Allt mer sällsynt, allt mer förvirrat

Jag har så mycket idéer, och just nu undrar jag vad jag kan kasta mig in i utan att vara dumdristig. För dumdristigt är väl dåligt? Eller?

En sak jag vet är att Twin Peaks blir svåröverträffat. Come on, bara, alla nya tv-serier! Inte ens inblandning av vampyrer kan ta hem segern. (Det var väldigt vad jag blottade mig, helt plötsligt)

På lördag ska jag göra det igen. Gå ut ensam. På klubb. Med skräckblandad förtjusning. Men vad göra man inte för... För?

Jo, jag intalar mig ju att det är för min skull. Och min skull är en nog så bra skull. Borde jag veta. Men det är lättare för andra skull. Eller för en gemensam skull.

Det här makes no sense. Vilket antiklimax; jag har inte skrivit något på, hur länge?, och när jag väl skriver är det bara ett jag-ska-gå-och-lägga-mig-snart-men-har-lite-för-mycket-att-fundera-på-inlägg. För detta, och allt annat som kan tänkas vara obekvämt, ber jag om ursäkt. Kanske inte min sak att göra, men jag har inget annat för mig just nu. Deklarationen såg inte så kul ut.

Men i köket står en äppelsockerkaka och på den andra kusten finns annat jag vill ha. Jag ska inte klaga. Men...

Återigen tänker jag att det är planer som behövs. Listor och kartor. Kartor över hjärnan. Hjärnkartor. Jag har alltid känt mig dragen till hjärnkartor. Men jag har aldrig kunnat producera någon själv. I alla fall inte någon med innehåll (som räknas).

Är förvirrad en känsla? Får jag ta i den? I natt drömde jag om en kyrkogård. Ibland var det mitt på dagen och ibland inte. Mer än så kommer jag nog inte ihåg. Resten är bara aningar (jag vill inte kalla det känslor).

Hur översätter man "makes no sense" på ett bra sätt? Jag har funderat på det ganska länge. Känns löjligt att blanda in engelska i min, annars, väldigt svenska text. Har jag inte nog ord eller är det språkets fel?

Nu är det hög tid att sova, fröken Lennström.