2009-01-31

"En lördagskväll i hemmets vrå" eller "Men ögonen på botten och träningsvärk i armarna"

Nu har jag ätit våfflor med sylt och glass och druckit lite öl (tack, Jenny!) så nu är jag redo att filosofera. Fast jag kan inte komma på vad jag ska filosofera runt. Jag hade en idé förut. Inte särskilt förvånad över att den försvann, och om vanligt tänkte jag hålla på och skriva bara strunt tills idén kommer tillbaka. Eller en annan idé.

Ibland kan det vara lite väl många dörrar öppna samtidigt.

Jag tycker inte att de gamla Simpsons-avsnitten är lika soliga som de nyare. De är lite lama. Är det kanske en tråd? Nej, inte som jag orkar ta tag i.

Nu blev jag glad att de har auto-save på den här bloggen! Annars hade det mycket viktiga (!) jag tidigare skrivit försvunnit. Puh!

(Du språkpolisen, ursäkta att jag tjatar men jag börjar själv förlora känslan för det där med språket så jag behöver nog använda dig lite. Frågan jag har nu är: kan man kalla mitt bloggande för lite av ett metabloggande, då jag ofta bloggar om mitt bloggande?)

Emma och Kryckorna - Del 4

Då har jag gjort dagens utflykt. Jag ska inte röra mig mer idag! (Det var en lögn...) Men jag tog mig till och från biografen, och det är jag glad för. Mycket glad för! Jag upptäckte lite av en ny värld. En värld jag gärna skulle vara del av, eller i alla fall ta del av. (Jag tror jag ska ge en mer detaljerad beskrivning i annat inlägg)

Jag tror att jag ser fram emot att inte behöva stressa ikväll (ja, det brukar ju bli lite stressigt på lördagskvällarna (språkpolisen, heter det "lördagskvällarna" eller "lördagkvällarna" eller "lördags kvällarna"?)). Jag ser fram emot att göra mig lite våfflor. Saknar tyvärr grädde, men kanske kan jag hitta lite glass i frysen. Jag ser fram emot att inte göra så mycket. Att fundera. Att filosofera, till och med. Jag sätter mig på de höga höstarna ikväll!

Men jag vill ha grädde!

2009-01-30

Efter en mycket trevlig kväll med mycket trevliga människor:

Nu har mina vänner åkt hem och mina stearinljus slocknat. Är det nu man är vuxen; bjuder hem vännerna på middag, dricker lite vin och sedan går till sängs (här vill jag ju tillägga att mellan "dricker lite vin" och "går till sängs" skiljs man åt och var och en styr sin kosa till sitt eget bo)? Jag tror det. Det gör mig lite rädd.

Oj. Är det så det ligger till? Kan det vara det jag lever efter?

Men det var ruskigt trevlig att ha dem här. Vi skrattade gott, som jag förutspådde, vi åt gott, som jag förutspådde. Jag borde bli spåtant.

Och nu dök det upp en gammal låt på min playlist (spellista). Och med gammal menar jag här fylld med lite lätt obehaglig nostalgi. Men det är ju kul ändå.

Det kliar under lindan på foten. Väldigt. Kan jag sova utan? Nej, det vore nog dumt. Kan jag sova med? Vi får väl se hur det går.

I morgon ska jag hoppa iväg på bio, tänkte jag. Om jag ger mig iväg i god tid (ett par timmar innan) ska jag nog klara av det. Det är inte synd om mig. Jag är varken eländig eller klen. Haha.

God natt!

Nu vänder vi på dagen och börjar om från början. Te? Ja, tack!

I badet bestämde jag mig: Nu är det fan inte synd om mig längre! (I alla fall inte mer idag...)

Jag har det ju bra som få; mina vänner kommer hit, de har med sig mat och vin och glada humör, vi ska äta gott, skratta gott. Ha det lite gott helt enkelt. Jag har det bra!

Och strax är det dags att stänga av tvn och sätta på some music. Det blir grejer det! Och sedan ska jag plocka undan lite småsaker, tända lite ljus, kanske läsa lite bok eller tidning. Åå, jag har ju en tidning jag inte läst än!

Jo, jag ska göra mig lite snygg också. Då känns alltid allt mycket bättre.

Ibland kan det vara svårt att förstå budskapet















När jag var på bio i måndags såg jag en rolig dörr.

Emma och Kryckorna - Del 3

Förpassad till liggande position. Tråkigt. Jag är ju pigg och skulle vilja springa runt. Till och med städa verkar lockande. Allt stillasittande (liggande) verkar ju lite halvtrist. Heltrist.

Någon som har ligga-still-tips? (Det kan ju inte innefatta något som kräver armstyrka eller kortare promenad)

Det är till och med jobbigt att lyfta armarna för att skriva... Vad finns då att göra?

Emma och Kryckorna - Del 2

Jag tänker även idag "fan". Jag säger det även högt.

Idag kom jag halvvägs till bussen från min lägenhet. Sedan vände jag på klacken (kryckorna) och hoppade tillbaka. Det äventyret tog ungefär 20 minuter. (För er som inte vet hur långt det är till bussen från min lägenhet kan jag säga att det INTE är långt. Det tar nog inte ens en minut i vanliga fall. (Här tänkte jag göra någon fin jämförelse, men jag kan inte komma på någon.))

Alltså: Jag är hemma. Jag är otränad. Jag är eländig.

2009-01-29

Emma och Kryckorna - Del 1

Gick iväg till läkaren. Hoppades på ett piller eller liknande. Fick (låna mot betalning) kryckor. Kul, tänkte jag. Hjälp, tänkte mina armar och händer. Haha, tänkte antagligen de flesta som mötte mig (vilket är förståeligt då jag småpratade med mig själv, vinglade omkring och skrattade).

Nu tänker jag mest fan!

Och i morgon blir det hoppa av.

2009-01-28

En sista fråga innan jag somnar:

Är det någon som orkar läsa all text?

Jag bjuder er alla en god natts sömn (om det nu hade varit i min makt att bjuda på det)

Jag tänkte att jag skulle, som avslutning på denna allt annat än angenäma dag, skulle ta en sväng på youtube. Men jag kom inte på något intressant att leta upp. Kanske ska jag skaffa mig en liten lista på saker att kolla på youtube. Jag har ju listor för allt annat (nej, det är en svunnen tid (språkpolisen? om du är där kanske du kan svara på om 'svunnen' kan vara en sammandragning av 'försvunnen' eller om 'försvunnen' har uppkommit ur ordet 'svunnen'. Alltså; vem kom först?))

Jag ska inte sammanfatta dagen, jag ska bara konstatera att den inte blev som förra onsdagen (hur nu den var...). Ändå finns det ingen "dagens otippade" att bjuda på. Det var länge sedan nu. Synd, de är trevliga (och rubriken är så lätt att komma på!).

Jag är i säng i hyffsad tid (vilket jag ju säkerligen kommer råda bot på genom att fastna någonstans ute i cyberrymden). Och jag har foten på en kudde. Synd bara att den inte får någt blod då och blir förbaskat kall...

Det fanns potential. Det blev en trottoarkant ivägen och en självömkan som inte är av denna värld. Jag försöker i morgon! Det ska ju bli en ny dag, har jag hört. Regnar det blir jag ledsen. Annars ska jag nog klara av att vara glad. Jag är ganska bra på att vara glad. Kan man jobba som det?

Mina tår blir verkligen kalla... Och det gör lite ont i knät att ha foten på en kudde.

Även denna gång sökte jag sympati på ett ställde där det inte fanns. Jag undrar när jag ska sluta söka där. När jag ska förstå att det inte finns sympati (eller stolthet) att bjuda på just där (även om den kanske finns, men alldeles för dold för att någon ska kunna se den). Ibland undrar jag om det bara är jag som inte får se, eller om det inte finns någon som får se.

En gång hörde jag att den som lever får se. Det var ju ganska snällt. Men jag undrar ju bara när. När?

Helvete!

Det gör ont i min fot! Väldigt ont i min fot! Jävla skit!

Liten utvärdering av P3:

Det finns en och annan programledare på P3 som kanske inte borde vara programledare på P3 utan på någon lokal kanal i någon liten stad istället. (Här har jag ju sådant storhetsvansinne att jag inte vill/vågar skriva vem denne programledare är, för man vet ju aldrig vem som läser detta, och jag vill ju inte såra någon.) Och vissa inslag som denne programledare gör, och vissa kommentarer denne programledare fäller hör inte riktigt hemma i det presenterade sammanhanget.

Annars är P3 en bra uppfinning!

Det är dags för en handlingsplan, för en planerad handling, för Emma att göra något åt det som behöver göras något åt.

Nu måste det faktiskt bli vår. Annars kommer jag inte klara av det här. Jag är bara så less på det mesta (allt?) just nu. Demonerna håller på att äta upp mig. Och inte fan hjälper det att gå på bio. Och inte fan hjälper det att dricka vatten. Och inte FAN hjälper detta!

Men jag vet väl vad som måste göras. Det stod i mitt horoskop idag. (Ja, jag läser horoskop varje dag, och ja jag tycker att det är störtlöjligt!) I horoskopet stod det: Du måste börja träna, du måste börja sova mer, du måste göra något åt all potential som ligger och gror annars kommer det koka över!

Nej, det stod det såklart inte.

Hur ska jag hinna med (och orka) allt det där? Jo, förstår du Emma, du ska göra precis som alla andra; SLUTA TYCK SÅ JÄVLA SYND OM DIG SJÄLV OCH GÖR NÅGOT!

Å, det är spårar ju ur totalt. Men jag är inte skyldig någon att inte spåra ur, så jag fortsätter att spåra ur.

Ska vi ta och se fram emot något? Ja, tack.

Kalmar.

Saras modevisning.

Helgen.

Sommaren.

Jag är så trött, bara. Och hungrig. Och lite illamående. Det här var ju kul. Nu går jag och lägger mig!

2009-01-27

Precis innan jag ska sova och precis efter att viljan runnit bort

De två senaste dagarna har jag varit på bio ungefär lika många gånger som hela 2008. Ungefär. (Till och från 100 procent, skulle man kunna säga)

Bio 1: The Photograf - Politiskt korrekt, lite tung och obehaglig, fin, lyckligt slut. Emma tyckte att den var bra, men själva biografen hjälpte filmen avsevärt.

Bio 2: We've Never Been To Venice - Svidande, tyst, tung, vackert ljus och vackra landskap, tragisk men ändå hoppfull. Emma undrar varför hon inte grät till den, men tyckte ändå att de visade något man aldrig kan förstå. Kanske förstod hon lite.

Kanske blir det fler filmer. Jag tycker verkligen om bio. Det känns på något sätt som om man står utanför allt annat när man sitter i en grupp men inte ser någon i gruppen. När man vet att alla tittar på samma sak, men inte på samma sätt. Och när man är själv om att veta vem man är.

Nackdel: Jag måste resa mig direkt efter filmen, även om jag helst vill sitta kvar och låta det sjunka in. Stolarna är inte alltid särskilt bekväma, i synnerhet inte under filmfestivalen. Jag får lite ont i nacke och ögon av att koncentrera mig och inte få ändra sittställning.

But I love it anyway...

2009-01-26

Jag är kvar i precis samma spår och har inga direkta planer på att avvika

Snart ska jag på bio. Det är mysigt. Helt själv ska jag på bio. Kanske ännu mysigare. Och mysigast av allt är att det är en mycket liten och gammal biograf. Jag ska ha så mysigt!

Jag tror jag har glömt vad jag brukar skriva. Jag har inget flyt alls. Det blir ryckigt och innehållslöst. Kanske är jag färdig. Det kanske är tomt nu. Jag ska ta en påtår, så fort jag hittar en sådan. Och sedan ska jag vara så fit för fight att det kommer vara skrämmande. Då ska jag ta livet med storm. Och jag ska se till att livet tar mig med storm.

Tills vidare ska jag pallra mig iväg till jobbet varje dag, sova på tok för lite, knapra koffeintabletter, missbruka internet, supa skallen av mig, träffa en och annan vän, ha lite kul då och då, och vänta vänta vänta. Jo, just det, jag ska skriva osammanhängande, innehållslösa och ryckiga inlägg här också.

Nu tror jag att jag kan ta emot mms och att jag verkligen måste gå. Se på den du.

Ingen tid att förlora (ingenting alls att förlora?)

Och idag kan jag fundera på hur denna vecka kan se ut. Kanske lite stressig. Lite mycket. Och jag är ju som vanligt hungrig vi denna tid på dagen. Trött jag blir! Är jag helt ihålig? (Ja, jag har inget innehåll!)

En annan spådom angående denna vecka är att den kommer gå fort (önskan, kanske?). Jag hoppas att dagarna flyger iväg och att det är fredag i morgon (då skulle jag ju visserligen inte vara särskilt festsugen, kan jag säga). Finns det några bra knep för att få dagarna att flyga?

Av någon anledning hade jag en smula åldersnoja (hur stavar man det?) på vägen mellan sista bussen och jobbet. Har jag gått och blivit gammal? (När jag skriver det både skrattar och gråter jag inombords.)

2009-01-25

Söndag, ack denna söndag!

Jag funderar på hur man ska säga när man haft balsam i håret. 'Balsamerat' är ju redan upptaget. Och det känns lite onödigt att behöva säga 'jag har haft balsam i håret'. Kanske 'balsamat', eller 'conditionerat' (från engelskans 'conditioner'. Ska nog fundera vidare på det. Vi behöver ju uppenbarligen ett nytt ord här.

Annars är jag mer död än levande.

2009-01-22

Otippad låt på P3:

Faithless - Insomnia

2009-01-20

Just det...

...vad ska jag göra åt den hemska layouten jag har??

Självömkan: här finns ingenting att se!

Om jag ändå ska vara så dekadent (på ett dåligt jag-vill-inte-diska-sätt, inte på ett rödvin-tända-ljus-och-choklad-sätt) kan jag ju lika gärna vara det ordentligt! Och det är jag bra på! Jag saknar mina bröst, och det vore bra att vara lång. Jag avskyr reklam. Jag står still och får aldrig tummen ur.

Men det är inte därför jag är här. Nej, jag är här för att bli på bättre humör. Så, sätt igång!

Jag tror jag håller på att jobba upp en plan och ett mod att faktiskt göra något åt det. En styrka, kan man nog säga. Inte mod. En energi. En riktig vilja (inte en sån där jag-vill-men-kanske-inte-nu-och-kanske-inte-sedan-men-någon-gång-när-omständigheterna-har-ändrats-vilja)

Innan jag uppbådar den viljan. Och den energin. Ska jag sova.

Go´natt go´vänner!

Ett stycke springande i trappor är bra för kroppen. Har jag hört.

Hur många väder hinns med på en dag? Jag har räknat till ca. 5 st än så länge. Det jag saknar är tropisk storm. Slipper helst det. Fem väder per dag räcker.

Nu sitter jag på jobbet och målar naglarna igen (på lunchen!). Men de är ju på tok för korta för sitt eget bästa. Hade jag varit rik hade jag nog anlitat någon som kan göra nya naglar åt mig. Praktiskt. Jag skulle nog anlita ganska många. Inte bara till naglarna. Också till vädret.

2009-01-19

Den måndagigaste måndagen på länge

Det här börjar nog gå överstyr. Det mesta börjar nog gå över styr. Men är det inte så vi vill ha det? (Annars hade jag ju inte vandrat omkring är, på gränsen. Det finns ju så mycket yta innanför som ingen använder.)

Jag tänkte att jag skulle skriva något allmängiltigt, men jag blev så trött. Eller är.

Men helgen var bra, och jag tror jag kan leva på den en liten stund i alla fall. Det är ju bara måndag. Och det är ju lite tungt. Lite stort. Helt naturligt.

Jag ska göra listor denna vecka. Jag ska göra lista idag. Och jag är helt infernaliskt trött på att frysa!

2009-01-17

"i wanna hypnotize you baby, on my teleohone..."

Dåligt val av film: Requiem for a Dream.

En av de bästa filmer jag sett: Requiem for a Dream.

Min dator säger till min att min hårddisk är full. Brukar det inte vara ombytta roller? (Haha. Nej...)

Det kan ha blivit lite vin och choklad. Och ost.

Om jag inte har helt fel ska jag få mig lite poesi till livs nu. Passar bra med mitt rödvin. Skulle inte jag sova? Nej, det kan jag inte minnas något av...

Pulsen är fortfarande hög. Jag måste nog lugna ner mina nerver (med en tablett?) innan jag kan sova. Innan jag kan vända på huvudet och kolla hur det ser ut över axeln. Bakom mig.

Varför ska snubben på tv vara så svår? (Bruno K Öijer) Måste man vara svår för att vara svår? Typiskt. Det måste man nog. Det är, helt enkelt kört för mig.

Annan karriär!

Nu ska jag propagera. Hade glömt bort det helt. (Hur vet de att det är dags att klappa? Jo, de kan varenda textrad utantill. Har jag fel?) Vad ska jag då propagera för? Inte helt säker på det, men det kanske märks under processen.

Här räcker det inte med rödvin. Här krävs opium!

I morse, när jag stod vid min diskbänk och sköljde ur mina 3-liters fryspåsar köpta på Ge-Kås, funderade jag på varför jag gjorde just detta. Jag brukar inte fundera på det. Jag brukar veta att det är för ekonomin. Eller för miljön. Eller för att det är praktiskt. Eller för att min mor gjorde det.
I morse spräckte jag alla dessa anledningar; om jag inte sköljer ur påsarna får jag lite mer tid över och kan koka mer rotfrukter som är betydligt billigare än halvfabrikat som går betydligt fortare, om jag ska få påsarna rena måste jag använda vart vatten och ibland diskmedel och det är ju inte bra att använda mycket av, efter att jag ägnat lite av min lediga tid åt att skölja påsarna ska jag hänga upp dem någonstans och sedan plocka ner dem vilket nte är lika praktiskt som att ta en ny påse ur den lilla förpackningen, vad är det för jävla argument "för att min mor gjorde det"?
Kanske borde jag ha slutat att skölja påsarna. Men jag hade ju redan börjat.

Senare kom jag på varför jag sköljde påsarna, och varför jag kommer att fortsätta att skölja påsar. Det är tanken som räknas, inte sant?
Kanske tjänar jag inte så många kronor på att använda påsarna felra gånger, men jag vänjer mig vid att återanvända. Det är tanken som räknas.
Kanske är det inte garanterat bättre för miljön att skölja påsar med varmvatten och diskmedel, men jag vänjer mig vid att inte konsumera lika mycket, att inte slänga lika mycket, att återanvända. Det är tanken som räknas.
Kanske är det inte så praktiskt att ägna tid åt att hänga upp blöta påsar, men jag kommer ju alltid ha påsar när jag behöver det och jag vänjer mig vid att anstränga mig, även för småsaker. Det är tanken som räknas.
Kanske gör jag inte allt som min mor gör, men det är hon som har sett till att jag är den jag är och hon har många bra ideér, jag ska bara vänja mig vid att de dem. Det är tanken som räknas.

Jag ursäktar det långa inlägget. Min puls är lugnare nu.

2009-01-16

Jag ska komma ikapp, jag ska springa om, jag ska vara effektiv, jag ska varahurtig. Jag ska bara sova först.

Jahaja. Nu vet jag vad jag ska skriva för att få kommentarer. Kan ju vara bra om jag känner mig ensam någon gång (inget går upp mot att trösta sin ensamhet med internet).

Då var det fredag igen. Jag är trött och vill bara hem och sova. Valet är mellan: nya människor och miljöer två dagar i rad eller bara en dag. Valet är mellan: Halvpigg två dagar i rad eller trött en och pigg en. Vi får se.

Kallt var det ute!

Msn är farligt. Jag hade glömt det. I min msn-fria period förträngde jag dess farlighet, och trodde att det var alla jobbiga kontakter jag hade på min lista som var det avskräckande. Nu vet jag bättre. Nu är jag klokare (väldigt klok!).

Och så skulle jag vilja propagera. Men inte just nu. Nu ska jag borsta tänderna. Och sedan jobba. Jobba, jobba, jobba.

2009-01-15

Hemkommen och bortkommen, men mest av allt ont i ryggen

Ambition, men ingen ork. Ork, men ingen ambition. Hur fan ska du ha det??

Jag börjar förstå telefonen. Det gör ungefär som jag vill. Eller så vill jag göra ungefär som den gör. Svårt att avgöra i så här tidigt skede. Jag har i alla falla kommit hem nu. Skönt. Två flaskor vin. Men vet ju aldrig. Ett par byxor. (Nej, jag vet inte vad som hände med den där budgeten jag skulle hålla i fattig-månaden januari) En mage som är fast besluten om att äta upp både njurar och lever (ja, den är nyttig!) om jag inte tillför ett visst mått av näring (smörgås och pannkakorna som blev över från igår (kan man kalla det näring?)) inom en snar framtid. Snar framtid!

Kanske borde jag avveckla detta. Jag har en förhoppning att jag så småningom ska komma på något intressant att skriva om. Något annat än bara jag jag jag och oj oj oj. Men det verkar inte gå så bra. Kanske dags att sluta helt. (Innan jag blir den där.)

Mina bröst är fortfarande utom synhåll... Konstigt. Visst att de brukar vara små, men så här små? (Kanske inte ett intressant ämne)

Nu ska jag gå igenom den lilla listan och sedan inventera mitt kylskåp och min energidepå. Man vet aldrig vad man hittar där... (Det vore gott med äggröra)

Jag väntar på sol, lunch och äventyr

När jag nyss kollade mig i spegeln undrade jag vart fan mina bröst tagit vägen. Det är ju sådant man kan undra.

Det blev inte så mycket städning igår. Det blev pannkakor och tv. (I pannkakorna hade jag en skvätt (ca 1 dl) fil, det var gott. Blev lite som Amerikänska pannkakor) Typiskt! Men datorn får bo kvar hemma (alternativet var på botten av the ocean), igår var den snäll och samarbetade med mig. Då blev jag glad. Sedan blev jag trött och gick till sängs.

Sedan vaknade jag och var trött. Då gick jag upp. Bla. Bla. Bla.

Jag känner mig tråkig och tjatig. Lite besvärande. Skulle nog behöva ett miljöombyte. Eller en utmaning. Någon som har en fin utmaning på lager? Lämna i förslagslådan!

Tydligen har jag fått en ny ovana: löjligt korta stycken. Det löser sig nog så småningom.

Jag är hungrig! (Nej, det gick inte så bra att krympa magsäcken till normal storlek.)

Att vakna till White Stripes var ingen höjdare. Föredrar nog en vanlig alarmsignal...

Om de kunde sluta tjata om köttfärssås på radio, så kanske jag skulle sluta vara så sugen på det. Jag vet ju att det inte är så gott när jag väl äter.

2009-01-14

Ineffektivt och lite suddigt

Haha. Morgon! Kul!

Jag vaknade av att min telefon lät ca. 23.40 igår. Jag trodde det var dags att gå upp. Trevlig överraskning: det var ett sms! (Jag menar faktiskt på allvar att det var trevligt, sms är alltid trevligt (bortsett från "Nu kan du ringa gratis videosamtal! Smsa till detta nummer för att få tillgång till tjänsten. Mvh Tele2")

Borde jag inte vara lite piggare när jag faktiskt sovit lite mer? Och väldigt skönt. Är det någon slags fördröjning på effekten av att sova lite mer? Blir det någon effekt?

And maybe this is the Cleaningday. Or maybe it isn't.

(Är det så konstigt att jag aldrig får något gjort? Nej! Jag ge mig ju alltid möjligheten att låta bli. Sjuka upp. Smita undan. Jag är en ål.)

2009-01-13

Jag tar det som ett "god natt" och "vi hörs väl någon annan gång, antar jag"

Jag ligger i fas! Jag är duktig! Jag har ruskigt halkigt hår...

Just wanted to tell you.

Jag tror att jag får tänka om vad gäller denna månads budget. Frisören får vänta till februari. Eller mars. Måste det vara så dyrt?

I morgon ska det bli städ. Ja, eller hur?! Kanske skulle jag behöva gå en kurs i idrottspsykologi. Lära mig att visualisera målet. Det är ju så förbaskat svårt.

Jag tror guldkornen på detta ställe har sinat. Ska försöka koncentrera mig för att ska nya. Ska försöka. Ska första komma i säng snart...

Avslagen

Fisken ligger på tining (tidning?) och min rygg skulle behöva ta semester. Jag har blivit så dålig på detta! But why? Jag kom väl av mig. Typiskt. Kanske kommer jag på mig så småningom (eller så gör någon annan det...)

Skulle det inte vara gott med pizza? Jo. Fisk är också gott. Ja. Men fruset! Hungrig!

Igår ville jag slänga ut åbäket. Det gjorde jag inte. Klarar jag provet idag igen? Eller kommer jag ta åbäket under armen och vandra till närmaste höjd? Fortsättning följer i nästa avsnitt...

Jag har börjat nysa.

Crussla skrev något om ångbad mot blank panna. Låter som något för mig. Väntar spänt på resultatet...

(Helt plötsligt slutade min dator att stava rätt åt mig (eller varna när jag stavar fel (vilket antagligen kommer märkas)) But why? Och hur gör jag för att få den att hjälpa till igen? Please!)

Jag är väldigt trött. Vet inte om jag orkar bråka med datorn och telefonen ikväll. Kanske ska ta det på jobbet (på lunchen!) i morgon. Jag vill ju bara att det ska fungera... Please?

Men mitt internet ska vara snabbt nu! Ska testa det med lite youtube, kanske.

Jag tvivlar på att jag kommer vara vaken nog länge för att laga mat. Och duscha. Och bädda rent i sängen. Och äta. Och. Och. Och.

Jag har i alla fall en vacker telefon på laddning bredvid sängen. Den gör sig fint där.

Det här blev ju hattigt. Som man enkelt kan rimma på fattigt. Vilket är ett mycket populärt sätt att leva på. I say.

Bara en lite tupplur. Sedan. Bara vila ögonen några minuter. Sedan!

Dagens otippade:

En kvinna i telefon (på jobbet) som jag ber återkomma senare svarar:

"Ja, det kan jag göra. Tack gumman!"

2009-01-09

Det här verkar ju gå bra

Egentligen sover jag nu. Som man borde vid denna tid på dygnet. Vilken tur att jag gick en dramakurs i gymnasiet!

Idag sa mig morgontrafiken ingenting. Lite avslagen, tycker jag. Ungefär som jag. Varför har jag svårt att sova? Det brukar ju vara löjligt enkelt. Allt jag ville göra var att lägga mig på vänster öra och sova i 12 timmar. Det blev till att ligga på höger öra och sova i 5 timmar.

Att krympa sin magsäck - en historia om att gå från julledighet till heltidsjobb

Ett bra tecken på att man behöver gå till frisören är att meningen "en dålig hårdag" förekommer flera gånger i veckan. Men ring till frisören då, kvinna!

Denna vecka kom helgen ganska plötsligt. Eller fruktansvärt plötsligt. (Eller precis då man förväntar sig att en helg ska infalla) Hur som helst är det fredag idag och jag är trött.

2009-01-08

Väntar tålmodigt (?) på att det ska falla på plats.

Snö är en klurig företeelse. Det är förvillande vackert, men gömmer alla isfläckar mycket skickligt. Det är uppfriskande ljust, men fungerar precis som regn när man kommit inomhus (eller ombord på bussen). Trots att termometern visar -0°, så är det svinkallt att vara ute i snöandet.

Jag gillar snö, från rätt sida glasrutan.

Och så sent jag kom i säng igår. Och så mycket jag känner det nu. Och vilken fantastisk vän jag har. Och så arg jag blir när jag hör nyheterna (varför kan folk inte komma överens?).

Jag har inte kommit in i det här än. Det är trögt. Men det är torsdag (skumt, igår var det ju måndag).

2009-01-07

Otippad låt på P3:

Spice Girls - Wannabe

En helt vanlig dag?

Jag vet nu varför jag blev upprörd. Och lite mer illamående än innan. Det var ju mig jag blev upprör på. Ingen annan. Inget annat. (Jo, kanske lite)

Det var morgontrafik. Och jag blev lite lugn av det. Då är allt tillbaka till det normala. (Det jag annars brukar kalla tristess) Lättare att hantera. Lättare att glömma. Lättare att anpassa.

Men jag mår illa. Inuti. (Ja, var fan brukar man må illa?) Fortfarande inte nöjd, alltså. Handlingsplan!

Eller så. Ta tag, bara. Ta tag!

2009-01-06

Och än en gång satt hon där, inte med glädje, men med ett lätt illamående innanför ögonen

Jag vet inte varför jag inte har gått och lagt mig än. Jag vet inte varför jag mår lite illa. Jag vet inte varför jag inte plockat in all tvätt, varför jag inte sytt färdigt kjolen, varför jag inte städat badrummet.

Jo, det är klart att jag vet. Jag vet att jag ska upp tidigt i morgon. Jag vet att det kommer vara kallt utanför täcket och varmt innanför. Jag vet att lägenheten kommer se precis likadan ut när jag kommer hem som när jag åker hemifrån.

Jag är inte nöjd. That's it.

Jag är lite bredvid spåret, men det ska vi nog råda bot på så småningom.

Helt vanlig söndagsångest en helt vanlig tisdag med alldeles för många helt vanliga trådar att hålla koll på.

Jag undrar varför det är så kallt i min lägenhet. Har jag gjort något fel?

2:a lång var precis på tvn! Dock inte rätt sida gatan. Men det var nära! Fränt, I say.

Jag undrar också lite andra saker. Som vad jag ska äta nu. Och hur i helvete mitt planerande ska gå ihop. Ja, inte hjälper det att sitta här och inte göra någon nytta. Och inte hjälper det att rulla sig i leran.

Ta tag i dig själv, kvinna! Om det är något jag kan så är det ta tag i mig själv. Tror jag. Jag har nog inte riktigt gjort det än, men nästan. Och jag vet att jag kan. Och ska. Och vill. En annan dag. I samband med gymkortet kanske. Eller den nya mobiltelefonen. En annan dag.

Kanske dags att duscha, helt enkelt.

2009-01-05

Är vi förtappade när morgonen infaller klockan tolv och fjädrar är det enda som pryder våra hår?

Vackert väder igen. Bra. Bra. Kanske får bli en extra promenad på väg till affären. Kanske en skog. Kanske ett berg. Kanske är jag för lat. Kanske är det för kallt. Vem vet.

Jag har i alla fall en plan för dagen. Bra. Bra. Allt blir lättare med sol. Ännu lättare med värme, men så bortskämda kan vi ju inte vara.

Jag vill till Berlin. Någon som vill ta mig dit?

Idag får det nog bli mindre äventyr. Men ändå äventyr?

Jag vill ha min bokhylla. Eller jag vill göra en bokhylla min. Och ställa böcker, skor och glas på dess hyllor. Vore inte det en härligt sysselsättning en dag som denna?

Kan det vara så att jag snöat in mig igen? Denna gång på planer. Jag är insnöad på plan (bättre det än att sitta på avbytarbänken...). Jag känner en stark dragning till små lappar och känslan av att stryka över det avklarade. Att planera och fundera. Inte så mycket handla. Opraktiskt. Indeed.

Men jag kom inte hit för att klaga. Varför kom jag hit? Den som visste det skulle kunna lösa många av mina problem. Hör gärna av dig! Det är ju ändå en fin sysselsättning, detta. Inte sant? Det finns värre. Verkligen.

Jag vill tacka Göteborgs stads Bibliotek. Tack!

What to eat?

Kanske skulle jag konstruera en förslagslåda. Jag hade det på tapeten ett tag. Sedan hamnade det på hyllan. Min hylla börjar bli full. Många halsdukar såhär års. En liten hatt med små lappar kanske vore något. Eller en plåtburk. Något att tänka på.

En annan sak att tänka på är mobiltelefon och lite snabbare uppkoppling. Jag kan ju köpa lite billigare mat. Ett besök hos frisören ligger också under ytan och gror. Det är så mycket nu. Till exempel 2009. Mycket snyggare att skriva än 2008. Bra. Bra.

Time to leave!

Never a frown with golden brown

Jaha. Nu är jag nöjd igen. Hur ska detta sluta?

(Jag ska också besvara en kommentar jag har fått: Jo, David, jag använde blogg.se förut, och gillade det inte. Så jag tänkte testa detta. Har du något förslag på bättre är du välkommen att lämna det i förslags-lådan! (Och jag undrar varför det är värdeöst...? (om det är för att layouten på min blogg är tråkig, så skyll inte på blogger, skyll på mig, jag orkar inte sitta och trixa med sådant)))

Jag har lite ont i mina bihålor. Jag tror att min hjärna håller på att växa ur huvudet. Så går det när man är så smart. (Egentligen borde det verkligen vara tvärtom! (ni vet, hjärnceller...))

Om det ska bli något vettigt av min dag i morgon (idag) ska jag nog ta och lägga mig innan det blir alldeles för sent. Eller mera för sent (Försenare?).

Men, what the hell, jag är ju ledig i morgon! Och ingen kul frukost har jag. På tal om frukost så är jag minsann hungrig. Och det har jag hört att man ska åtgärda innan man ska sova. Annars sover man inte så bra. Har jag hört. Och sova bra ska vara bra. Det har jag också hört. Annat jag hört är fågelsång och trafikljud. Och den fantastiska låten Golden Brown framförd av The Stranglers.

Är vardagen välkommen? Jag ska fundera på det. Och återkomma. Nu ska jag ta den lilla gröna, en smörgås och en skvätt vatten. Sedan blir det march i säng.

(En granne blev just väldigt glad.) (Inte samma grannar som lekte någon slags nu-ska-vi-se-om-vi-kan-banka-på-dörren-tills-den-öppnar-sig-av-sig-själv-lek igår, tror jag.)

2009-01-04

Undantaget

Jag har blivit lite dålig på detta. Jag tror det är rutinerna. De där jag brukar klaga på. De kanske är mina vänner, trots allt. Hatkärlek (kan man skriva det som ett ord? (om inte, hur fan skriver man det då?)).

Time to leave. I say.

2009-01-01

Inspirationen fastnade på vägen

Vi börjar detta år med att deklarera att jag är en aning sömnig. Eller mycket sömnig.

Det var trevligt. Jag spydde inte. Bra, Emma, bra. Maten var god. Vinet innehöll oanade mängder alkohol. Jag fick till och med bygga pyramid. Det är grejer det! Och sällskapet.

Allt som allt: jag är nöjd.

Pizza!

Nej, men såhär kan vi ju inte börja. (Kanske sent att komma på det nu...)

Det känns konstigt att inte behöva sova tidigt, såhär på en söndag. Det ger mig lite prestationsångest. Kanske ska jag lägga upp en plan. En handlingsplan. Ett flygplan. En fotbollsplan. Planekonomi. Det finns så många plan. Jag kan inte bestämma mig vilken jag ska ta. Min hand har blivit lite torr, min humor har alltid varit det. Intet nytt från fronten.