Nu sitter jag i väntrummet till preventivmedelsrådgivningen. Jag behöver inte råd. Jag behöver recept (sedan kanske jag behöver ha råd, men det kan de nog inte hjälpa mig med här). Förr var väntande en av mina starka sidor. Jag njöt nästan lite av att vänta. Nu ser jag inte något nöje i det alls. Jag vill inte vänta. Jag vill göra. Allt. Nu.
Vilken tur att jag då har en telefon som gör det möjligt att göra flera saker samtidigt. Tyvärr kan inte telefonen ge mig mat. Trots företagsnamnet.
Jag provade hattar på vägen hit. Hattar är underbart. Den dag jag blir rik ska jag ha en ny hatt i veckan. Kanske till och med en om dagen. Vackra hattar med brette, flor, blommor, glitter, samer och fjädrar. Jag ska bli känd som den galna hattkvinnan. Eller bara hattkvinnan, kanske. Jag behöver väl inte vara galen. Nödvändigtvis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Maggan, detta inlägget fick mig verkligen att skratta:) du är en sjuk kvinna på ett mycket exemplariskt sätt. KRAM från en fantastisk Ylva
Vad glad jag blir att du skrattar! Och att jag får veta det! Jag som precis tvivlade på mitt bloggande. Behövde verkligen uppmuntran. Tack härliga Ylva! Kram på dig!
Skicka en kommentar