Just nu, i siffror (och bokstäver).

Nu är det näst sista dagen på denna månad. Jag har sju och en halv arbetsdagar kvar innan semestern. Och efter semestern har jag mindre än en månad kvar innan jag slutar. Det är 7 timmar och 15 minuter tills jag slutar för dagen. Om tre dagar åker jag till Stockholm. Om fem dagar gå jag på bal. Om två dagar ska min balklänning vara färdigsydd. Om lite mer än två veckor kommer John till Göteborg för att ha semester. Jag fyller 23 år om lite mer än fyra månader. Mindre än en månad från nu har jag namnsdag. Tiofikat börjar om en kvart. Lunchen om två timmar och en kvart. Det var fyra timmar sedan jag gick upp. För tre dagar sedan åkte jag buss från Fjällbacka. För fyra dagar sedan åkte jag tåg och buss till fjällbacka. 152 tweets till och jag har gjort 1000. Jag och John träffades för fyra månader och nio dagar sedan. Det tar mig ungefär 50 minuter att komma till jobbet med buss. Jag har då två byten. Det är inlägger består av 189 tecken exklusive rubriken. Med rubriken blir det 195.

Ett pundhuvud tillhanda:

Hej pundhuvud!

Vad kul att du vill vara med och bestämma vilka receptbelagda mediciner som ingår i högkostnadsskyddet. Det är härligt med folk som är engagerade och vet vad de vill. Dock måste jag medge att ditt beslut att p-ring inte ingår i detta skydd, är lite tvivelaktigt. Dessa ringar kostar ungefär 100 kronor i månaden och har samma effekt som p-piller. Alltså effekten att jag slipper bli med barn, föda barnet tull en familj på studentinkomst och föräldrar i olika orter. Detta medför i sin tur att jag slipper gå till socialen och be om skattepengar. I förlängningen slipper även staten ta hand om barnet, som på grund av dålig uppväxt försörjer sig på att sälja kokain till barn.

Alltså, pundhuvud, jag tycker att det är konstigt att du tagit detta beslut. Och det kommer att kosta staten dyrt.

Med vänliga hälsningar den blivande alkoholisten och småbarnsmamman Emma

Emma hyllar (favorit):

Menskoppen. Denna koppars kopp. Detta hjälpmedel som är kvinnan oumbärligt en vecka i månaden. Denna symbol för ett hållbart samhälle. Detta pengasparande menskydd.

Jag skulle tro att de som läser denna blogg inte undgått menskoppens existens. Men har ni lyckats undgå ska jag gensat råda bot på detta: Information om menskopp.

Menskoppen i mina korta ordalag:

Koppen är ett alternativ till tamponger och bindor. Det är en silikonstrut man viker ihop och för in i slidan. Väl inne snurrar man lite på den, och den vecklar ut sig. Där sitter den sedan och tar emot mensen. När det gått allt från 2-24 timmar för man ut den och tömmer. Det är bra att tvätta den med tvål och vatten innan man för in den igen. Efter mensperioden kan den göras grundligt ren med olika poridukter eller bara kokande vatten.

De största fördelarna:

Eftersom man köpen en menskopp och använder den till den är utsliten (ca 10 år, sår det i instruktionerna) sparar man både miljö och pengar. Dessutom kan inga äckliga bakterier och virus samlas i den (som i en tampong). Och koppen påverkar heller inte den livliga och känsliga kulturen i underlivet; den suger inte åt sig all fukt inom flera mils radie när man råkar ha väldigt lite mens. Med andra ord kan man ha den inne även när man misstänker att mensen är i antågande (grattis alla kvinnor med oregelbunden mens).

Jag har nog glömt någon fördel. Och det finns säkert fördelar jag inte lagt märke till än. Men jag tror detta räcker för att det ska vara ganska självklart att menskoppen är ett fullgott alternativ till tampong och binda.

På tåg 444 mot Stockholm C

Varför ska det alltid vara så kallt på tåg? Och varför har Falk-öping en trana som symbol?

Jag ställer mig viktiga frågor på väg till Stockholm.

Kvinnan bredvid samordnar folk och de två bakom mig pratar om gamla tågluff i Europa, hur de blivit bekväma som gamla och har även högläst sina biljetter.

Varför bygger de så stora lägenhetshus precis vid spåren i Skövde? Det är väl dumt?

Det var dumt att jag inte tog med mig paraplyt. Det regnar visst i Stockholm. Kanske får jag helt enkelt spendera hela lördagen i sängen. Låter i ärlighetens namn inte helt tokigt. Dessutom hörde jag att det bästa sättet att följa det däringa bröllopet var via tv.

Med det är ju inte du är här.

Jag tror att mitt bloggande har blivit lite twittersmittat. Kanske är bra. Jag har hört att dagens ungdomar inte tycker om långa texter. Och om det är någon jag vill vända mig till så är det ju dagens ungdomar.

När jag lämnade Göteborg var staden lite invarderad av hårdrockare, punkare och emos (eller om alla var emos) (på tal om dagens ungdomar). Ganska skönt att inte vara hemma när det är konsert i frihamnen (på frihamnen?), de brukar ju flytta in i mitt vardagsrum (som om jag har fler rum). Via ljudvågor.

En nackdel med att blogga via telefonen är att man inte har någon som helst översikt av vad man skrivit. Vilket kan vara bra om man ska använda sig av parenteser. Med detta reserverar jag mig för eventuella fel i texten. (Dessutom kan jag inte stava längre)

Klocktornet dag 6 och 7:

Dag 6




Dag 7

Rättelse

Det var ju klocktornet dag 7 jag lade upp nu! Detta ska rättas till i ett nytt inlägg om en stund. Först ska jag rätta mig på Twitter.

Klocktornet dag 6:

Denna gång från en annan vinkel.



Eftersom jag åker till Stockholm över helgen, så kommer inte nästa klocktornsuppdatering förän på måndag. Kanske är det då ett färdigt klocktorn ni får se.

Med ett fast grepp om kragen

I går var det grillning i Hammarkullen. Efter det var det lite katastrof hemma hos mig. Men jag lyckades, som vanligt, att repa mig. Och nu är jag på jobbet. Väskan är packad. Den gamla disken diskad. Sängen bäddad. Soporna uttagna.

Jag behöver skriva brev igen. Är det någon som vill få ett brev av mig?

Egentligen är det väl inte brev jag behöver skriva, utan jag behöver skriva något annat. Vad är jag inte säker på. Därför är det lite svårt att börja.

E eftermiddag sätter jag min på tåget till Stockholm. Både för bröllopet och inte för bröllopet. Jag tänker inte anstränga mig för att se någon del av bröllopet. Men jag åker till Stockholm för att John ska delta i någon form av marsch, på grund av bröllopet.

Intressant, va?

Klocktornet dag 5

I går gick jag och tänkte att jag vill ha något att bevaka. Och som av en händelse kom jag på att den Grekiskortodoxa kyrkan utanför mitt fönster bygger upp sitt klocktorn (som av någon anledning helt plötsligt var rivet). Detta bygget verkar inte gå så fort, så det kan vara den perfekta bevakningen.

I går var alltså dag fem på deras bygge. Och det såg ut så här:



(Den dåliga kvalitén på bilden beror på att den är tagen med telefonen)

Jag kommer även att bevaka klockatornet via twitter (länk finns under den stora bilden på mig).

Rättelse och orekommendation

Jag läste igenom inlägget jag skrev i går. En sak behöver rättas. Jag vill inte ha hattar med samer. Sammet ska det vara. Jag vill alltså ha hattar med sammet. Inte samer.

Kanske var det synd att jag rättade. Hattar med samer ger en fin innre bild. Hade jag haft kunskaper inom teckning eller bildbehandling skulle jag ha gett er en hatt med samer. Någon som vill göra en sådan åt mig?

Jag ska avråda er alla (säkert två stycken) från en sak. Så ni kan lära av mitt misstag. Slipper ni själva göra misstaget. Detta är en mycket fin gest av mig.

Köp inte ACO Rich Care Handcream Canilaoil & Q10! Den finns att köpa på apoteket. Utseendet och lukten lurar konsumenten att tro att den är ett bra köp. Men det är den inte. Handcreamen lägger sig som ett lager ovanpå händerna, kladdar ner tangentbord och mus (valfri mus), fastnar under naglarna och lämnar vita märken på svarta kläder. Dålig är vad den är!

Därför har jag nu slängt min tub. Trots att det är undefär halva kvar. Poängen med handcream tappas lite när man måste tvätta händerna direkt efter aplicering.

Ännu ett tidsfördriv

Nu sitter jag i väntrummet till preventivmedelsrådgivningen. Jag behöver inte råd. Jag behöver recept (sedan kanske jag behöver ha råd, men det kan de nog inte hjälpa mig med här). Förr var väntande en av mina starka sidor. Jag njöt nästan lite av att vänta. Nu ser jag inte något nöje i det alls. Jag vill inte vänta. Jag vill göra. Allt. Nu.

Vilken tur att jag då har en telefon som gör det möjligt att göra flera saker samtidigt. Tyvärr kan inte telefonen ge mig mat. Trots företagsnamnet.

Jag provade hattar på vägen hit. Hattar är underbart. Den dag jag blir rik ska jag ha en ny hatt i veckan. Kanske till och med en om dagen. Vackra hattar med brette, flor, blommor, glitter, samer och fjädrar. Jag ska bli känd som den galna hattkvinnan. Eller bara hattkvinnan, kanske. Jag behöver väl inte vara galen. Nödvändigtvis.

Tidsfördriv

Jag har ingen inspiration. Kanske är det för att klockan är för tidigt för mig. Kanske beror det på något annat. Men hur som helst tänker jag nu tvinga fram något. Med eller utan inspiration.

(Det där var ett försök till en maskerad ursäkt för att kommande text antagligen kommer vara mycket innehållslös)

Det är konstigt att jag är så trött på mornarna. Eller kanske inte konstigt. Jag ser mig som en hyfsat morgonpigg människa. Men kanske är jag inte det. Om någon annan anser sig vara en morgonpigg människa vill jag gärna få kontakt med denne. Är det normalt att vkna till först vid tio, när man går upp vid halv sex? Är det normalt att somna som en stock vid senast tio (gärna nio) och ändå vara trött som en zombie när man går upp halv sex?

Egentligen är det ju en dum fråga om jag är normal. Den har ju avhandlats många gånger. Både här och på andra håll. Och svaret är ganska självklart. När jag inte ens kan tänka mig att använda det vanligaste preventivmedlet, utan går på uppstickaren p-ring, bara för att det är kul att testa, kan vi nog sluta oss till att jag ska sluta förska vara "normal".

Vad nu normal är.

Jag har nu jobbat i en och en halv timme. Och det känns som minst åtta timmar. Hur ska detta gå?

Jag såg Klungans serie igår. I alla fall första avsnittet i serien. Serien heter "Ingen bor i skogen". Den var bra. Mycket bra. Jag rekomenderar alla att ta sig en titt på den. SVT.

God natt, då

När jag nu ligger i min säng, med stressad själ och värkande mage, försöker jag att imponeras. Jag försöker att tänka på hur bra jag måste vara, eftersom jag står ut med mig själv var enda dag. Hade jag ett val, skulle jag genast välja att slippa mig. Men nu har jag inget val. Och jag planerar att fortsätt att stå ut med mig.

Men dessa dagar, då världen känns ovanligt tung över mitt bröst, är det svårt att tro på det självklara. Jag tror inte på att jag kan fortsätta stå ut. Jag tror inte på att någon annan står ut. Och minst av allt tror jag på min förmåga att göra något utöver det vanliga.

Kanske skulle jag börja tro på Gud.

Hej Bloggen

Trevligt att se dig, det var lite väl länge sedan, nu. Vart har du hållit hus, egentligen? Och kom inte här och säg att du funnits här hela tiden. Jag har kollat, med jämna mellanrum. Visst, dörren var inte låst, och lamporna var tända, men du var minsann någon helt annanstans.

Jaja, jag förlåter dig. Denna gång. Vi är fortfarande vänner.

Du och jag, Bloggen, vi hör ju ihop. Inte sant?

Dålig start

Fuck, fuck, fuck. Jag försov mig. Och sitter på bussen nu. Fick inte min gröt. Hann inte diska eller sminka mig. Kjolen hade inte gjorts färdig av massa möss under natten. Livet är hårt.

Men idag ska fan bli en bra dag i alla fall. Det har jag bestämt.

Måndags kvällen, en helt vanlig kväll

Nu har jag varit dålig på detta ett tag. Använder den stackars bloggen som ett simpelt tidsfördriv. Okänsligt och nonchalant av mig. Jag ska genast uppbåda lite enegi och skriva något med innehåll. Eller, ja, jag ska göra det så fort jag känner att jag har tid/ork/lust/fokus. Det är många faktorer som ska stämma.

Nu stämmer inte så många av dem. Jag sitter på vagnen och är mycket stressad. Som vanligt. Jag är nog alltid stressad på vagnen. Och bussen. Förr var jag lugn på bussar spårvagnar och tåg. Jag visste ju att det inte hjälper att stressa; jag kan inte påverka hur fort det går ändå. Men nu har jag anamat en annan typ av stress, som går utmärkt att ägna sig åt på bussar och spårvagnar. Stressen att göra den perfekta planeringen. Om jag lyckas göra en nog bra planering, så hinner jag med allt jag bör hinna med. Och jag hinner sova. Den planeringen har jag aldrig lyckats med. Och jag har en känsla av att det är en omöjlighet att lyckas med den. Även om jag inte vill tro att något är omöjligt.

Det mest innehållslösa inlägget hittills

Nu sitter jag i en busskur och väntar. Det är lite kyligt, men jag ska nog inte klaga. Det är ju sällan man ska det. Även om det är ofta man gör det. (Med 'man' menar jag ju självklart 'jag')

Det jag väntar på är inte en buss, som man annars hade kunnat tro, utan en vän. Vi ska ta en fika. Eller något åt det hållet. I alla fall umgås.

(Det här skrev jag för att fördriva tiden)

I den stressade stundens hetta

En snabbis, när mina naglar torkar. Jag undrar varför jag alltid ska envisas med att måla naglarna när jag är stressad. Någon form av självplågeri? Antagligen väntar folk på mig. Som vanligt. Jag tycker inte om att låta folk vänta.

Ändå målar jag naglarna. Och byter kläder gång på gång. Jag tänkte att jeans var bra idag. Men jag blev svettig av att sätta på mig dem. Nästa gång ska jag sätta på mig jeansen innan jag duschar.

Det är tur att jag har en så fantastisk pojkvän, som vill umgås med mig fast jag är sen och svettig. Annars hade jag blivit ensam i kväll.

I morse

Min dag började med att klockan ringde. Inte helt oväntat. Signalen var betydligt trevligare än igår. (Ni som har en iPhone kan ju lyssna på hur alarmsignalen "påminnelse" låter) Dock misslyckades jag med det där att komma upp. En halvtimme för sent blev det. En halvtimme extra i sängen. Och inte en gnutta piggare.

Eftersom jag var trött vägrade jag stressa. Och på något konstigt sätt hann jag allt (utom diska). Och jag hann med buss nummer ett. Helt inne i ett sms kliver jag på buss nummer två. Tror jag. Men inser att bussen jag satt på inte hade för avsikt att åka över bron, utan åka till hamnen. Och då menar jag oljehamnen längst ut.

Jag frågade busschauffören vilken buss jag var på. Helt fel buss var jag på. Så jag gick av och fick ett "lycka till". Istället för att uppgivet vänta på nästa buss kom jag på att jag har en kollega i närheten. Jag ringde Rebecca, och hon plockade upp mig på (om)vägen till jobbet.

Det jag egentligen vill ha sagt med detta, förutom att jag är lite virrig och trött ibland, var att saker och ting kan vända. Helt oväntat; min dåliga morgon vände till en förvirrad morgon, som vände till en mycket trevlig biltur till jobbet.

Det gillar vi.

Degradering

Nu var jag där igen. Där jag var ungefär samma tid i går. Jag borde ju helt enkelt vara van.

Men nu har jag blivit bortskämd. Jag vill inte längre stå ut med att må dåligt varje kväll. Jag har känt på det friska livet, och det är där jag vill vara. Jag trippar på tå runt mitt humör.

Oprivatliv

Jag läste precis en notis i GP, om den planerade utökningen EU-datalagringsdirektiven. De befintliga direktiven följer inte Sverige till punkt och pricka. Enligt direktiven ska SMS och mail sparas, men det vill inte de svenska politikerna tycker att det inkräktar på medborgarnas privatliv. Jag håller med politikerna.

De planerade tilläggen innebär att Googlesökningar ska sparas. I upp till två år. Detta för att kunna jaga de som sysslar med barnporr.

Det är ju bra att de jagar förbrytare. Men jag gillar inte riktigt metoden. Jag tycker inte att målet kan helga vilka medel som helst. Jag må vara paranoid. Jag tycker nämligen inte om att information sparas. Automatiskt. Allt som någon kan se, kan alla se, med rätt kunskap eller pengar. Och information är, som bekant, lockande för folk med makt.

Jag blir lite rädd när sådana inskänkningar ens övervägs. Tänk ett steg längre. (Eller läs 1984 eller Kallocain) Vill vi verkligen har fler personliga saker i händerna på andra?

Morgonstund med outnyttjat guld i mund,

Kanske är det så här att jobba; i tappar det mesta som har med jobb att göra mening, och semestern känns lockande som aldrig förr. Dock känner jag att semestern är en klen tröst.

Jag kan tacka jobbet för mycket, pengar, meriter, härliga mornar. Men det känns konstigt att lägga min bästa tid på att göra något som inte direkt stimulerar mig. Det låter nog hårt, i synnerhet mot de som faktisk tycker att jobbet är stimulerande. Det är ett bra jobb, och i ett annat liv hade det kanske varit det bästa jobbet. Just ni vill jag dock göra annat med min tid.

Det är ljust i min lägenhet och hade jag haft en katt skulle den sova under en buske

Jag har varit så trött sedan jag kom hem. Har sett fram emot att få sova sedan jag kravlade ur sängen i morse. Och nu ligger jag i sängen. Varför är jag då inte lycklig? (kanske är "lycklig" ett lite väl starkt ord i sammanhanget, men det passade ju så bra)

Jo, jag kan tala om varför jag inte är lycklig. Eller varför jag tror att jag inte är lycklig. Kärnan är mina höga krav. De där kraven jag vet är orimliga. Och onyttiga. Sedan jag kom hem från jobbet har jag inte gjort annat än laga mat, äta mat, titta på tv och tagit en snabb dusch.
Med mina, konstiga, mått mätt är det väldigt otillräckligt. Enligt mina mått skull jag ha diskat, lagt in tvätt, plockat undan prylar och säkert något mer. Varför inte bakat lite bröd också?

Otillräcklighet är min vanligaste känsla. När jag inte är med John.

Utomhus är bättre än utan hus

Det är frustrerande att sitta inne och titta ut på det fina vädret. Men för ögonblicket sitter jag faktiskt ute och är således inte särskilt frustrerad. Alltid något.

Frustrationen ska återinföras om cirka tio minuter, då jag ska gå in och kuverteta fakturor.

I går var mina planer stora. I dag är de mindre. Skönt att ha små planer ibland.

Nej, roligare än så här blir det nog inte. Har inget intressant att tillägga. Ville nog bara knappa på den nya. Så vi kan bli bästa vänner.

Bussåkande, eller inte.

Det här var en bra dag att ha ny telefon. Bussen står still och folk skruvar på sig. Det är mycket underhållande att se. Speciellt snibben mittemot. Han är viktigast. Han har ett flyg att passa. Mycket viktigt. Själv har jag underhållning och all tid i världen. Tur att jag inte är viktig.

Lite dåligt, lite segt men alldeles, alldeles...

Jag har slappat till mig på denna fron. Det erkänner jag. Jag har fokuserat mitt internetliv på Twitter. Och helgen spenderade jag utan internet. Jag hade annat för mig. Bättre saker. Helt enkelt.

Men nu har jag inte bättre saker för mig. Eller, ja. Allt är ju relativt.

Nu har telefonen landat i mina händer. Det är min första dag. Och batteriet är dåligt. Ooops. På vägen hem ska jag inhandla skydd. Sådant är viktigt. Annars kanske det blir massa små telefoner. Och det vore ytterst obehagligt.

Som bekant, för de flesta, är detta en tisdag. Och som bekant, för de som följer mitt intressanta bloggande, ogillar jag tisdagar. Ogillar skarpt. Kanske till och med avskyr. Men detta ska det rådas bot på. Från och med nu är tisdagar mina godisdagar. Jag får alltså snaska godis på eftermiddagarna. I dag blir det en chokladkaka. Den ska öppnas efter tre.

Jag tror det är en lösning på många problem. Kanske till och med problemen med krig och sådant, vi verkar dras med. Tisdagar är grunden till mycket ont. Men en godisdag kan ju inte vara annat än bra

Något annat världsproblem jag ska lösa?

PS. Jag hade skrivit "värdsproblem". Kul. Men jag ändrade det. DS.