2010-11-16

Kvällsältandet

För det mesta är min lägenhet ostädad. Inte så att det är skitigt på golvet och äckligt i handfatet. Utan mer en stökighet. Min lägenhet är stökig. Mestadels av tiden. Och när den är det har jag svårt att koncentrera mig på sådana saker som att sy, baka, göra huvudbonader med mera. Jag tycker inte riktigt att min tid ska gå åt till sådana förströelser utan att tiden först vigts åt städning. (Vad detta beror på och om det är nyttigt eller inte ska jag vid detta tillfälle inte beröra) Så mestadels av tiden går jag alltså runt och borde städa. Men eftersom städing är så mycket tråkigare än att sy, baka eller göra huvudbonader så städar jag inte. Eller syr, bakar och gör huvudbonader. (Vad jag gör istället ska jag vid detta tillfälle inte beröra) När jag väl får ett infall att städa, och infallet är nog långvarigt för att det ska bli gjort ordentligt, så kan jag riktigt gotta mig i den nystädade lägenheten. Triumfen som infinner sig när jag får se min lägenhet i hela dess städade prakt få inspirationen att falla som regn över mig. Glad i hågen hänger jag mig åt att sy, baka eller göra en huvudbonad. Och, det som oundvikligen hör till; stökar ner lägenheten.

Med näsan intryckt mellan Zola och snor

Jag läser och jag läser och jag läser, men den jävla boken vill aldrig ta slut!

Ungefär så känner jag just nu. Och därför tar jag min tillflyktsort till internets sköna värld. Kanske kan jag hitta några räkningar som behöver betalas.

(Tvättat, dammat hyllor, städat badrumsskåp och sorterat mitt pyssel har jag redan gjort)

Nu får ni ju inte tro att jag inte uppskattar kvalitetslitteratur. Eller att jag tvivlar på kvaliteten i den evighetsbok jag nu har vid min hand. Nej. Tro inte det.

Vidare kan jag säga att jag är snuvig. Viktig information. Speciellt då den används som ursäkt när jag på en och en halv vecka inte har besökt gymmet. Alltså väldigt viktig information.

Det är tur att klockan är läggdags snart. Då kan jag skulle på min lilla rosa tablett; nej, vad synd, jag orkade inte läsa färdigt boken.

(Vilket tur att du har hela eftermiddagen i morgon på dig också!)

2010-11-15

En glimt

Med detta inlägg vill jag på intet vis lura någon att jag ska återgå till den regelbundna bloggskriverska jag en gång var. Min hjärna är för utspridd för det.

Dock har jag en stund över och en dator framför mig. Det har tidigare varit ett vinnande koncept.

Jag är nyss kommen från lektion och har i tankarna att anordna en lite sammankomst i min lägenhet. Det var så länge sedan jag hade folk där. Annat folk än jag och pojkvännen. Därför kom det en lust över mig att bjuda in lite folk. Vilka är oklart. Ännu mer oklart är när det ska ske.

Det är ungefär vad som rör sig i mitt huvud just nu. I magen rör sig inget annat än hunger, så det blir mitt nästa mission.

2010-11-10

En prestation, om än så liten

Jag har inte bloggat på länge. Detta har olika orsaker. Som även kan ses som ursäkter. En orsak är prestationsångest. En annan är dålig fantasi. Ytterligare en är den drastiskt nerdragna tiden framför datorn. Det finns fler än så, men ingen av dem känns särskilt intressanta. Vilket ju i sig har varit en orsak till mitt frånfälle; jag är inte särskilt intressant.

När jag igår träffade min föredetta kollega Rebecca, så påpekade hon att jag inte bloggar så ofta. Detta har jag ju varit medveten om, men det behövdes ändå ett påpekande; Twitter är inte lika intressant för gemene man (här menar jag de som själva inte har Twitter). Visserligen har jag svårt att tro, eller rättare sagt: jag tror inte alls att detta är mycket mer intressant än Twitter. Dock kvarstår påpekandet, och det faktum att jag fick komplimanger för min blogg någon enstaka gång.

Dessutom saknar jag att skriva.

En liten, liten period gjorde jag ett försök att skriva klassisk dagbok. Det var flera år sedan jag gjorde sådant på riktigt, så jag tänkte att jag skulle må bra av det. När jag inte märkte någon skillnad slutade jag.

Kanske är det där det största problemet finns; jag testar olika saker på jakt efter det där som gör det lilla extra och suddar ut alla oroliga moln. Det känns som om det är lite höga krav på en förströelse. Eller hobby.

Bloggandet trivdes jag ju med förut. Det trollade inte bort alla moln, men det var kul. Ungefär som Twitter. Men, precis som Twitter, medförde det också en mörkare sida; prestationsångesten. Det verkar som att den dyker upp vart jag än går. Så fort jag hittar något jag känner mig bra på, eller som bara är kul, så dyker den upp. Det jag gör blir då jobbigt och jag går vidare till en annan aktivitet. Alltid samma mönster.

Hur ska jag bli av med den?

Det är ju inte meningen att du som läsare ska komma med sådana svar. De kraven ställer jag inte. Jag tror inte jag har några speciella krav alls på dig. Men tack för att du läst.

2010-10-17

Insomnia light

Det är ju löjligt fruktlöst att börja varje inlägg med "vad dålig jag är som aldrig bloggar". Så jag ska nog sluta med det. Istället ska jag förlika mig med att jag är en sporadisk bloggare.

Bara så nu vet.

Och med detta ska jag nog somna om.

2010-09-20

Terapi del 1

I dag var det mitt första besök hos min nya psykolog. Där kommer jag inte bli utslängd. Tror jag. Och där är de tydligen rigoröst noggranna. Så många frågor på så kort tid. Så många svar jag inte visste att jag skulle ge. Kände mig både lättare och smutsigare efteråt.

Och känslan av att någon annan säkert behöver det mer än mig, vill inte försvinna.

To be continued...

Inte välskrivet

Här om dagen gjorde jag ett försök att skriva ett långt och välskrivet inlägg. Det gick inte så bra, då spårvagnen kom till min hållplats lite tidigare än jag räknat med (dock antagligen precis samma tid som alltid). Inlägget rann helt enkelt ut i sanden. Som varje gång jag ska skriva något långt och välskrivet. Det borde jag lära mig av.

Inget mer välskrivet från min sida.

(Nu var det endera ett litet jordskalv eller någon granne som flyttade sitt 100 kilo tunga kassaskåp)

(För er som är intresserade, så skulle det välskrivna inlägget handla som skillnaderna på byggnaderna Humanisten och Chalmers)

En annan ursäkt till varför jag skriver här så sporadiskt och oregelbundet är att jag har svårt att slita mig från min litteratur. Och när jag väl ska skriva känns det väldigt futtigt att skriva något som inte är välskrivet.

Man kan ju tycka att när jag väl skriver, som jag gör nu, så borde jag ju skriva något intressant (inte samma sak som välskrivet). Det verkar dock dåligt med det också. Ni stackare som följer denna blogg får inte mycket till livs.

För övrigt så ska jag se mitt första avsnitt av 'Mad Men' i morgon. Som en del av "undervisningen" (undervisning står här inom citationstecken för att jag inte tycker om ordet "undervisning" på något som mer är "se saker på nya sätt och komma fram till nya lösningar"-visning, eller så). Denna serie har jag blivit rekommenderad av många, och sett fram emot att någon gång se. Första gången blir alltså i morgon. Sedan ska vi diskutera debatten uppkommit i samband med att den nya sortens HBO-serie jämförts med litteratur. Vi fick en länklista med blogginlägg, webbartiklar och kommentarer att läsa på. Lite trött blev jag, men ser ändå fram emot vad en diskussion kan leda till.

2010-09-13

Telefonkioskmakaren tillhanda

Ärade telefonkioskmakare!

De senaste åren har antalet telefonkiosker minskar avsevärt. Och jag misstänker att denna minskning kommer fortsätta, då mobiltelefonen är ett allt vanligare inslag i vårt samhälle. Minskandet av telefonkoiskanvändandet ser jag som en förlust. Det finns något välkomnande och betryggande i telefonkioskerna, och jag skulle, med sorg i hjärtat se dem försvinna helt.

Därför har jag här med ett moderniseringsförslag till er.

Som jag tidigare nämnde är det mobiltelefonen som erövrar telefonkioskens plats i samhället och det är just mobiltelefonen som ska hjälpa telefonkiosken att komma på fötter igen. Mitt förslag följer:

Mobiltelefonens svaghet är batteritiden. Särskilt på de modernaste av telefoner. Detta kan teflefonkioskerna använda sig av genom att erbjuda mobiltelefonladdning. Med samma typ av betalsätt som ni använder idag, skulle ni kunna tillhanda ha olika typer av laddare och el till dem.

Jag hoppas att mitt förslag kan komma till användning i sinom tid.

Med vänliga hälsningar

Emma Lennström

2010-09-06

Emma som student

Alltså. Jag är stimulerad. Jag har inte tråkigt. Jag har faktiskt inte haft tråkigt på nästan en vecka. Det känns väldigt bra. Så här kan jag tänka mig att ha det, from now on.

Vi får väl se vad jag säger på onsdag kväll, när jag borde ha läst minst tusen sidor grekiskt epos (se "minst tusen sidor" som en överdrift tänkt att illustrera den stora uppgiften som föreligger).

Men än så länge är jag lyckligt oägande av boken. Så jag svävar på mina stimulansmoln och är allmänt nöjd med min tillvaro.

Inte nog med att jag läst massa intressant text i dag, jag har även slagit upp flera intressanta ord i min kära Svenska Akademiens Ordlista. Tänkte delge er dessa, för mig, nya ord. Som en bonus, liksom. (Översättningarna är citerade från SAOL)

Additiv - "som kan adderas eller erhållas genom addition" "tillstasämne"
Arkaisk - åldersomlig
Redundans - "överflöd i information, övertydlighet"
Amplifiera - "utvidga, utförligare framställa"
Kosmologi - "läran om världsaltet"

Min favorit är arkaisk. Det ska jag använda.

(Det känns som att jag skriver på ett annorlunda sätt, och om jag gör det skyller jag på fackspråket jag levt med hela dagen. Jag återgår nog till det normala inom kort, om det nu är så att jag skriver lite annorlunda)

2010-08-31

Emma funderar

Jag kom att tänka på en sak. Det pratas himla mycket om hur dumt det är att vi frigör det som egentligen ska vara kvar nere i marken (olja). Men de pratas inget om vad som händer under marken när oljan pumpar upp. Eftersom det tar oljan flera miljoner år (tror jag) att bildas, kan det ju inte ersättas av ny olja på en gång. Vad ersätts det av? Eller har vi stora hålrum under marken? Kan det vara så nyttigt?

Det stora klimathotet kanske inte har med vå atmosfär att göra, utan det kanske är jordskorpan som kommer ge vika. För att vi underminerat den.

2010-08-30

Recension av P3 programtablå under min arbetsdag (helt opretantiöst)

(Exemplet är denna måndag)

Klockan tidigt till 10.00 Morgonpasset
Under sommaren har Morgonpasset mest varit ett störande inslag i mina trötta mornar, men sedan de ordinarie programledarna är tillbaka lyfter detta program upp mig ur min dvala. Det är ett program med personlig profil, allt bygger på de tre programledarna och deras interagerande med varandra. De pratar om allt från katter till viktiga nyheter. Och jag är garanterad minst ett ordentligt skratt varje morgon.
4 av 5 Fjädrar

10.02 till 11.00 P3 Populär
Detta program brukar jag missa stora delar av, då fikarasten infinner sig ca 10-10.20. Det jag inte missar av programmet brukar fånga mitt intresse. Ibland mer och ibland mindre. Det är ett lättsamt program med populärkulturell inriktining. På grund av den korta programtiden hinner det inte bli några djupa diskusioner, men programledaren håller fanan högt och rätt som det är infinner sig riktiga guldkorn.
3 av 5 Fjädrar

11.02 till 13.00 Brunchrapporten
Ett program med lysande programledare. Med pratig och energisk profil levererar de samhällsfrågor med glimten i ögat. Det pratas vitt och brett. Om allt möjligt. Samtalstonen är ganska gäll och intensiv, men det som tas upp är allvarliga samhällsproblem. Kombinationen sköts snyggt av proffsiga programledare.
4 av 5 Fjädrar

13.02 till 14.00 P3 Nyheter Granskar
Ett nytt program i tablån. Eftersom jag inte har hört mer än ett par program har jag svårt att ge en relevant recension. Dock kan jag säga att jag är nöjd med vad jag hört hittills. Det är en förlängning av P3's nyhetsprogram som sänds en gång i timmen under dagen. Här tar de upp ett brännande samhällsämne. De gör det med samma proffesion som vilken seriös nyhetsredaktion som helst. Med att lämna faktarabblande till en komiker med en tydlig satirisk och ironisk ton väver de in P3's lättsamhet.
3 av 5 Fjädrar

14.02 till 16.00 Christer i P3
Detta program är ren underhållning. Det har varken ambitionen att vara samhällsgranskande eller djuplodande. Programmet bygger på interaktion med lyssnarna. Genom olika ämnen och idéer från programledarna manas det fram den ena efter den andra historian från lyssnarna. Både via mail och telefonsamtal. Denna svåra balansgång mellan lyssnare som bara vill höras i radio och lyssnare som har något spännande att berätta klaras galant. Programledarna tar hand om telefonsamtalen, och tar lyssnarna på allvar.
3 av 5 Fjädrar

16.03 till 16.30 Humorhimlen
Här har vi ett program jag har svårt att förstå. Det ska vara "en hyllning till P3's humorprogram" och det spelas nya och gamla sketscher. Eftersom programmet bara är 30 minuter långt hinner jag inte få någon bild av varken programidén eller programledarna. Jag ser det som ett onödigt inslag. Dock händer det att de spelar upp klipp från gamla klassiker som Hassan, och det ger pluspoäng enligt min bok.
2 av 5 Fjädrar

16.30 till jag slutar jobbet Tankesmedjan
Ett regelrätt humorprogram. Med skämt och komiker. Jag hinner ju bara höra en liten del av programmet och har därför svårt att få en bild av det. Men det är ändå ett okej humorprogram, men kompetenta programledare och stunder av goda skratt. Ett minus är att det kan verka lite tjatigt, trots att det sänds en gång i veckan, och jag bara hinner höra en del av programmet.
2 av 5 Fjädrar

Totalt under en arbetsdag: 3 av 5 Fjädrar

2010-08-26

Effektiviteten

I dag är mitt hår utsläppt. Inte ens en hårnål. Dessutom tvättade jag det inte i går. Utan i förrgår. Summa sumarum: jag har en dålig hårdag.

Anledning till att jag har just utsläppt hår denna dåliga hårdag är främst att gick upp ur sängen tre minuter över sju och var ute på busshållsplatsen elva minuter över. Då fanns det föga tid att sätta upp håret. Om jag inte hade behövt kissa innan jag gick hemmifrån, hade jag hunnit med bussen som gick tio minuter över sju. Nu fick jag ta en annan buss och kom lite sent till jobbet.

Men ändå; jag gick upp tre minuter över sju, och gick från lägenheten åtta minuter senare. Är inte det effektivitet, så säg.

(Man kan tycka att det är lite överdrivet att skriva ett helt blogginlägg om hur jag, återigen, försov mig)

2010-08-25

Emma hyllar:

I kväll vill jag hylla mina arbetskamrater. Dessa fantastiska människor som står bakom när man behöver luta sig lite, vid sidan när man behöver prata om något annat än jobb och framför när uppgifterna verkar hopplösa. De som ger dagarna mänskligt innehåll och inblickar i nya världar. Dessa arbetskamrater vill jag hylla.

Hade det inte varit för att det fanns just sådana arbetskamrater på min arbetsplats, så hade det inte varit min arbetsplats i två år. Att kunna vara där, och hålla humöret upp kräver både sin mur av ytliga leenden och sin mur av uppmuntrande arbetskamrater.

Egentligen behöver jag väl inte säga mer, för alla son haft sådana arbetskamrater vet vad jag menar. Och de som inte vet vad jag menar, kommer förhoppningsvis bli varse det.

Jag kommer sakna mina arbeteskamrater.

2010-08-24

Facebook-grattis

Jag har svårt att förhålla mig till det här med att gratulera via Facebook. För de som inte vet hur det funkar, så dyker det upp en liten påminnelse på Facebook när någon "vän" fyller år. (Dock funkar det inte på Facebook i iPhone) Då slipper man alltså hålla koll på födelsedagar och har chans att gratulera även de mest avlägsna "vänner". För de som är som mig och har otroligt svårt att komma ihåg födelsedagar (och telefonnummer och namn och tider...) är detta ett mycket bra hjälpmedel.

Dock är det inte så enkelt som det kan verka. När någon fyller år fylls "loggen" eller "väggen" (ungefär som en gästbok) med grattis. De flesta är just bara ett "grattis!", andra lite mer påhittiga. Dessa mängder av grattis, och den minimala ansträngning som ligger bakom, gör att varje grattis väger mindre än, låt säga, sms eller telefonsamtal. Vissa, som annars skulle ha skickat ett sms, skriver nu "grattis!" på Facebook och blir en i mängden, trots att de kanske lägger sitt hjärta bakom.

Det jag försöker få fram är min kluvenhet bakom kvantitet och kvalitet. Och svårigheten att veta vilka av alla dessa "vänner" som samlar pluspoäng och vilka som vill säga "grattis!" på riktigt. Även kluvenhet huruvida det verkligen är viktigt att vet vilka som släntriangrattar och vilka som gör det med hjärta.

Jag måste också ställa mig fråga: Hur viktigt är det att bli gratulerad på sin födelsedag? Och varför?

De sista frågorna kanske jag svarar på när jag själv fyller år. Just nu känns det oviktigt, men jag skulle tro att jag, som de flesta andra, ändå faller för alla "grattis!" och låter mitt hjärta smälta.

2010-08-23

Erkännande

Jag erkänner att jag är helt usel på att läsa bloggar. Helt usel! Det blir liksom inte av. Och när jag väl går in på en blogg överväldigas jag av all text, och tänker att jag läser det senare. Vilket jag i ytterst få fall faktiskt gör.

Det är väldigt konstigt. Jag älskar ju att läsa. Och jag har gjort ordning en bokmärkes-mapp med intressanta och läsvärda bloggar. Jag sitter på bussen nästan två timmar på dag, och har ju en telefon som tillåtet läsning där. Jag skriver ju själv blogg, med stora texttjok, och hoppas ju att andra läser det. Varför läser jag då så sällan?

Jag är väl bara lat.

Ett blogginlägg kommer sällan ensamt

(Ville bara påpeka det)

Svårigheten med att hitta billiga flygresor

Jag har en kollega som har fem barn. Och en man. Hon reser minst tre gånger per år. Minst en vecka åt gången. Alltid flyg. Då kan man ju undra hur hon har råd med det. Och det gjorde jag. Men det visade sig att hon är någon form av expert på att hitta billiga flygresor. Så frågan är inte hur hon har råd, utan hur hon hittar resorna. Jag har försökt att fråga, men får mycket vaga svar i stil med "det finns massor" och "det är bara att leta runt på nätet".

Flera gånger har jag letat efter de där "massor" av resorna, och jag har gjort det på nätet. Men jag kan verkligen inte hitta en enda billig flygresa. Kalaset slutar alltid på runt 2000 tur och retur. Det kan man ju tycka är ganska billigt, men hennes reor kostar ett par hudra per person.

Ett par hundra! Hur gör kvinnan?

(En bidragande orsak till att jag inte hittar något är att jag ger upp efter ca 10 minuters jakt. Men ÄNDÅ.)

Kurslitteratur

Om det skulle vara så att någon sitter inne på följande titlar, och vill låna ut/sälja till mig, så blir jag glad:

Litteraturens Offentligheter (red. Forslid & Ohlsson)

Litteraturen i Mediesamhället (Steiner, Ann)

Odysséen (Homeros) (Natur & Kultur övers. Ingvar Björkesson)

Myggor och Tigrar (Lundgren, Maja)

Hör bara hur ditt hjärta bultar (Malmsten, Bodil)

En dramatikers Dagbok (Norén, Lars)

Oväntade "att-göra"

En sak kom jag på här om dagen. En sak som gör det här med att sluta jobba lite svårare än planerat; jag måste skriva ett nytt CV. Det är en aktivitet jag bävar inför. Hur skriver man ett CV, egentligen? Jag är vilse!

När jag började jobba sa jag till mig själv att jag skulle uppdatera mitt CV efterhand. Det gick väl ungefär lika bra som det går för mig att inte äta kolhydrater. Åt helvete, alltså. Nu sitter jag här, utan CV och med en ökande vikt.

Jag skulle vilja säga "skärp dig, kvinna", men tvivlar på att detta hjälper. Istället skjuter jag upp allt lite till. Nästa vecka är en bra vecka att börja.

Har ni som läser detta något bra CV-knep?

Tillsvidare, innan jag tar tag i det där med CVt, tänkte jag ägna mig åt det jag för det mesta ägnar mig år; jobb. Jag har nu 51 timmar kvar av arbete. Förvärvsarbete. Sedan ska jag parasitera på staten igen. Detta ser jag fram emot. Kanske inte just parasiterandet, utan mer studerandet.

Det här har jag nog skrivit förut. Men om ni står ut en vecka till, så ska jag försöka bli mer intressant och omväxlande. Hang on there!

2010-08-19

Ett tillägg

Kom att tänka på ordet 'momangen' som i 'på momangen'. Är det ens ett ord? Hur som helst ska jag använda det betydligt oftare än vad jag gör. Ska börja med det på momangen.

(Kom självklart att tänka på detta när jag skrev 'komplimangen')

Komplimangen

TV-serien Mad Men, vida hyllad, har jag tänkt se länge. Jag har blivit rekommenderad den av många. Speciellt en kollega som tycker att jag passar så bra in där. I morse gav hon mig komplimangen (jag anser att det är en komplimang i alla fall): Du skulle kunna kliva rakt in i Mad Men, och bara vara där.

Och för det vill jag tacka farmor, vars gamla nattlinne jag har på mig, och swopshoppen på Kulturkalaset som "gav" mig skjortan. Resten tackar jag väl mig själv för.

Det var väl egentligen allt jag hade att säga, just nu. Snart dags för kaffe.

2010-08-18

En allt mer sällsynt händelse

Jag är inte inspirerad. Så enkelt är det. Den gudomliga inspirationen har lämnat min sida, och ersatts med fett hår, huvudvärk och uppblåst mage. Varför? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad har jag gjort som upprörs inspirationsguden?

Den spillra av inspiration jag har kvar lägger jag främst på Twitter. Där får även en oinspirerad människa plats. Någon som jag.

För att jag inte har så mycket för mig bevakar jag nu min pojkvän via gps. Han åker båt. Och jag kan titta på vart båten är. I stockholms skärgård. Han är en turkos prick och hans resrutt ett turkost sträck. Upplösningen är dålig och detaljer finns det inga. Men, som sagt, jag har inte så mycket för mig.

Om 20 minuter ska jag jobba igen. Då har jag 74 arbetstimmar kvar. Inte så mycket. Om man jämför med hur många timmar jag har arbetat hittills. Vilket ju heller inte är så mycket om man jämför med de flesta andra på mitt jobb.

2010-08-13

Som på räls

Då var det tags att lämna Göteborg, och alla festivalande ungdomar med tillhörande gummistövlar, för att vila upp mig i de djupa skogarna i norr (läs: Värmland). Jag sitter nertryckt i ett tåg som i skrivande stund lämnar centralen. I Hallsberg ska jag byta. Färdig med tågåkandet beräknar jag vara tio i tio. Eller, SJ beräknar. Vilket översatt till normal tid är någon gång mellan tio och elva.

Som sällskap på tåget har jag telefonen. Telefonen är ett bra sällskap. Om det inte är så att det visar sig vara ingen teckning alls när vi lämnat Göteborgs trygga famn. Risken är stor. Därför har jag även med en banan, två apelsiner, en bok och en tidning. Med andra ord är jag väl förberedd. På det mesta.

Den senaste tiden har jag varit bortskämd vad gäller tåg. Jag har åkt X2000 mellan Göteborg och Stockhlom. En väldigt fördelaktig resa. Rymliga säten, eluttag, platsbokning och tre timmar utan byte. Nu ska jag åka i fyra timmar, byter en gång och får sitta i mån av plats. Precis som vanligt dödligt folk.

Så, varför sitter jag då på ett tåg till Kristinehamn? Ja, det kan man undra. Kanske är det för att slippa frestelsen att besöka Way out West. Kanske är det för att slippa min ostädade lägenhet. Kanske är det för att jag vill sakna John lite extra. Kanske är det för att min syster fyllt år och det vankas kalas.

You decide.

2010-08-10

En gång till

Jag känner att jag vill hylla något. Men jag antar att hyllandet inte ska vara krystat. Inte ske på beställning. Om jag inte vet precis vad som ska hyllas, så ska jag heller inte hylla något.

Däremot kan jag spendera några minuter på att skriva om att jag skulle vilja hylla något. Kvantitet för kvalitet.

Det är det däringa Kulturkalaset här i Göteborg nu. Förr kallades det Göteborgskalaset. Sedan bytte de namn. Hur det var innan de bytte namn vet jag ej, men i år har de i alla fall skrapat ihop en hel drös intressantheter. Lite för många för någon som jobbar heltid och har ett enormt sömnbehov. Jag satsar på att avklara det i morgon och på onsdag. Missa vad missas vill. Jag har annat i mitt liv än Kulturkalas. Typ jobb (känns som om jag sagt det förr?).

Centrerat

Jag har börjat jobba igen. Semestern tog slut. Hur det nu gick till. Jag är inte överrens med tiden. Som vanligt. Det är inte ens någon idé att jag går in på det här med att tiden går långsamt när man har tråkigt. Det har avhandlats många gånger. Kanske för många gånger. Och alla gånger i något form av hopp att det skulle ändra på något. Jag säger bara:

Tidhelvete, gå inte så jävla sakta!

Annars är det lugnt.

Nej. Det där var väl inte planerat. Jag tänkte vara sansad och inte klaga på tiden. Jag tänkte skriva något nytt och fräscht. Så gick det med den saken.

2010-08-03

Från skyttegraven

Nu sitter jag i bilen från Hässleholm. Mellan mig och min syster ligger påsen. Påsen med godis. Min hjärna har en fight med smaklökarna och magen. Jag blir alldeles trött. Det är ansträngande att ignorera skiten ur godisarna. Men kanske bra träning. För min odiciplinerade hjärna.

Jag borde sysselsätta mig med något. Typ njuta av det fina landskapet, twittra, kolla på SVT Play eller blogga. Sova har jag redan gjort. Och prata kan jag inte, då de andra sover just nu. Eller, ja, pappa sover ju inte. Han kör.

Kanske borde jag lära mig att sticka. Eller virka. Det skulle passa mig.

2010-08-02

Just det...

... Jag hittade Klippotekets hårspray. På ICA Maxi. I Hässleholm. Jag ska njuta av den. Varenda droppe av den!

Just det...

... Jag hittade Klippotekets hårspray. På ICA Maxi. I Hässleholm. Jag ska njuta av den. Varenda droppe av den!

Nästan i annat land

Nu sitter jag i en lägenhet i Tyringe, utanför Hässleholm, i Skåne. Det Känns lite otippat. Det är inte vilken lägenhet som helst heller, det är min systers lägenhet.

Så kan det vara.

Här i Tyringe är nog inte husen så dyra. Och de flesta verkar prata skånska. De fenomenen är ju ganska naturliga, men ändå för mig främmande. Jag får helt plötsligt lust att köpa ett stort slutet hus, och ägna all min lediga tid på att rusta upp det. Denna lust försvinner dock i takt med att jag skriver det. All min lediga tid på renovering av ett hus i en liten by, nära en liten stad? Skulle inte tro det.

En annan lust jag känner är att äta godis. Detta kan bero på att jag började bilresan hit med äckligt mycket godis. När jag kom ut till bilen så var det ju bara där. Jag hann inte sätta upp mitt försvar mot det. Så nu har de intagit hela mig. De där godisarna. Varför gör de så? Ligger i bakhåll. Attackerar mig med byxorna nere. I morgon ska jag ta tillbaka marken. I morgon ska godisarna få känna att de lever. Jag ska ignorera skiten ur dem!

2010-07-30

Emma hyllar

Idag vill jag hylla många saker, men jag tar en i taget. Först ut är tvålull. De som inte vet vad tvålull är ska jag genast beskriva detta.

Tvålull är en typ av tunn stålull som är intvålad. Man blöter den i lite vatten, och genast löddrar den så fint. Tvålull används för grov rengöring av hårda ytor.

Det som gör att jag vill hylla tvålullen idag är att den ger en sällsam tillfredsställelse vid grovstädning i köket. Gallret i ugnen, plåten och plattorna skiner som aldrig förr efter en omgång med tvålull. Man både ser och känner hur smutsen sluts bort. Dessutom är det billigt!

Att ytan bli väldigt sliten och i längden tar ordentligt med stryk behöver ju inte jag bry mig om. Jag bor i hyresrätt.

En kort klagosång

Jaha, hur går det här då?

Det spöregnar ute, jag tvättar (i min fristående tvättstuga), H&M har slutat sälja Klippotekets hårspray och har just nu slut på deras eyeliner, det är bara några dagar efter löning och mina pengar är nästan slut, mitt munsår vägrar att läka, jag har blivit förkyld och mitt kök luktar lite gammal grädde.

Livet är hårt ibland.

Det här med hårsparyet måste jag faktiskt återgå till. Det tog faktiskt ganska hårt när expiditen sa att det utgått. Jag ville säga "så kan ni ju inte göra", men sa istället "okej". För er som inte är bekanta med min frisyr kan jag delge att jag använde väldigt mycket hårspray. Och inte vilket hårspray som helst, utan Klippotekets. Det är billigt, håller fast frisyrerna bättre än något annat och är lätt att tvätta ur håret. Dessutom finns det alltid där, i hyllorna på H&M. Men tydligen är det slut med det. Jag köpte nu ett spray med något löjligt namn och ett betydligt mindre förmånligt pris.

Livet är hårt ibland.

2010-07-20

Detdäringa minnet

Här om dagen gjorde jag en väldigt smart sak. Min telefon hade hakat upp sig lite så jag tänkte att det var läge att starta om den. Det har jag ju knappt gjort sedan jag köpte den. Här borde det ha ringt en varningsklocka, men inte. Jag stängde av och satte på den igen. När den startat upp sig får jag en litet meddelande: Simkortet är låst, vill du låsa upp? Oj, just det. Pinkod. Jag valde att jag vill låsa upp och tryckte in, vad jag trodde var, min pinkod. Nej, just det. Jag fick ju en ny pinkod när jag fick nytt simkort. Typiskt. Jag gör ett försök till, men inser sedan att jag snällt får vänta med att använda telefonen tills jag kommer hem till Göteborg.

I morgon blir jag med telefon igen. Om pinkoden finns där jag tror att den finns.

2010-07-17

Checkpoint Värmland

Jag har försummat internet. Som tur är så tror jag inte att inernet saknat mig.

Frågan är: har jag saknat internet?

Kanske får frågan ett svar senare. Just nu har jag inte tid. Jag sitter på päronens altan och dricker öl. Mycket viktigt. Dock riskerar jag förgiftning av myggspiralen mor tänt. Varför vi ska ha den tänd förstår jag inte. Här finns inga mygg. Min syster påstår annat. Konstigt.

Jag ska ursäkta min frånvaro från det häringa internetet. Jag har campat. Tältat till och med. I flera dagar. Det har ömsom regnat och ömsom solat. Ömsom regnade det in. Ömsom inte. Ömsom var det löjligt varmt. Ömsom inte. Ömsom klagade John på mygg och knott. Ömsom klagade han inte. Mest var vi glada. Det var faktiskt en oerhört lyckad campingsemester.

Själva campingen är slut för denna gång, vilket känns alldeles magont. Men semestra tänker jag hålla på med i några veckor till. Och jag tänker göra det med råge. Låt alkoholen och sovmornar hagla över mig!

2010-07-08

Emma funderar

John gjorde mig uppmärksam på ett mycket pikant problem: Vad händer med panten när 50öringarna försvinner?

Det finns ju, som jag ser det, tre alternativ: panten höjs till 1 krona, panten tas bort helt, eller (som John föreslog) man måste panta två burkar för att få pengar.

Antagligen är det inte bara panten som påverkas av detta omvälvande att 50öringen försvinner. Vilken peng ska nu bli den hatade? Hur mycket dyrare kommer maten att bli när vajre vara rundas upp? Vad ska man lägga under den tunnbottnade kastrullen när man gör en stuvning? Vad ska man använda för peng när man vill vara "rolig" och ge bort 500 mynt till någon?

Och den mest brännande av frågorna är ju självklart: vad ska 50örestuggummi nu kallas?

2010-07-06

Förskjuten uppskjutning

Jag har tänkt, i flera veckor eller flera år, att jag tar det sedan. Vad det än är, så tar jag det sedan. Det där livet tar jag sedan. Nästa vecka har jag tid att träna, laga mat och sova. Nästa vecka kan jag träffa mina vänner, sitta på en parkbänk och läsa min bok. I morgon hinner jag diska och slappa framför tvn. Nästa månad kan jag sy gardiner, åka till Berlin, spara pengar, äta nyttigt, bli frisk. Nästa år kan jag ta tag i mina drömmar. Och det där livet.

Det är frustrerande att det aldrig är i morgon. Jag får ju ingenting gjort.

Med fingrarna förklarar jag det munnen inte vill röra

Det är lite tomt på den här fronten. Jag har så mycket och så lite att mitt huvud är alldeles tjockt. Inte utanpå. För det syns inte. Om man inte kollar i mina ögon. När de väl är öppna. För jag är så trött att de vill stänga sig. Hela tiden. Och då kan man inte se in till själen. Och utan själen kan man inte komma långt. Varken in i mig eller någon annan. Så på ytan går allt precis som alltid. Bra.

Emma funderar

När någon misstänks vara skyldig till mord görs en läkarundersökning på den misstänkte. Man letar då efter eventuella psykiska störningar. Min fundering är då: vad letar de efter för symptom förutom det faktum att människan MÖRDAT någon? Om denne lider av depresion? Eller har svårt att skilja på fantasi och verklighet?

Så länge mordet inte skett i självförsvar, vilket det inte har om det rubriceras som just mord, är det väl ganska självklart att mördaren är psykiskt sjuk?

2010-06-29

Just nu, i siffror (och bokstäver).

Nu är det näst sista dagen på denna månad. Jag har sju och en halv arbetsdagar kvar innan semestern. Och efter semestern har jag mindre än en månad kvar innan jag slutar. Det är 7 timmar och 15 minuter tills jag slutar för dagen. Om tre dagar åker jag till Stockholm. Om fem dagar gå jag på bal. Om två dagar ska min balklänning vara färdigsydd. Om lite mer än två veckor kommer John till Göteborg för att ha semester. Jag fyller 23 år om lite mer än fyra månader. Mindre än en månad från nu har jag namnsdag. Tiofikat börjar om en kvart. Lunchen om två timmar och en kvart. Det var fyra timmar sedan jag gick upp. För tre dagar sedan åkte jag buss från Fjällbacka. För fyra dagar sedan åkte jag tåg och buss till fjällbacka. 152 tweets till och jag har gjort 1000. Jag och John träffades för fyra månader och nio dagar sedan. Det tar mig ungefär 50 minuter att komma till jobbet med buss. Jag har då två byten. Det är inlägger består av 189 tecken exklusive rubriken. Med rubriken blir det 195.

2010-06-21

Ett pundhuvud tillhanda:

Hej pundhuvud!

Vad kul att du vill vara med och bestämma vilka receptbelagda mediciner som ingår i högkostnadsskyddet. Det är härligt med folk som är engagerade och vet vad de vill. Dock måste jag medge att ditt beslut att p-ring inte ingår i detta skydd, är lite tvivelaktigt. Dessa ringar kostar ungefär 100 kronor i månaden och har samma effekt som p-piller. Alltså effekten att jag slipper bli med barn, föda barnet tull en familj på studentinkomst och föräldrar i olika orter. Detta medför i sin tur att jag slipper gå till socialen och be om skattepengar. I förlängningen slipper även staten ta hand om barnet, som på grund av dålig uppväxt försörjer sig på att sälja kokain till barn.

Alltså, pundhuvud, jag tycker att det är konstigt att du tagit detta beslut. Och det kommer att kosta staten dyrt.

Med vänliga hälsningar den blivande alkoholisten och småbarnsmamman Emma

Emma hyllar (favorit):

Menskoppen. Denna koppars kopp. Detta hjälpmedel som är kvinnan oumbärligt en vecka i månaden. Denna symbol för ett hållbart samhälle. Detta pengasparande menskydd.

Jag skulle tro att de som läser denna blogg inte undgått menskoppens existens. Men har ni lyckats undgå ska jag gensat råda bot på detta: Information om menskopp.

Menskoppen i mina korta ordalag:

Koppen är ett alternativ till tamponger och bindor. Det är en silikonstrut man viker ihop och för in i slidan. Väl inne snurrar man lite på den, och den vecklar ut sig. Där sitter den sedan och tar emot mensen. När det gått allt från 2-24 timmar för man ut den och tömmer. Det är bra att tvätta den med tvål och vatten innan man för in den igen. Efter mensperioden kan den göras grundligt ren med olika poridukter eller bara kokande vatten.

De största fördelarna:

Eftersom man köpen en menskopp och använder den till den är utsliten (ca 10 år, sår det i instruktionerna) sparar man både miljö och pengar. Dessutom kan inga äckliga bakterier och virus samlas i den (som i en tampong). Och koppen påverkar heller inte den livliga och känsliga kulturen i underlivet; den suger inte åt sig all fukt inom flera mils radie när man råkar ha väldigt lite mens. Med andra ord kan man ha den inne även när man misstänker att mensen är i antågande (grattis alla kvinnor med oregelbunden mens).

Jag har nog glömt någon fördel. Och det finns säkert fördelar jag inte lagt märke till än. Men jag tror detta räcker för att det ska vara ganska självklart att menskoppen är ett fullgott alternativ till tampong och binda.

2010-06-18

På tåg 444 mot Stockholm C

Varför ska det alltid vara så kallt på tåg? Och varför har Falk-öping en trana som symbol?

Jag ställer mig viktiga frågor på väg till Stockholm.

Kvinnan bredvid samordnar folk och de två bakom mig pratar om gamla tågluff i Europa, hur de blivit bekväma som gamla och har även högläst sina biljetter.

Varför bygger de så stora lägenhetshus precis vid spåren i Skövde? Det är väl dumt?

Det var dumt att jag inte tog med mig paraplyt. Det regnar visst i Stockholm. Kanske får jag helt enkelt spendera hela lördagen i sängen. Låter i ärlighetens namn inte helt tokigt. Dessutom hörde jag att det bästa sättet att följa det däringa bröllopet var via tv.

Med det är ju inte du är här.

Jag tror att mitt bloggande har blivit lite twittersmittat. Kanske är bra. Jag har hört att dagens ungdomar inte tycker om långa texter. Och om det är någon jag vill vända mig till så är det ju dagens ungdomar.

När jag lämnade Göteborg var staden lite invarderad av hårdrockare, punkare och emos (eller om alla var emos) (på tal om dagens ungdomar). Ganska skönt att inte vara hemma när det är konsert i frihamnen (på frihamnen?), de brukar ju flytta in i mitt vardagsrum (som om jag har fler rum). Via ljudvågor.

En nackdel med att blogga via telefonen är att man inte har någon som helst översikt av vad man skrivit. Vilket kan vara bra om man ska använda sig av parenteser. Med detta reserverar jag mig för eventuella fel i texten. (Dessutom kan jag inte stava längre)

Klocktornet dag 6 och 7:

Dag 6




Dag 7

Rättelse

Det var ju klocktornet dag 7 jag lade upp nu! Detta ska rättas till i ett nytt inlägg om en stund. Först ska jag rätta mig på Twitter.

Klocktornet dag 6:

Denna gång från en annan vinkel.



Eftersom jag åker till Stockholm över helgen, så kommer inte nästa klocktornsuppdatering förän på måndag. Kanske är det då ett färdigt klocktorn ni får se.

Med ett fast grepp om kragen

I går var det grillning i Hammarkullen. Efter det var det lite katastrof hemma hos mig. Men jag lyckades, som vanligt, att repa mig. Och nu är jag på jobbet. Väskan är packad. Den gamla disken diskad. Sängen bäddad. Soporna uttagna.

Jag behöver skriva brev igen. Är det någon som vill få ett brev av mig?

Egentligen är det väl inte brev jag behöver skriva, utan jag behöver skriva något annat. Vad är jag inte säker på. Därför är det lite svårt att börja.

E eftermiddag sätter jag min på tåget till Stockholm. Både för bröllopet och inte för bröllopet. Jag tänker inte anstränga mig för att se någon del av bröllopet. Men jag åker till Stockholm för att John ska delta i någon form av marsch, på grund av bröllopet.

Intressant, va?

2010-06-16

Klocktornet dag 5

I går gick jag och tänkte att jag vill ha något att bevaka. Och som av en händelse kom jag på att den Grekiskortodoxa kyrkan utanför mitt fönster bygger upp sitt klocktorn (som av någon anledning helt plötsligt var rivet). Detta bygget verkar inte gå så fort, så det kan vara den perfekta bevakningen.

I går var alltså dag fem på deras bygge. Och det såg ut så här:



(Den dåliga kvalitén på bilden beror på att den är tagen med telefonen)

Jag kommer även att bevaka klockatornet via twitter (länk finns under den stora bilden på mig).

Rättelse och orekommendation

Jag läste igenom inlägget jag skrev i går. En sak behöver rättas. Jag vill inte ha hattar med samer. Sammet ska det vara. Jag vill alltså ha hattar med sammet. Inte samer.

Kanske var det synd att jag rättade. Hattar med samer ger en fin innre bild. Hade jag haft kunskaper inom teckning eller bildbehandling skulle jag ha gett er en hatt med samer. Någon som vill göra en sådan åt mig?

Jag ska avråda er alla (säkert två stycken) från en sak. Så ni kan lära av mitt misstag. Slipper ni själva göra misstaget. Detta är en mycket fin gest av mig.

Köp inte ACO Rich Care Handcream Canilaoil & Q10! Den finns att köpa på apoteket. Utseendet och lukten lurar konsumenten att tro att den är ett bra köp. Men det är den inte. Handcreamen lägger sig som ett lager ovanpå händerna, kladdar ner tangentbord och mus (valfri mus), fastnar under naglarna och lämnar vita märken på svarta kläder. Dålig är vad den är!

Därför har jag nu slängt min tub. Trots att det är undefär halva kvar. Poängen med handcream tappas lite när man måste tvätta händerna direkt efter aplicering.

2010-06-15

Ännu ett tidsfördriv

Nu sitter jag i väntrummet till preventivmedelsrådgivningen. Jag behöver inte råd. Jag behöver recept (sedan kanske jag behöver ha råd, men det kan de nog inte hjälpa mig med här). Förr var väntande en av mina starka sidor. Jag njöt nästan lite av att vänta. Nu ser jag inte något nöje i det alls. Jag vill inte vänta. Jag vill göra. Allt. Nu.

Vilken tur att jag då har en telefon som gör det möjligt att göra flera saker samtidigt. Tyvärr kan inte telefonen ge mig mat. Trots företagsnamnet.

Jag provade hattar på vägen hit. Hattar är underbart. Den dag jag blir rik ska jag ha en ny hatt i veckan. Kanske till och med en om dagen. Vackra hattar med brette, flor, blommor, glitter, samer och fjädrar. Jag ska bli känd som den galna hattkvinnan. Eller bara hattkvinnan, kanske. Jag behöver väl inte vara galen. Nödvändigtvis.

Tidsfördriv

Jag har ingen inspiration. Kanske är det för att klockan är för tidigt för mig. Kanske beror det på något annat. Men hur som helst tänker jag nu tvinga fram något. Med eller utan inspiration.

(Det där var ett försök till en maskerad ursäkt för att kommande text antagligen kommer vara mycket innehållslös)

Det är konstigt att jag är så trött på mornarna. Eller kanske inte konstigt. Jag ser mig som en hyfsat morgonpigg människa. Men kanske är jag inte det. Om någon annan anser sig vara en morgonpigg människa vill jag gärna få kontakt med denne. Är det normalt att vkna till först vid tio, när man går upp vid halv sex? Är det normalt att somna som en stock vid senast tio (gärna nio) och ändå vara trött som en zombie när man går upp halv sex?

Egentligen är det ju en dum fråga om jag är normal. Den har ju avhandlats många gånger. Både här och på andra håll. Och svaret är ganska självklart. När jag inte ens kan tänka mig att använda det vanligaste preventivmedlet, utan går på uppstickaren p-ring, bara för att det är kul att testa, kan vi nog sluta oss till att jag ska sluta förska vara "normal".

Vad nu normal är.

Jag har nu jobbat i en och en halv timme. Och det känns som minst åtta timmar. Hur ska detta gå?

Jag såg Klungans serie igår. I alla fall första avsnittet i serien. Serien heter "Ingen bor i skogen". Den var bra. Mycket bra. Jag rekomenderar alla att ta sig en titt på den. SVT.

2010-06-14

God natt, då

När jag nu ligger i min säng, med stressad själ och värkande mage, försöker jag att imponeras. Jag försöker att tänka på hur bra jag måste vara, eftersom jag står ut med mig själv var enda dag. Hade jag ett val, skulle jag genast välja att slippa mig. Men nu har jag inget val. Och jag planerar att fortsätt att stå ut med mig.

Men dessa dagar, då världen känns ovanligt tung över mitt bröst, är det svårt att tro på det självklara. Jag tror inte på att jag kan fortsätta stå ut. Jag tror inte på att någon annan står ut. Och minst av allt tror jag på min förmåga att göra något utöver det vanliga.

Kanske skulle jag börja tro på Gud.

Hej Bloggen

Trevligt att se dig, det var lite väl länge sedan, nu. Vart har du hållit hus, egentligen? Och kom inte här och säg att du funnits här hela tiden. Jag har kollat, med jämna mellanrum. Visst, dörren var inte låst, och lamporna var tända, men du var minsann någon helt annanstans.

Jaja, jag förlåter dig. Denna gång. Vi är fortfarande vänner.

Du och jag, Bloggen, vi hör ju ihop. Inte sant?

2010-06-10

Dålig start

Fuck, fuck, fuck. Jag försov mig. Och sitter på bussen nu. Fick inte min gröt. Hann inte diska eller sminka mig. Kjolen hade inte gjorts färdig av massa möss under natten. Livet är hårt.

Men idag ska fan bli en bra dag i alla fall. Det har jag bestämt.

2010-06-07

Måndags kvällen, en helt vanlig kväll

Nu har jag varit dålig på detta ett tag. Använder den stackars bloggen som ett simpelt tidsfördriv. Okänsligt och nonchalant av mig. Jag ska genast uppbåda lite enegi och skriva något med innehåll. Eller, ja, jag ska göra det så fort jag känner att jag har tid/ork/lust/fokus. Det är många faktorer som ska stämma.

Nu stämmer inte så många av dem. Jag sitter på vagnen och är mycket stressad. Som vanligt. Jag är nog alltid stressad på vagnen. Och bussen. Förr var jag lugn på bussar spårvagnar och tåg. Jag visste ju att det inte hjälper att stressa; jag kan inte påverka hur fort det går ändå. Men nu har jag anamat en annan typ av stress, som går utmärkt att ägna sig åt på bussar och spårvagnar. Stressen att göra den perfekta planeringen. Om jag lyckas göra en nog bra planering, så hinner jag med allt jag bör hinna med. Och jag hinner sova. Den planeringen har jag aldrig lyckats med. Och jag har en känsla av att det är en omöjlighet att lyckas med den. Även om jag inte vill tro att något är omöjligt.

Det mest innehållslösa inlägget hittills

Nu sitter jag i en busskur och väntar. Det är lite kyligt, men jag ska nog inte klaga. Det är ju sällan man ska det. Även om det är ofta man gör det. (Med 'man' menar jag ju självklart 'jag')

Det jag väntar på är inte en buss, som man annars hade kunnat tro, utan en vän. Vi ska ta en fika. Eller något åt det hållet. I alla fall umgås.

(Det här skrev jag för att fördriva tiden)

2010-06-05

I den stressade stundens hetta

En snabbis, när mina naglar torkar. Jag undrar varför jag alltid ska envisas med att måla naglarna när jag är stressad. Någon form av självplågeri? Antagligen väntar folk på mig. Som vanligt. Jag tycker inte om att låta folk vänta.

Ändå målar jag naglarna. Och byter kläder gång på gång. Jag tänkte att jeans var bra idag. Men jag blev svettig av att sätta på mig dem. Nästa gång ska jag sätta på mig jeansen innan jag duschar.

Det är tur att jag har en så fantastisk pojkvän, som vill umgås med mig fast jag är sen och svettig. Annars hade jag blivit ensam i kväll.

2010-06-04

I morse

Min dag började med att klockan ringde. Inte helt oväntat. Signalen var betydligt trevligare än igår. (Ni som har en iPhone kan ju lyssna på hur alarmsignalen "påminnelse" låter) Dock misslyckades jag med det där att komma upp. En halvtimme för sent blev det. En halvtimme extra i sängen. Och inte en gnutta piggare.

Eftersom jag var trött vägrade jag stressa. Och på något konstigt sätt hann jag allt (utom diska). Och jag hann med buss nummer ett. Helt inne i ett sms kliver jag på buss nummer två. Tror jag. Men inser att bussen jag satt på inte hade för avsikt att åka över bron, utan åka till hamnen. Och då menar jag oljehamnen längst ut.

Jag frågade busschauffören vilken buss jag var på. Helt fel buss var jag på. Så jag gick av och fick ett "lycka till". Istället för att uppgivet vänta på nästa buss kom jag på att jag har en kollega i närheten. Jag ringde Rebecca, och hon plockade upp mig på (om)vägen till jobbet.

Det jag egentligen vill ha sagt med detta, förutom att jag är lite virrig och trött ibland, var att saker och ting kan vända. Helt oväntat; min dåliga morgon vände till en förvirrad morgon, som vände till en mycket trevlig biltur till jobbet.

Det gillar vi.

2010-06-03

Degradering

Nu var jag där igen. Där jag var ungefär samma tid i går. Jag borde ju helt enkelt vara van.

Men nu har jag blivit bortskämd. Jag vill inte längre stå ut med att må dåligt varje kväll. Jag har känt på det friska livet, och det är där jag vill vara. Jag trippar på tå runt mitt humör.

Oprivatliv

Jag läste precis en notis i GP, om den planerade utökningen EU-datalagringsdirektiven. De befintliga direktiven följer inte Sverige till punkt och pricka. Enligt direktiven ska SMS och mail sparas, men det vill inte de svenska politikerna tycker att det inkräktar på medborgarnas privatliv. Jag håller med politikerna.

De planerade tilläggen innebär att Googlesökningar ska sparas. I upp till två år. Detta för att kunna jaga de som sysslar med barnporr.

Det är ju bra att de jagar förbrytare. Men jag gillar inte riktigt metoden. Jag tycker inte att målet kan helga vilka medel som helst. Jag må vara paranoid. Jag tycker nämligen inte om att information sparas. Automatiskt. Allt som någon kan se, kan alla se, med rätt kunskap eller pengar. Och information är, som bekant, lockande för folk med makt.

Jag blir lite rädd när sådana inskänkningar ens övervägs. Tänk ett steg längre. (Eller läs 1984 eller Kallocain) Vill vi verkligen har fler personliga saker i händerna på andra?

Morgonstund med outnyttjat guld i mund,

Kanske är det så här att jobba; i tappar det mesta som har med jobb att göra mening, och semestern känns lockande som aldrig förr. Dock känner jag att semestern är en klen tröst.

Jag kan tacka jobbet för mycket, pengar, meriter, härliga mornar. Men det känns konstigt att lägga min bästa tid på att göra något som inte direkt stimulerar mig. Det låter nog hårt, i synnerhet mot de som faktisk tycker att jobbet är stimulerande. Det är ett bra jobb, och i ett annat liv hade det kanske varit det bästa jobbet. Just ni vill jag dock göra annat med min tid.

2010-06-02

Det är ljust i min lägenhet och hade jag haft en katt skulle den sova under en buske

Jag har varit så trött sedan jag kom hem. Har sett fram emot att få sova sedan jag kravlade ur sängen i morse. Och nu ligger jag i sängen. Varför är jag då inte lycklig? (kanske är "lycklig" ett lite väl starkt ord i sammanhanget, men det passade ju så bra)

Jo, jag kan tala om varför jag inte är lycklig. Eller varför jag tror att jag inte är lycklig. Kärnan är mina höga krav. De där kraven jag vet är orimliga. Och onyttiga. Sedan jag kom hem från jobbet har jag inte gjort annat än laga mat, äta mat, titta på tv och tagit en snabb dusch.
Med mina, konstiga, mått mätt är det väldigt otillräckligt. Enligt mina mått skull jag ha diskat, lagt in tvätt, plockat undan prylar och säkert något mer. Varför inte bakat lite bröd också?

Otillräcklighet är min vanligaste känsla. När jag inte är med John.

Utomhus är bättre än utan hus

Det är frustrerande att sitta inne och titta ut på det fina vädret. Men för ögonblicket sitter jag faktiskt ute och är således inte särskilt frustrerad. Alltid något.

Frustrationen ska återinföras om cirka tio minuter, då jag ska gå in och kuverteta fakturor.

I går var mina planer stora. I dag är de mindre. Skönt att ha små planer ibland.

Nej, roligare än så här blir det nog inte. Har inget intressant att tillägga. Ville nog bara knappa på den nya. Så vi kan bli bästa vänner.

2010-06-01

Bussåkande, eller inte.

Det här var en bra dag att ha ny telefon. Bussen står still och folk skruvar på sig. Det är mycket underhållande att se. Speciellt snibben mittemot. Han är viktigast. Han har ett flyg att passa. Mycket viktigt. Själv har jag underhållning och all tid i världen. Tur att jag inte är viktig.

Lite dåligt, lite segt men alldeles, alldeles...

Jag har slappat till mig på denna fron. Det erkänner jag. Jag har fokuserat mitt internetliv på Twitter. Och helgen spenderade jag utan internet. Jag hade annat för mig. Bättre saker. Helt enkelt.

Men nu har jag inte bättre saker för mig. Eller, ja. Allt är ju relativt.

Nu har telefonen landat i mina händer. Det är min första dag. Och batteriet är dåligt. Ooops. På vägen hem ska jag inhandla skydd. Sådant är viktigt. Annars kanske det blir massa små telefoner. Och det vore ytterst obehagligt.

Som bekant, för de flesta, är detta en tisdag. Och som bekant, för de som följer mitt intressanta bloggande, ogillar jag tisdagar. Ogillar skarpt. Kanske till och med avskyr. Men detta ska det rådas bot på. Från och med nu är tisdagar mina godisdagar. Jag får alltså snaska godis på eftermiddagarna. I dag blir det en chokladkaka. Den ska öppnas efter tre.

Jag tror det är en lösning på många problem. Kanske till och med problemen med krig och sådant, vi verkar dras med. Tisdagar är grunden till mycket ont. Men en godisdag kan ju inte vara annat än bra

Något annat världsproblem jag ska lösa?

PS. Jag hade skrivit "värdsproblem". Kul. Men jag ändrade det. DS.

2010-05-27

Snabbis, men inte kortis

Jag kan ha blivit lite mer kortrandig här. Sedan Twitter kom in i mitt liv. Och innan telefonen gör det samma. Dock har jag inte mindre att säga. Jag gör det bara i ett annat format. Så kolla gärna där. Länk finner du strax under den stora bilden på mig.

(Om man nu kan följa någon på twitter, utan att ha twitter själv)

(Hur många gånger kan Emma skriva tvitter i samma inlägg, utan att det låter konstgjort eller krystat?)

Min nya vän heter Kaffe. Vi är inte så tighta än. Måste ha lite mjälk och socker mellan oss. Annars kan det skära sig. Men min önskan, och för hoppningsvis, Kaffes också är att vi ska bli bäste vänner en dag.

Kanske inte bästa vänner. Men bra vänner.

Jag tror jag skulle uppskatta chailatte. Vad tror ni om det?

I går, när jag kom hem från mingel med material och skumpa, låg det fyra kuvert på min hallmatta. Det är inte en vanlig syn, vill jag lova. Tre var från Telia och ett var från Molkoms Folkhögskola. Molkoms Folkhögskola ville att jag skulle veta att de hade en journalistutbildning. Tack, Molkoms folkhögskola, nu vet jag det.

En annan upplevelse från gårdagen, om än absolut inte i närheten av trevlig, var när ett fylla bajsade på sätet i spårvagnen. "Excuse me, that man shit in the seat" sa en liten söt dam med spanskt utseende till chauffören. Chauffören tog fram avspärrat-tejpen, och tejpa lite runt sätet. Sedan forsatte vi. Spårvagnen luktade inte hallontårta.

Toffelrätten

I går nämnde Sjörövar-Gabbe ett fenomen jag inte hört talas om tidigare; toffelrätten. Det är rätten att vara toffel i början av ett förhållande.

Jag tar ut min toffelrätt till helgen.

2010-05-26

Lika stabil som vädret

I morse åt jag frukost tillsammans med mina nysådda kryddor. Mycket trevligt sällskap. Dock har de inte hunnit växt något. Kanske naturligt. Jag hoppas att de får mycket sol och värme idag.

Dessutom satte jag ut min flagga i blomlådan. För mig är det falggdag varje dag.

Jag trodde jag skulle få saker överstökade idag. Men det får jag inte. Inte heller får jag information.

Dagen vände från underbar till ganska motig. Jaja. Den vänder nog tillbaka snart.

2010-05-25

Vilken dag är det idag, då?

Jag tror jag har hittat ett litet knep för att vara piggare under och efter jobbet. Inte sova på bussen. Dock är det stundvis inte så lätt att inte sova. Som i dag. Då var det så svårt att inte sova att jag somnade. Nu är jag väldigt trött. Och inte särskilt positivt inställd till dagen.

Typisk.

2010-05-24

Emma hyllar

Idag vill jag hylla bananen.

Det tog långt upp i tonåren för mig att lära mig uppskatta denna fantastiska frukt (som egentligen är en ört) på riktigt.

Som mycket litet barn åt jag banan, det gör väl de flesta barn, om jag då tyckte det var gott vet jag inte. Men sedan fick jag för mig att sluta. Jag tyckte konsistensen var konstig, och smaken mjölig. Men under denna tid som icke-bananätare önskade jag att jag var bananätare. Och nu, sedan flera år tillbaka, är jag åter en bananätare.

Det som gör bananen så fantastisk, enligt min mening, är främst tre saker: smaken, mättnaden och formen. Smaken är olik all annan, den är mjuk och söt, men ändå lite fräsig med viss beskhet. Mättnaden man känner efter en banan siljer sig från mättnade efter äpple eller apelsin. Bananen känner mer fyllig i magen. Och det bästa av allt; formen. Bananens form påminner om formen på ett annat älskat "föremål", den har en glad gul färg, ett ordentligt skal som skyddar den när den ligger i väskan, skalet tas lätt bort från fruktkötter och kladdar inte alls.

Finns det någon frukt som banan?

En bättre måndag

Som vanligt har det varit tyst här på helgen. Helgerna är tysta. Och ointressanta. Eller väldigt intressanta. Nu har i alla fall måndagen börjat. Och då är det inte helg längre. Alltså låter det lite här. Fast i skrift. Såklart.

Jag håller på att bli normal. Jag har inte bara beställt en iPhone (som jag lärt mig "stava"), jag har också skaffat Twitter. Det tog tid för mig. Som vanligt tar Emma inga förhastade beslut. Förhastade beslut brukar inte bli så bra. (Eller vad vet jag?) Hur som helst har jag nu skaffat Twitter. Jag, som är något av en ordbajsardrottning, trodde att Twitter bara var balha och till för de som inte hade så mycket att säga att de behövde en blogg. Men än en gång fick jag tji på mig. Konceptet är lysande. Även om jag inte riktigt har lärt mig det till fullo än.

Jag heter lennstrm.

En sak jag inte alls vet hur man gör, på min nya plattform för exhibitionism, är att koppla ihop det med denna plattform. Så om någon har ett tips är jag idel öra.

2010-05-21

Ständigt denna tv

I GP idag fanns en artikel (s. 68, del 3,"Så skapas en vinnare i frågesport" av Håkan Lindgren (hittar den inte på hemsidan)) om tv's frågesporter. Något slags insidescoop, tror jag. Vi får en liten inblick om hur det går till bakom kulisserna. Och det är ju inte en helt fin inblick. Slumpen, som jag trodde rådde i frågesporter, existerar inte. Allt styrs av pengarna. Inte de prissummor som delas ut, utan pengarna från tittarna (alltså reklam). Frågesporterna i i första rummet alltid underhållning, och underhållning är en vetenskap.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka om detta. Artikeln är ju bra, men innehållet. Just det att frågesporterna är styrda. Egentligen är jag väl inte förvånad. Det är ju ganska självklart; pengarna styr ju allt som visas på tv. Och jag kan inte riktigt med att bli upprörd över det, det är så mycket jag måste vara upprör över i så fall. Hela samhället. Och det är ju ganska opraktiskt i längden (eller så är det så jag ska leva)

Men jag har ändå kvar en liten glimt av naivitet. Och den blir naggad. Igen.

2010-05-20

På rätt sida

Nu har mer än halva veckan gått. Det är torsdag, och jag känner att det här ska nog gå bra.

Jag tror att jag har hittat ett fungerande koncept. Kaffe och påtvingad energi. Det fungerar. Om mitt laktosfria liv fungerar, vet jag dock inte. Kanske ska jag testa något annat. Glutenfritt? Sockerfritt? Kolhydratfritt? Mer fibrer? Mindre fibrer? Vitaminer? Det finns många alternativ. Vilken tur att jag inte har beslutångest längre.

Bredvid mig, här på jobbet, har jag just nu en konstig blomma. En av de tråkiga fetbladsväxterna har fått för sig att skjuta ut en lång tentackel, och längst ut på den utvecklas något blomliknande.

Det är kul när det händer något annorlunda.

2010-05-19

Så...

... nu är telefonen beställd!

2010-05-18

Lite äckelmagad, trots allt?

I går var jag till badhuset och simmade (vilken vr väldigt mycket jobbigare denna gång än förra). I duschen såg jag en kvinna (ja, det är främst kvinnor där jag duschar) som rakade sig. Med hyvel och lödder. Inte nog med att hon stod där och spred hår omkring sig, hon rakade dessutom fittan. Alltså stod det en kvinna i den gemensamma duschen på badhuset och rakade fittan. Hon får gärna raka fittan om hon vill, det är inte där problemet ligger. Men vem rakar sig i en offentlig dusch?

Jag tycker inte det är riktigt okej.

2010-05-17

Uppstart

Den här veckan jag tillbaka till det normala igen. Det "normala". Jag är inte så bra på det där med normalt. Och inte heller rutiner. Rutiner är jag väldigt dålig på. Jag ska försöka lära mig. Någon gång. Denna vecka hinner jag inte. Jag har massa saker att göra. Roliga saker.

Denna vecka blir en rolig vecka. En rolig vecka som ska gå fort. Så det så.

2010-05-15

Emma hyllar

Papiljotter. Den fantastiska uppfinningen papiljotter. För ett par vekor sedan tog jag tag i mig och gick till Åhléns för att köpa papiljotter. För jag tänkte att de borde ha sådant. Och det hade de. De hade massa olika storlekar. Och de var självhäftande. Jag köpte sex stycken. Tre blåa och tre gula. De blåa var den största storleken och de gula den näst största storleken. Sedan dess har jag använt dem nästan varje gång jag duschat. På lite olika sätt. Inte visste jag att papiljotter hade så många användningsområden! Och inte visste jag att det var så enkelt!

Så idag vill jag hylla papiljotten. Den fantastiska papiljotten. (Och namnet är ju bara det underbart)

2010-05-14

Emma rapporterar:

Morotskakan var god. Och då menar jag GOD. Jag kan verkligen rekommendera alla att göra en morotskaka. Detta recept använde jag.

Lunchen spenderades ute i det gröna. Så att säga.

Måndag, fredag, lördag?

Jag lämnade en naken karl i en säng och gick till jobbet. Nej, jag åkte till jobbet. Det känns väl sådär. Dessutom finns två av mina andra favoriter någonstans i Göteborg och roar sig. Och min syster äter en lugn frukost i min lägenhet. Livet är att bra orättvist.

Å andra sidan får jag betalt. Och det väntar en morotskaka på mig i fikarummet. Trasig, men god.

2010-05-13

Ett tillägg...

...till detta inlägg:

Det är ju inte svårare än så. (Eller borde vara)

2010-05-12

Tillägg:

Sonen, vars mamma sökte jobb å hans vägnar, gick på universitet. Inte småskolan.

De handlingskraftiga

Jag har hört talas om att det finns föräldrar som söker jobb åt sina barn. Men självklart trodde jag det bara var en myt. Det låter ju löjligt.

Men. Nyss tog jag emot fökjande samtal här på mitt jobba:

Kvinna: -Ja, hej, jag heter ... och ringer för min sons räkning. Han har bara mobil, så han har lite svårt att ringa er.

2010-05-11

Namnbyte!

Nu har jag gått och blivit upprörd. Min tanke var att inte bli det. Att låta folk hållas. Men när det är så många som fortfarande envisas med att hävda att det är deras rätt att kalla bakverket innehållande bland annat havregryn, socker och kakao, för "negerboll", blir jag arg. Ja, inte bara upprörd, utan arg. Och lite rädd. Vilken typ av männsikosyn har de som hellre kränker människor än byter namn på ett bakverk? Ett namn som dessutom är ologiskt. Vad samakar en "negerboll"? Neger? Nej, den smakar choklad. Vad smakar en cocosboll? Cocos? Ja. Vad smakar en chokladkaka? Choklad? Ja. Jag tror min poäng går fram. Jag har dessutom ett nytt förslag på namn; bajsboll. Namnet syftar till färgen, och inte till innehållet. Precis som innan. Logiskt.

Tisdag

I natt drömde jag om konstnärer. Mer än så vet jag inte. Och när jag vaknade hade jag en känsla av att jag pratat i telefon. Kom efter några sekunder på att det visst ringde efter att jag somnat. Och jag, som vanligt säger "nej, jag sover inte, det är ingen fara!". Jag ville så gärna hålla mig vaken och prata lite. Men det gick inte riktigt.

Morgonen var väl i övrigt inte den bästa. Vaknade svettig. Och hade fruktansvärt ont i tanden. Dessutom, och nästan värst av allt, hade jag hela morgonen (och fortfarande) en låt av den mycket osympatiska och störande artisten Pink. Jag vet inte vad det är, men jag tål henne inte.

Just nu längtar jag bara hem till min säng. Men det brukar gå över vid elva. Då kan jag se ljuset i tunneln.

2010-05-10

Checkpoint Måndag

På helgerna har jag mycket för mig. Därför hinner jag inte med internet. I helgen har jag köpt frön. Bland annat. Jag har också köpt tyger. För över tusen kronor. Det kan man tycka är lite konstigt. Och jag fick en liten klump i magen när jag lämnade ifrån mig mitt kontokort. Men vissa saker får kosta vad de kosta vill. Eller måste.

Kanske är det dags att ta bort min tand. Nu gör det ont igen. För nu växer den. Vad nu det ska vara bra för. Jag behöver inte ha den tanden.

Jag väntar på eftermiddagen. Då får jag klippa mig. Nej, inte mig. Jag får bli klippt. Och jag får simma. Och umgås med en syster. Till och med min syster.

Tills dess ska jag jobba. As always.

2010-05-07

Jag står inför helgen inledande andetag (och storm)

Efter att jag i går varit hos en vän och fått skor och mindre ögonbryn, blev jag inspirerad att baka bröd. Det som inspirerade mig var att vännen tyckte att jag var en sådan som bakade bröd hela tiden. Vilket jag ju inte är. Men vill vara. Så när jag kom hem bakade jag bröd. Det tog längre tid än beräknat. Skitade ner lägenheten mer än beräknat. Och gjorde mig trött. Men när jag tog första tuggan av brödet förstod jag att det var värt det. Jag ska baka bröd oftare.

Dessutom ska jag ta bort ett ord ur mitt vokabulär. Eller bara låta bli att använda det. Det tyckte min psykolog. Och det tycker jag med. Jag ska sluta använda ordet 'löjlig' bär jag pratar om mig själv. Nu kanske du tänker att jag inte brukar använda det ordet så ofta, men där har du fel. Jag klandrar dig dock inte för felet, då ordet främst används i min hjärna, sällan utanför.

Snart inehåller Göteborg de flesta av mina favoriter. Bara några saknas. Alltid är det några som saknas.

2010-05-06

Det som inte dödar, det härdar

Jag är lite galet otålig. Och några timmar är för många timmar. Och för många timmar tar aldrig slut. Aldrig någonsin.

Jag mår lite illa.

2010-05-05

Paus

Ibland är det kul när man inser att man hört fel, och helt plötsligt hör rätt. Fast det gäller ju aldrig mig. Jag hör alltid rätt. Till exempel trodde jag ju inte att det hette P3 Love, utan jag visste hela tiden att det hette P3 Labb. Gjorde jag.

En lösning har jag kommit fram till. Tyvärr är det inte en lösning till mitt "kök". Utan en matlösning. Om jag ser till att grundstäda min lägenhet så fort jag är hemma behöver jag inte vilja äta hela tiden. Praktiskt.

Nu, efter två timmars städande, är jag dock ruskigt hungrig. Kanske är det ändå inte den bästa lösningen.

Nu...

... är det vår.

Min nya vän

Jag vet inte varför jag tycker att jag har rätt att sitta här och muttra över vädret. Vi är ju precis likadana, jag och vädret. Vi byter humör var femte minut. Vi är omöjliga att förutse. Vi besviker rätt som det är. Och överraskar andra gånger. Vi är det vanligaste samtalsämnet (?). Vi är aningen stabilare på sommaren och vintern än hösten och våren. Vi påverkas av männskligheten. Men mänskligheten påverkas än mer av oss. Vi upplevs bäst utomhus.

Någonstans där i mitten spårade det hela ur. Så kan det gå.

Saker vi redan visste

Jag klarade mig igenom ännu en tisdag. Och idag är det onsdag. Mycket bättre.

Dock har jag ont i magen.

Det här börjar låta som ett äldreboende. Ont, ont, ont. Alltid är det något. Ungdomarna nuförtiden. Jag ska slå mig lite fri så småningom. Och få mer energi. Bli lite yngre. Och, kanske, intressantare. Så som jag egentligen är. Eller ska vara.

Jag är lite sugen på att presentera mina planer, men är också lite rädd. Just detta pratade jag och min bror om i måndags; avslöja sina planer och därmed sätta press på att de verkligen blir av, eller låta bli att avslöja sina planer och då inte ha något att bevisa. Sedan dess har jag funderat på saken. Jag väljer ju helt uppenbarligen att inte avslöja mina planer. Men problemet, i detta fall, är att jag inte gör det för att det är bästa för mig. Utan för att jag är för feg. Helt enkelt.

2010-05-04

Då var det dags igen; jag räknar veckodagar

Idag är jag trött. Och jag sluddrar en aning. Dessutom snöt jag nästan ut min hjärna nyss. Jag tror det märks att det är tisdag.

Men jag satsar på att vara så effektiv att det knappt märks att det är tisdag. Och det helt plötsligt är onsdag. Och sedan torsdag.

(Det finns en besatthet som ska utplånas)

2010-05-02

Slutspurt

Jag uppskattar inte att helgerna ska gå så fort hela tiden. Hur ska jag hinna med allt som jag ska hinna med när det inte finns nog med tid att hinna med det på? (Dagen I-landsproblem?)

En av sakerna som gör en bok intressant är, enligt min mening, att den presenterar nya sätt att använda språket. Och gärna helt nya ord. I boken jag läser nu har jag, än så länge, hittat tre helt nya ord. I alla fall två av dem är mycket användbara; xenofobisk - främlingsfientlig, lakonisk - fåordig. Två mycket intressanta ord. Från en mycket intressant bok. Den fortsätter att inspirera.

I fredags använde jag en IPhone. Den var inte min. Men den var trevlig. Och jag tror att jag snart har en egen. Jag ska bara komma över min reklamångest. Och det borde ju vara lätt.

2010-04-30

Det lite mer intressanta livet

Nu kan jag säga att livet är spännande, jag bloggar via en såndäringa I Telefon. And I like it.

Jag vill bara säga...

...att idag är jag glad. And nothing can bring me down!

2010-04-29

Nyinspirerad

Kan man annat än älska en text som innehåller meningen "Då började också himlen äta gräs och hämtade dalen upp till sig"?

Jag började läsa i en av böckerna jag hämtade ut idag. Skriven av en människa som verkar ha uppfunnit språket själv. Orden kommer så naturligt att de verkar vara stöpta i just den formen vid just det tillfället. Och alla vi andra försöker att efterlikna originalet. Jag vill stänga in mig i boken och leva där. En stund i alla fall.

Men istället ska jag sova.

"Jag åt blommor och blad för att de skulle bli bekanta med min tunga. Jag ville att vi skulle bli lika varandra, för de visste hur man skulle leva och inte jag."

Jag vet...

...att allt jag behöver är inspiration. Varför öppnar jag då inte ögon, öron och händer?

Lunchtristess

Typiskt. Nu regnar det. Jag som tänkte ta mig en såndäringa rask prommenad på lunchen. Nu blir det inget med det. Vad ska jag då göra mer än att äta? Jag vill att tiden ska gå snabbt, så det blir fredag någon gång. Annars kanske det aldrig blir fredag. Och det vore ju inte alls kul.

I eftermiddag ska jag hämta ut mitt paket med leksakerna. Så nu vet jag vad jag ska göra i helgen. Och med vem. (Inga bilder på detta utlovas, dock kanske någon utvärdering om det skulle vara önskvärt)

På tal om bilder, bör jag däremot tömma min kamera. Och ta mig tid att lägga upp någon bild här. Jag har hört att det är jobbigt med så mycket text och så lite bilder. Och jag har också hört att en bild säger mer än tusen ord, så det skulle ju spara mig massa tangentryckningar.

I eftermiddag ska jag dessutom hämta ut paket från mor. Men några tdiningar och en bok. Jag ska börja ett projekt. Och eftersom mina projekt aldrig kommer längre än till stargroparna, tänker jag inte slösa tangenttryckningar på att säga vad det är. Bär det frukt, så får ni höra det. Säkert till leda. Och har jag tur får jag även hämta dessa två böcker: Virginia Woolf's Orlando och Herta Müller's Kungen Bugar och Dödar.

God morgon.

I går förvånade jag mig själv så till den milda grad att jag har en smula halsont idag. Jag var alltså ute och "joggade". Kanske inte ens stor sak för normala människor, men för mig är det en väldigt stor sak. Jag har inte "joggat" på över två år. Och knappt tränat på andra sätt heller. Jag säger inte att jag kommer börja träna nu. Det var nog bara en engångshändelse.

Snart är det maj. Det känns overkligt att det blev maj igen. Jag tvivlade på sommarens återkomst, men nu är den ju verkligen på väg. Jag tror, jag tror på sommaren. Även detta år.

Idag är jag hoppfull.

2010-04-28

Emma rekommenderar:

M.I.A - Born Free

Om det är denna video eller maten jag åt som gjorde mig illamående vet jag inte. Men illa mår jag.

En bättre morgon

I morse försov jag mig inte. Äntligen lyckades jag vakna av mina väckarklockor, och hålla mig vaken. Dock är jag oerhört trött just nu. Kan verkligen en halvtimmes dålig väckarklockssömn göra skillnad?

Det känns skönt att tisdagen är över. Och att det är en dag närmare fredag. Jag hörde att det skulle bli kallt. Och jag hörde att det skulle bli varmt. Om jag vore vädret skulle jag bli helt vansinnig på alla rykten. (Och jag tror att jag som jag skulle behöva bli lite vansinnig)

2010-04-27

En kortis

På mitt jobb sitter jag ibland och tar emot (och vidarebefordrar) mängder med ansökningar. Där kan man hitta mycket kul. Jag ska inte dra något sådant nu. Utan jag bara funderar. Många verkar ha gemensamma mailadresser. Så som famjohansson@telia eller rikardochlisa@spray. Varför har man en gemensam mailadress? Vilket syfte fyller det? Varför inte ha varsin? De är ju inte direkt dyra att fixa. Är det bara äldre människor som inte upptäckt hur lätt det är att skaffa en mailadress?

En liten kul grej kan jag dra:

"Jag har lätt för att lära, ett gott minne och är utrustad."

Blir man inte nyfiken, så säg?

Veckodagsräknare Emma

Idag är det tisdag. Och jag är ruskigt sugen på att baka bröd. Har hittat massa recept på fantastiska bröd. Dock blir det inget brödbak förän tidigast lördag. Och hur många gånger har jag bakat bröd på en lördag? Jag får helt enkelt satsa på nästa vecka. Precis som alla andra veckor, blir nästa vecka mindre stressig. Så är det.

Annars motsvarar väl tisdagen mina förväntningar so far. Mulet. Långsamtgående tid. Hunger. Ungefär som tisdagar brukar bete sig. Intet nytt under solen (som gömmer sig bakom molnen).

Jag vet inte vad jag tycker om idag. Och vad jag är trött på. Det är konstigt. Jag tittar på något jag annars tycker så mycket om, och allt jag känner inom mig är en suck. Ska jag skylla på någon omständighet, eller är det så att även detta intresse sakterliga dör?

2010-04-26

Måndag, o, denna måndag

Nu har en till helg gått sådär fort. Sådär fort som bara helger kan. Och semesterveckor. Det är alltså måndag och jag är en smula trött. En smula stressad är jag också. Livet är hårt.

Men måndagen började bra. Frukost är om möjligt än godare i sällskap, även tidigt på morgonen.

I lördags deltog jag i ett så kallat "sexparty". Inte ett party där man har sex. Utan ett party där man köper sexprylar. Jag tänkte att jag skulle lära mig massa nytt. Men jag förargade mig både på den tråkiga, och mycket osexiga, säljaren och färg (rosa, lila, ljusblå) och form (delfin, kanin, ådrig kuk) på de många dildosarna. Jag fick helt enkelt förlita mig på min egen fantasi och kunskap när jag skulle göra mina inköp. Och inköp blev det: 1, 2, 3, 4. Ser mycket fram emot leveransen.

Jag tror jag vill ha helg igen nu.

2010-04-24

En stolt ägare

Jag har inhandlat den vackraste klänningen som finns. Den är så underbar. Det ska komma bild så småningom. Men jag vill bara säga att det är jag som har den vackraste klänningen. Ingen annan. Bara jag.

2010-04-23

Lagförslag på morgonkvisten

Jag är ändå en smula imponerad av att jag sitter på jobbet. I sängen där jag sov nyss, ligger en naken man kvar. Det borde vara olagligt att lämna nakna män i sängen.

Idag är jag hoppfull. Idag ska jag shoppa. Idag har jag fått lön. Ett samband kanske kan anas. And I don't like it. Men det ska jag skita i. Jag får leva hur jag vill. Och om det innebär att bli lycklig av att shoppa, eller hanka mig fram som poet, så får det vara så. Det är jag som bestämmer. Ingen annan. Inte över mitt liv.

Nu ska jag skriva en lista. För om jag vill skriva en lista, så får jag skriva en lista. Och nu vill jag skriva en lista.

(Man kan ju tycka att det här var ganska självklart, men så är inte fallet)

2010-04-22

Tänk att få ha en påfågel i håret

Från en trött och väntande Emma:

Jag försöker så gott jag kan att trippa runt på tå. Att inte störa mitt humör. Inte förstöra det. Ändå åker vi bergochdalbana dagarna i ända. Jag blir åksjuk. Jag tycker inte om karuseller.

Nu har jag, för första gången på flera år, använt mousse i mitt hår. Och jag luktar frisör. Kanske är det i morgon jag bokar en tid. Det finns en salong, som jag går förbi rätt som det är, som har så trevlig inredning. Jag tänker att de kan få klippa mig. Kanske. Eller så väntar jag tills håret klipper sig självt. För det brukar det ju göra. Om man väntar tillräckligt länge. Väldigt länge.

Sa jag att jag inte har något tålamod? Jo, det tror jag att jag har sagt. Vänta är långtråkigt. Just nu väntar jag på ett tåg. Och eftersom det råkar vara ett tåg ägt och framdrivet av det eminenta företaget SJ, så är jag nu inne på en och en halv timmes övertid.

När tåget väl kommer. Nej, fel. Det ska ju vara: om tåget väl kommer. Så, om tåget väl kommer så ska jag lämna min fina, men stökiga, lägenhet för ett tag. Vi behöver en timeout, jag och lägenheten. Eller så behöver jag John.

Sådant vet man aldrig. Man vet det ungefär lika lite som man vet hur mitt humör är just nu. Eller just nu. Eller just nu. (Och där var säcken ihopknyten)

Lunchisen

Idag har jag ingen lust att sitta här (alltså där jag sitter under dagarna). Men jag gör det ändå. Och jag samlar min viljestyrka och kreativitet. Den ska jag använda en annan dag. En dag snart. En vacker dag.

Just nu undersöker jag mina möjligheter att svälja mitt ha och erkänna mig besegrad av Apple. Kan jag motivera den kostnaden?

Jag väntar på post. Lite meningslöst är det att sitta på jobbet och vänta på post. Brevbäraren lär ju inte komma förbi här. Men jag väntar på att få komma hem och kolla om jag fått post. Antagligen har jag inte fått det. I alla fall inte rätt post. Det jag helst vill ha är ett brav från Brev Revolutionen, men jag får väl ge dem en chans att få mitt brev först. Det andra jag väntar på är inte lika kul, men däremot ganska akut. Min lilla dosa som man använder för att logga in på banken har slutat fungera. Och bostadsbolaget vill visst ha lite pengar. Bankkvinnan jag beklagade mig för sa att hon skulle skicka en ny.

2010-04-21

Emma tampas med de yttre krafterna

Jag lyssnar på P3 (igen), Brunchrapporten, och de pratar om Apple's marknadsföring. Redan innan visste jag hur genialiska marknadsförarna på Apple är. Men det gör lite ont att inse att jag är precis lika hjärntvättad som så många andra. Apple är inte annolrunda från andra marknadsförda märken. Jag kan ju sitta här och säga att jag vill bara ha en Mac för att de är lättare att använda, håller längre och har snyggare design. Men är det inte något mer än så? En livsstil? En "medvetenhet"? Ett aktivt val (till skillnad från PC, som är ett icke-val)?

För detta vill jag hata Apple. Jag vill vägra köpa Apple lika mycket som jag vägrar köpa ett visst diskmedel som figurerar i varje reklampaus. Jag vill helt ta avstånd från Appel och istället hålla mig till min pappas gamla telefon och min billiga dator.

Men jag kan inte. Jag kan inte stå enmot Apple's marknadsföring. Jag vill ha en Mac. Jag vill ha en Iphone. Och jag tror att det är för att de är bättre, och passar just mig. Jag tror att det gör mig till en medveten konsument.

Den dagen Apple tar över världen kommer vi inte ens märka vad som har hänt. Apple kommer sakta men säkert bli Storebror. Och vi vet ju alla att Storebror ser dig...

jag undrar...

... om det är snor eller hjärnsubstans jag snyter ut. Hur som helst verkar det aldrig ta slut.

God morgon igen, då.

Ibland kan man tycka att det blir lite tjatigt. Till exempel när man försover sig för andra morgonen i rad. Jag vill nog bara gå och lägga mig igen.

Ändå ska detta vara en glädjens dag. Det är onsdag. Det är sol. Det är?

Jaja. Jag ska jobba nu. Och nästa gång jag skriver här ska jag vara en optimistisk männsika. Så det så.

2010-04-20

Nu...

... kan jag titta ut genom fönstret igen!

Just nu...

... vill jag dra ner persiennen och glömma att det finns ett utomhus.

Några hyllningar

P3 Populär bjöd idag på mycket godis. Först presenterar de en brevvänsförmedling, och jag höjer volymen något. Förmedningen heter BrevRevolutionen och har funnits i ett år ungefär. Jag kastade mig över papper och penna och har nu lagt mitt brev på lådan. För hoppningsvis kommer det en brevvän nerdimpandes snart! Det andra godiset de bjöd på var en hel timme med Twin Peaks-analyserande. Timmen var visserligen ganska kort (?), men jag är glad ändå. Lite stolthet kände jag över att jag sett det de kalla den bästa serien någonsin. Ännu mer stolt är jag att jag håller med.

Emma goes fulkultursomblirfinkulturpåp3 somegentligenärungdomskulturmendöljerdetbra.

Inte den bästa morgonen i världshistorien

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte inte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde inte. Jag vaknade inte.

2010-04-19

Nästa kvist

Nu har jag tagit ut min senast insatta piercing. Den var snygg som få, men till oerhört mycket besvär. Jag är nöjd med mitt beslut. Nu är det ett konstigt hål där. Egentligen inte minsta konstigt, men det känns skumt. Jag undrar om det kommer vara helt igenväxt i morgon när jag vaknar.

Förut gav jag layouten här på bloggen en chans. Om än halvhjärtad. Kanske blev det bättre, kanske inte. Huvudsaken var nog förändring nu.

Om åtta timmar ringer min väckarklocka. Är det så värst rättvist?

På kvisten, eftermiddagskvisten

Jag tampas med en vilja att äta förfärligt mycket. Detta ska bekämpas med vatten. Och diskning. Borde funka. Funkar det inte får jag gå vidare till plan b. (I plan a ingår det att utveckla en plan b, om jag märker att plan a börjar svikta)

En annan sak jag tampas med är mina torra läppar. Fnasiga och tråkiga är de. Och jag har kladdat på Försvarets hur många gånger som helst. Utan effekt. Just hang in there, till slut ska väl läpparna återfå sin forna glans. (Här syftar "forna" till igår)

För några veckor sedan var jag till Stockholm och bodde på slott. Vill att alla ska veta det. Mycket luxuöst. Jag ska gnida in min lyx ordentligt, så ni utan lyx kan känna det där stinget av avundsjuka bli mer och mer som en giftig tagg i hjärtat. Här är en bild:



Mer lyx än så var det väl inte. Denna gång. Jag är en människa att avundas. Glöm inte det.

Tillbaka

Nu är det tidigt. Det är lite löjligt tidigt. Och jag har varit vaken flera timmar. I alla fall två. Än så länge sitter jag upp.

(Dessutom lämnade jag en varm karl i min säng)

Alltså: jag är tillbaka till verkligheten och gör som annat seriöst folk. Typ.

Det är något särskilt med tidigar mornar. Jag har saknat den luften lite. Den där nya luften. Oanvända.

Fast jag har inte saknat den så mycket att jag inte vill ligga i min säng och sova just nu. Jag är ju fortfarande normal. För det mesta.

2010-04-16

Emma meddelar:

Idag är det fredag, sol, värme och mycket tätt i min näsa.

2010-04-15

Det där lunchinlägget jag brukade lägg in

Det jag behöver göra nu är släppa taget. Om så mycket. Låta så mycket falla fritt mot golvet. Eller vad som råkar vara i närheten. Jag behöver måla naglarna och klippa håret. Jag behöver veta massa saker jag inte vet. Och inte vet att jag inte vet (tror jag). Jag behöver verkligen släppa allt som inte behöver hållas i. Det är ju så förbannat logiskt att jag blir trött.

Tills vidare, innan jag släppt, målat och klippt, gör jag som alltid; planerar, analyserar, diskuterar och suktar efter någon form av spännande harmoni. (Som ju borde finnas, om mina beräkningar, visar sig stämma (vilket det, enligt mina andra beräkningar, inte kommer göra))

Jag har en egen ö. Det blir praktiskt till sommaren. Dock har jag några inneboende att dela ön med. Det vore inte försvarbart, ur miljö- och platssynpunkt, att ha hela Hisingen själv.

Emma tipsar:

Ett fantastiska hak med fantastiska människor och en känsla av att världen kanske inte är så elak ändå: Truckstop Alaska

Ett annat fantastiska ställe med fantastiska människor, som jag tipsat om så många gånger, är ju självklart min älskade burlesk-värld och Tip The Velvet.

Jag är kär i båda världar.

En logisk utveckling (ungefär som våren)

På tiofikat idag ägnade jag mig åt lugnt men bestämt bloggförsvarande. Och då kan jag ju känna att det vore bra om jag ägnar mig åt lite bloggskrivande också. Logiken säger väl så.

Jag har lite bilder jag vill lägga upp, men lyckas inte framkalla det minnet när jag väl är hemma och kan göra det. Nu är jag på jobbet. Tänkte att nu när jag skrivit att jag har bilder jag vill lägga upp, så behöver jag inte lägga upp dem. Det är ju tanken som räknas. Och i synnerhet den nedskrivna tanken.

Det är vår och jag har en speciell känsla när jag åker buss på morgonen. Tyvärr vet jag inte hur jag ska beskriva den. Och för en gång skull tänker jag inte ens försöka. Jag har för mycket slem i mina bihålor. Hjärnsignalerna går långsammare då.

2010-04-07

Allt mer sällsynt, allt mer förvirrat

Jag har så mycket idéer, och just nu undrar jag vad jag kan kasta mig in i utan att vara dumdristig. För dumdristigt är väl dåligt? Eller?

En sak jag vet är att Twin Peaks blir svåröverträffat. Come on, bara, alla nya tv-serier! Inte ens inblandning av vampyrer kan ta hem segern. (Det var väldigt vad jag blottade mig, helt plötsligt)

På lördag ska jag göra det igen. Gå ut ensam. På klubb. Med skräckblandad förtjusning. Men vad göra man inte för... För?

Jo, jag intalar mig ju att det är för min skull. Och min skull är en nog så bra skull. Borde jag veta. Men det är lättare för andra skull. Eller för en gemensam skull.

Det här makes no sense. Vilket antiklimax; jag har inte skrivit något på, hur länge?, och när jag väl skriver är det bara ett jag-ska-gå-och-lägga-mig-snart-men-har-lite-för-mycket-att-fundera-på-inlägg. För detta, och allt annat som kan tänkas vara obekvämt, ber jag om ursäkt. Kanske inte min sak att göra, men jag har inget annat för mig just nu. Deklarationen såg inte så kul ut.

Men i köket står en äppelsockerkaka och på den andra kusten finns annat jag vill ha. Jag ska inte klaga. Men...

Återigen tänker jag att det är planer som behövs. Listor och kartor. Kartor över hjärnan. Hjärnkartor. Jag har alltid känt mig dragen till hjärnkartor. Men jag har aldrig kunnat producera någon själv. I alla fall inte någon med innehåll (som räknas).

Är förvirrad en känsla? Får jag ta i den? I natt drömde jag om en kyrkogård. Ibland var det mitt på dagen och ibland inte. Mer än så kommer jag nog inte ihåg. Resten är bara aningar (jag vill inte kalla det känslor).

Hur översätter man "makes no sense" på ett bra sätt? Jag har funderat på det ganska länge. Känns löjligt att blanda in engelska i min, annars, väldigt svenska text. Har jag inte nog ord eller är det språkets fel?

Nu är det hög tid att sova, fröken Lennström.

2010-03-26

Bortförklaring och Emma och sjukvården del sjuttiofjorton (The End (hopefully))

Det finns så ofantaligt mycket jag hade velat skriva här. Men jag har inte riktigt haft tid. Och nu är det inte riktigt aktuellt längre (och jag har fortfarande inte riktigt tid). Det är ju lite tråkigt.

Men jag har inte för avsikt att sluta med detta. Absolut inte. Det är bara en lite downperiod för min blogg. Häng kvar, så ska det nog komma en upperiod inom ganska kort.

En sak jag inte kan låta bli att nämna, trots att jag egentligen borde ha annat för mig, avslutningen på mitt gynekologäventyr (del 1, del 2, del 3).

I går fick jag äntligen besöka gynekologen. Jag vill ju inte säga att det är kul att besöka gynekolog, men så nära kul som det var, kan det knappt bli inom sjukvården. När jag väl fick en ny tid, fick jag en tid hod en manlig gynekolog. Detta tänkte jag mycket nogrannt igenom. Vad jag har förstått så undviker många kvinnor just manliga gynekologer. Kanske vill de inte ha en främmande karl grävandes mellan benen (men en kvinna är okej?), men man skulle kunna säga att jag varit i den situationen förr. Och är ganska van. Så jag såg ingen anledning att byta till en kvinna. Och ni anar inte vad glad jag är att jag inte bytte! Vilken rolig gynekolog! Inte bara proffesionell och nogrann, utan även ganska skojfrisk. Han bjöd på anekdot innehållande manliga string. Han jämförde letandet efter rätt åkomma i mitt underliv med CSI. Alltså: gynekologäventyret slutade tillslut ganska bra (om nu pillret jag fick fungerar...).

2010-03-19

Emma och sjukvården del sjuttiotretton

Jag har ju aldrig riktigt trott på det där med Gud. Men om det nu skulle vara så att han fanns så är jag säker på att han just i detta nu straffar mig för mitt okristliga leverne. Äntligen hade jag ju hittat en gynekolog jag var välkommen hos. Blir det då självklart så att jag gå och får mens en vecka förtidigt? Jo, det kan jag lova att det blir.

Men jag gör ett nytt försök nästa vecka.

2010-03-16

Det här huset skulle jag kunna tänka mig att äga:




(Mycket onödigt påstående)

Jag vill bara säga...

... att jag inte är lika mossig som min blogg ser ut att vara. Jag ser mig som en omossig människa. Min blogg är däremot en mossig blogg. Men å andra sidan. Jag är ju ingen blogg, och det är ju min blogg. Så varför skulle jag vara mossig bara för att min blogg råkar vara det?

Emma och sjukvården del sjuttiotolv

Äventyret att få tag i en gynekolog fortsätter.

Förra veckan försökte jag återigen ringa nummret som skulle gå till Brämaregårdens gyn. Och hamnde på majornas. Inte var det telefontid, heller. Så jag talade in ett meddelande. Senare under dagen hade jag ett meddelande på mitt telefonsvar. Tydligen har jag ringt rätt nummer, men det har blivit fel någon annanstans. Och telefontiden är tisdag och onsdag 8-9.30.

Idag är det onsdag och klockan åtta ringde jag. "Vi kan inte ta emot fler samtal just nu" Jag ringde igen. "Vi kan inte ta emot fler samtal just nu" "Vi kan inte ta emot fler samtal just nu" "Välkommen till Majornas gynekologiska mottagning" What? Jag ringde igen, kanske slog jag ändå fel på en siffra. "Välkommen till Majornas gynekologiska mottagning". Jaha. Jag får väl skita i "min" gynmottagning och besöka Majornas, så jag knappade in mitt nummer.

Och blev uppringd!

Och fick en tid!

Woho, jag ska få gå till en gynekolog! Äntligen!

2010-03-15

2010-03-05

Morgonens förvåning

Ibland har även jag svårt att hantera min styrka.



(Ja, de ligger på bordet. In your face!)

2010-03-04

Kvällsrapporten

Ibland får jag till det. I dag fick jag till fyra örngott. Tre och ett halvt. Det halva gjorde jag för någon månad sedan. Nu har jag alltså fyra örngott. Och tre kuddar. Genomtänkt.

Bildbevis:



Jag tror det blir en bra helg. Och jag tror det blir en bra natt. Helgen ska jag fylla med trevliga aktiviteter. Natten ska jag fylla med drömlös sömn.

2010-03-03

Emma och sjukvården del sjuttioelva

Om du planerar att vara i min ålder, bo där jag bor och behöva en gynundersökning säger jag; Don´t!

Först går du till vårdcentralen, där du ändå är så ofta, och frågar hur du ska bära dig åt. Då får du två nummer, ett till en ungdomsmottagning och ett till en gynmottagning (som finns i samma hus som vårdcentralen). Då går du hem och ringer dessa nummer, men självklart är det inte telefontid då. Och numret till gyn verkar leda till majorna och inte hisingen. Då bestämmer du dig för att, under telefontid, besöka ungdomsmattagningen. Eftersom det ändå ligger så nära. När du kommer dit är det kö utanför byggnaden. Efter några sekunder av viss skräck ser du skylten "jobbmässa" och lugnar ner dig. Då smiter du före i kön och går upp till plan två. På plan två hittar du en trevlig dam att prata med. Damen säger att du tyvärr inte får komma till ungdomsmattagningen eftersom du är lite för gammal. Du ska besöka gyn. På vårdcentralen. Jaha, och tack, säger du och går hemåt. Eftersom vårdcentralen ändå är på vägen hem tittar du in där. Du tänker att det kanske inte är så fruktbart att prata med samma damer i kassorna som förra gången och går istället upp till våning två. Där gyn ska ligga. Du ser inte någon reception, men hittar en trevlig barnmorska att fråga. Barnmorskan säger att hon inte kan hjälpa till, utan du måste ringa gyn för att boka tid. Och, ja, det är rätt nummer, trots att de säger "välkommen till majornas gynekologiska mottagning". Då är det bara att du går hem och ringer dit, men denna vecka är doktorn borta, så det får helt enkelt vänta på sig.