Nyinspirerad

Kan man annat än älska en text som innehåller meningen "Då började också himlen äta gräs och hämtade dalen upp till sig"?

Jag började läsa i en av böckerna jag hämtade ut idag. Skriven av en människa som verkar ha uppfunnit språket själv. Orden kommer så naturligt att de verkar vara stöpta i just den formen vid just det tillfället. Och alla vi andra försöker att efterlikna originalet. Jag vill stänga in mig i boken och leva där. En stund i alla fall.

Men istället ska jag sova.

"Jag åt blommor och blad för att de skulle bli bekanta med min tunga. Jag ville att vi skulle bli lika varandra, för de visste hur man skulle leva och inte jag."