Jag klarade mig igenom ännu en tisdag. Och idag är det onsdag. Mycket bättre.
Dock har jag ont i magen.
Det här börjar låta som ett äldreboende. Ont, ont, ont. Alltid är det något. Ungdomarna nuförtiden. Jag ska slå mig lite fri så småningom. Och få mer energi. Bli lite yngre. Och, kanske, intressantare. Så som jag egentligen är. Eller ska vara.
Jag är lite sugen på att presentera mina planer, men är också lite rädd. Just detta pratade jag och min bror om i måndags; avslöja sina planer och därmed sätta press på att de verkligen blir av, eller låta bli att avslöja sina planer och då inte ha något att bevisa. Sedan dess har jag funderat på saken. Jag väljer ju helt uppenbarligen att inte avslöja mina planer. Men problemet, i detta fall, är att jag inte gör det för att det är bästa för mig. Utan för att jag är för feg. Helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar