Med fingrarna förklarar jag det munnen inte vill röra

Det är lite tomt på den här fronten. Jag har så mycket och så lite att mitt huvud är alldeles tjockt. Inte utanpå. För det syns inte. Om man inte kollar i mina ögon. När de väl är öppna. För jag är så trött att de vill stänga sig. Hela tiden. Och då kan man inte se in till själen. Och utan själen kan man inte komma långt. Varken in i mig eller någon annan. Så på ytan går allt precis som alltid. Bra.