Jag har tänkt, i flera veckor eller flera år, att jag tar det sedan. Vad det än är, så tar jag det sedan. Det där livet tar jag sedan. Nästa vecka har jag tid att träna, laga mat och sova. Nästa vecka kan jag träffa mina vänner, sitta på en parkbänk och läsa min bok. I morgon hinner jag diska och slappa framför tvn. Nästa månad kan jag sy gardiner, åka till Berlin, spara pengar, äta nyttigt, bli frisk. Nästa år kan jag ta tag i mina drömmar. Och det där livet.
Det är frustrerande att det aldrig är i morgon. Jag får ju ingenting gjort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar