Jag har varit så trött sedan jag kom hem. Har sett fram emot att få sova sedan jag kravlade ur sängen i morse. Och nu ligger jag i sängen. Varför är jag då inte lycklig? (kanske är "lycklig" ett lite väl starkt ord i sammanhanget, men det passade ju så bra)
Jo, jag kan tala om varför jag inte är lycklig. Eller varför jag tror att jag inte är lycklig. Kärnan är mina höga krav. De där kraven jag vet är orimliga. Och onyttiga. Sedan jag kom hem från jobbet har jag inte gjort annat än laga mat, äta mat, titta på tv och tagit en snabb dusch.
Med mina, konstiga, mått mätt är det väldigt otillräckligt. Enligt mina mått skull jag ha diskat, lagt in tvätt, plockat undan prylar och säkert något mer. Varför inte bakat lite bröd också?
Otillräcklighet är min vanligaste känsla. När jag inte är med John.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar