Jag vet inte varför jag tycker att jag har rätt att sitta här och muttra över vädret. Vi är ju precis likadana, jag och vädret. Vi byter humör var femte minut. Vi är omöjliga att förutse. Vi besviker rätt som det är. Och överraskar andra gånger. Vi är det vanligaste samtalsämnet (?). Vi är aningen stabilare på sommaren och vintern än hösten och våren. Vi påverkas av männskligheten. Men mänskligheten påverkas än mer av oss. Vi upplevs bäst utomhus.
Någonstans där i mitten spårade det hela ur. Så kan det gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar