En paus

Idag kommer min mor hit. Hon ska ta hand om mig. Och jag kanske lite om henne. Jag är glad att hon kommer hit.

Kanske kan vi köpa nya gardiner åt mig.

Jag passade på...

...att ringa till Christer i P3. Fick prata med Morgan. Trevlig kille.

(Är ni intresserade att lyssna på min fagra (men gnälliga) röst i P3 kan ni gå in här och klicka på "Christer - Din vän i Etren" Fredag 22 januari. Jag medverkar i del två (tryck direkt på next, om inte resten av programmet lockar) ca tio minuter in. Jag har lyssnat. Jag överlevde)

Från utbildad till inbillad. Vilken klassresa!

Idag är det fredag. Och trots att jag inte märker någon skillnad på dagarna, så har jag någon form av fredagskänsla. Eller vad det nu är. Därför ska jag inte grusa mitt humör med att ringa vårdcentralen. Vårdcentralen finns kvar på måndag. Och antagligen finns även jag kvar.

Fredagskänslan har hjälpt mig att tvätta, slivrera håret (håller på med det i detta nu (inte ett annat nu?)), börja laga mat och diska. Jag smyger lite på tå runt min fredagskänsla. Och matar den med te och Christer i P3. Lite låtsasmat får även fredagskänslan, i form av att jag inbillar mig att det är röd dag idag, och alla andra också är lediga, för att sedan återgå till det normala livet på måndag.

Vilka kryddor passar till rödbetor? Jag testar med vitlök. Vitlök passar till allt, enligt Emmas Kokbok.

Nyss, när jag som vanligt (innan författandet av ett nytt inlägg), kollar det senaste inlägget (för att undvika tråkiga upprepningar) så jag att min stavning var under all kritik. Jag tänker inte ändra detta. Det är ju autentiskt. Däremot kan jag be om ursäkt, om någon känner sig besvärad. Så vill ni ha en ursäkt för min dåliga stavning i förra inlägget, eller annat inlägg, kan ni meddela mig. Jag kan till och med bjuda på en bortförklaring, om det så önskas.

På Christer i P3 ställer de ju ofta lite luriga frågor till diverse olika typer. En av dagens frågor var "Vilken typ av grönsak skulle du vara om du var en grönsak?" (med reservation för felcitering). Jag funderade en stund och utropade, i min vrå (med händer fulla av röd färg), "Sparris!". Min förklaring är följande: Kanske har jag dåligt rykte i vissa kretsar, men när man väl tycker om mig är jag nästan en delikatess.

Jag borde vara med på radio oftare. (Här undrar jag om det i denna mening hade räckt med "Jag borde vara på radio oftare" eller om "med" är en nödvändighet för att meningen ska vara korrekt. Finns språkpolisen kvar? Eller någon annan som tror sig veta?) (Jag tror jag behöver bättra på mina språkkunskaper)

Idag återgår jag till någon form av levalnde, varesig det går eller inte. (Inte särskilt logiskt, men önskvärt)

Varje omplacering är som en lite mardröm. Mina mardrömmar, däremot, är inte mycket att hänga i julgranen. Inte alls särskilt kreativt. I natt var jag dock Ingrid Bergman en stund. Det var nytt för mig. Man får vara glad åt det lilla.

Jag planerar att tvätta. Och besöka den fina institutionen Apoteket. Längre än så ska jag nog inte planera. Jag har ju inte ens borstat tänderna än. Och i morgon får det lov att bli full fart. Enligt mina mått.

Hur kan det vara kallt och instängt samtidigt? I min lägenhet, alltså. Det känns fruktansvärt ologiskt. Och opraktiskt.

Ännu ett förhalande

Just nu sitter jag i min soffa och tittar på konståkning. I samband med det funderar jag på varför jag inte är intresserad av sport. Och varför jag håller andan i alla kast. Och självklart har jag en teori. Kanske kan det vara för att jag själv är så rädd att misslyckas, så jag vill inte se andra göra det. För varje misslyckande ökar ju sannolikheten att även jag ska misslyckas. Det kanske inte är en korrekt logik, men det är min logik.

Dagen bra nyhet är i alla fall att biljetterna till Tip the Velvet är släppta. Det gör att jag för en stund kan tänka på det. Och allt jag för en stund kan tänka på är bra.

Snart ska jag kolla på en thriller. Jag tänkte att det kan vara kul med lite omväxling i mina drömmar. Nu börjar det bli lite väl mycket av folk jag känner i verkligheten. Borde väl ha slut på dröm-uppslag inom kort. Vad blir det då?

Tillbaka till konståkningen; kan det vara en sport som intresserar mig? (Antagligen inte, eftersom jag ställer den frågan)

Jag vill bara säga...

...att Jenny Wilson är en fantastisk artist (här vill jag skriva 'kvinna', men det kändes egentligen inte som någon särskilt relevant information).

Sedan tar jag av mig hatten och säger: God natt!

Och jag hickar, jag hickar, jag hickar.

Dagen började som ett as. När jag tillslut fick fart i den, gick jag hem till Anna och åt semlor. Nu är jag på gott humör. Kan det kanske var lite socker och skön musik som gjort detta? Eller runthoppandet med korsetten nyss? Eller är det den lilla rosa drinken jag gjort mig? Sådant vet man aldrig. Och sådant ska jag inte fundera på.

Jag skulle vilja fundera på något annat. Helst något annat än mig och mina demoner. Men allt annat smiter från mina händer. Jag kan inte hålla fast något annat än orden som inte ryms i ett gemensamt rum. Och då borde jag hålla mig ifrån just detta gemensamma rum. Återgå till filten och mitt privata rum. Till mina pärmar med bläcktext.

Men hur troligt verkar det?

En dröm i mig säger att jag ska vara framför kameran. En annan dröm säger att jag ska vara bakom kameran. (Ett liv i mig säger att jag är basal och trist. Ett annat liv i mig säger att jag är mer än jag borde.)

Snart är det nog dags att ta mitt sinnessjuka huvud och drömma om allt jag inte kan komma på i vaket tillstånd.

Lätt tyngd på axlarna och för många principer

Tyvärr tror jag att jag, genom de inköp jag gjort idag, närmar mig titeln "årets konsument". Men, som jag så ofta upprepar, just nu har jag råd. Och vad ska jag annars använda pengarna till? Jag spenderar en del och sparar en del. Är det inte det som Spara & Slösa lärde oss när vi var små? (Varför ska jag sitta här och försvara mig?)

Tilläggas bör också att det jag idag inhandlar, bortsett från äpplen och glass, kommer ge mig glädje i många år.

Och innan jag och mina nybakade muffins tar en buss hem till Sara och kissen vill jag rekommendera alla att prova en korsett (med stålskenor). Det var mycket intressant! (Och, ja, den följde med hem)

Helt plötsligt klarnade det en stund.

Jag tror att jag har tappat bort ganska många cd-skivor. Det kom jag att tänka på nu, när jag kände att det var dags att beställa en eller annan Thåström-cd. Jag vet inte riktigt vilka jag har, eftersom de inte står i min hylla. Och heller inte fanns i den stora kassen med cd-skivor (det fanns bara de preskriberade skivorna). Vart kan de bra ha tagit vägen?

Tvn går i bakgrunden och just nu är det reklam. Hörde precis "bli årets konsument och vinn fantastiska [kan ha varit "fina" eller "otroliga"] priser". Jag tror inte jag vill bli utsedd till "årets konsument" hur jävla fina priser man än kan få. Jag tror att jag skulle skämmas om jag blev utsedd till "årets konsument". Jag skäms redan nu över att vara konsument.

Kolla, jag hittade några ord!

Idag låter min frys konstigt. Kanske är det för att den inte blivit avfrostad. Och inte kommer det hända i dag heller. Stackars frys.

Snön i min blomlåda är borta, och jag har längre ingen ursäkt att ha kvar den lilla ljusslingan. Men jag tror den får vara kvar ändå. Det ser ju ganska mysigt ut. Resten av julen ska jag nog försöka göra något åt. Och det borde inte vara så svårt, med tanke på att det är högs tio prylar som är julrelaterade.

Tulpanerna på bordet lovar mig någon form av vår, och det tycker jag är att luras. Hela februari är ju kvar. (Det där gjorde lite ont)

Nu tror jag att jag ska kliva in i min dusch. Få lite kalluft i ansiktet och varmvatten över kroppen. Sedan kanske min dag kan börja. Det vore ju på tiden (vad har vi sagt om att säga så, Emma?).

Det finns bara is nu. Len som sammet.

Jag letar efter de där vardagliga och inte så skrämmande orden. De där orden som bär fram en text som ska läsas med lätt hjärta. Jag letar efter en bäck som rinner lite långsammare. Efter ett vattenfall som inte är så högt.

Allt som landar framför mina fötter är stenar och grus. Sandpapper under händerna. Och jag vet att när jag kommit härifrån kan jag inte gå tillbaka.

(Jag ska ta jakten vidare till min drömmar. Och där ska jaken bedrivas ljudlöst och utan någon annans vetskap. Det är så jag vill ha det)

Lite mindre ljus

Jag tog en promenad förut. Det var ungefär fyra timmer sedan jag kom hem. Jag har fortfarande inte tinat helt. Kanske valde jag fel jacka.

En av anledningarna att jag inte är så aktiv här är att jag inte kan hitta orden. De är för utspridda och tunna. En annan anledning är att jag helst bara vill sova.

Men min förhoppning är att det ska gå över och allt ska återgå till det normala (och när jag skriver det inser jag att det inte räcker så). Min förhoppning är lika tunn som mina ord. Nu ska jag återgå till min soffa.

En strimma ljus och sådant

Jag drömmer så mycket nuförtiden att jag inte har tid med detta. Kanske inte låter logiskt, men det känns logiskt. I natt var det mardröm om jobbet. Jag kan ju säga att det inte var lättare för mig att komma upp då.

Det blir ingen ordning på mina hästar. Och jag börjar tappa både tålamodet och hoppet. Det är inte bra, har jag hört. Idag kanske jag ska frosta av min frys. Då kanske jag kan känna mig lite bra.

Men, för er som har lite mer kunskap i det ädla ämnet Emma, kan jag upplysa om att jag skriver lite igen. Och denna gång riktigt bra! (Så allt är inte jämngrått)

Utomhus: snö. Inomhjärns: bomull.

Under en tid har jag funderat på vart foton på mig, på the allmighty Facebook has gone. Tidigare hade jag strax över tvåhundra bilder på mig själv. När jag sedan, efter några månader, och efter att det taggats bilder lite hejvilt, var nyfiken och kollade, hade jag mindre än tvåhundra bilder. Hur gick detta till undrade jag. Självklart förstod jag, ganska snart, att ingen hade ätit upp dem, utan att någon har tagit bort bilder. Men nu är min fråga, som allt detta orerande skulle leda fram till, följande: om någon tar bort mig som vän försvinner då min tagg på dennes bilder?

Viktiga frågeställningar såhär dags. Men så kan det gå när man är insnöad i ett rött hus mitt i skogen (med reservation för överdrift).

Kanske är det nu jag kommer ta fram min lilla hårddisk, kidnappa min systers lilla dator och lägga upp den senaste tidens festligheter (och katter) på bilddagboken. Eftersom jag inte har så mycket annat för mig. Och det är ganska trevligt, ändå.

Men precis när jag skrivit det tappade jag helt lusten. En stor suck undanslapp mina läppar och jag började istället fundera på vad jag ska ha för rubrik på detta, mer eller mindre, innehållslösa inlägg. Dessutom är jag mycket sugen på ett glas vatten. (Nackdel med hus; det är ju flera steg till närmaste vattenkran)

Gott nytt

Det var inte igår jag skrev här, inte. Det var ju faktiskt inte ens i år. (Och lite skäms jag för den förskräckliga stavningen i mitt senaste inlägg (upptäckte det dock för sent för att orka göra något åt saken))

Jag är tillbaka i landet Vinter, efter att ha varit i staden Regn i två dagar. Så länge jag kan hålla mig inomhus, eller i en bil med rumpvärme, tycker jag att 20 minusgrader är helt okej. Idag är det dock nästan sommar; 14 minusgrader.

Det där jag skrev i förra inlägget, om att lägga upp bilder på bilddagboken, har inte riktigt hänt. Men min mening är att det ska hända. Någon gång.

Tanken går fortare än handen.