2010-04-30

Det lite mer intressanta livet

Nu kan jag säga att livet är spännande, jag bloggar via en såndäringa I Telefon. And I like it.

Jag vill bara säga...

...att idag är jag glad. And nothing can bring me down!

2010-04-29

Nyinspirerad

Kan man annat än älska en text som innehåller meningen "Då började också himlen äta gräs och hämtade dalen upp till sig"?

Jag började läsa i en av böckerna jag hämtade ut idag. Skriven av en människa som verkar ha uppfunnit språket själv. Orden kommer så naturligt att de verkar vara stöpta i just den formen vid just det tillfället. Och alla vi andra försöker att efterlikna originalet. Jag vill stänga in mig i boken och leva där. En stund i alla fall.

Men istället ska jag sova.

"Jag åt blommor och blad för att de skulle bli bekanta med min tunga. Jag ville att vi skulle bli lika varandra, för de visste hur man skulle leva och inte jag."

Jag vet...

...att allt jag behöver är inspiration. Varför öppnar jag då inte ögon, öron och händer?

Lunchtristess

Typiskt. Nu regnar det. Jag som tänkte ta mig en såndäringa rask prommenad på lunchen. Nu blir det inget med det. Vad ska jag då göra mer än att äta? Jag vill att tiden ska gå snabbt, så det blir fredag någon gång. Annars kanske det aldrig blir fredag. Och det vore ju inte alls kul.

I eftermiddag ska jag hämta ut mitt paket med leksakerna. Så nu vet jag vad jag ska göra i helgen. Och med vem. (Inga bilder på detta utlovas, dock kanske någon utvärdering om det skulle vara önskvärt)

På tal om bilder, bör jag däremot tömma min kamera. Och ta mig tid att lägga upp någon bild här. Jag har hört att det är jobbigt med så mycket text och så lite bilder. Och jag har också hört att en bild säger mer än tusen ord, så det skulle ju spara mig massa tangentryckningar.

I eftermiddag ska jag dessutom hämta ut paket från mor. Men några tdiningar och en bok. Jag ska börja ett projekt. Och eftersom mina projekt aldrig kommer längre än till stargroparna, tänker jag inte slösa tangenttryckningar på att säga vad det är. Bär det frukt, så får ni höra det. Säkert till leda. Och har jag tur får jag även hämta dessa två böcker: Virginia Woolf's Orlando och Herta Müller's Kungen Bugar och Dödar.

God morgon.

I går förvånade jag mig själv så till den milda grad att jag har en smula halsont idag. Jag var alltså ute och "joggade". Kanske inte ens stor sak för normala människor, men för mig är det en väldigt stor sak. Jag har inte "joggat" på över två år. Och knappt tränat på andra sätt heller. Jag säger inte att jag kommer börja träna nu. Det var nog bara en engångshändelse.

Snart är det maj. Det känns overkligt att det blev maj igen. Jag tvivlade på sommarens återkomst, men nu är den ju verkligen på väg. Jag tror, jag tror på sommaren. Även detta år.

Idag är jag hoppfull.

2010-04-28

Emma rekommenderar:

M.I.A - Born Free

Om det är denna video eller maten jag åt som gjorde mig illamående vet jag inte. Men illa mår jag.

En bättre morgon

I morse försov jag mig inte. Äntligen lyckades jag vakna av mina väckarklockor, och hålla mig vaken. Dock är jag oerhört trött just nu. Kan verkligen en halvtimmes dålig väckarklockssömn göra skillnad?

Det känns skönt att tisdagen är över. Och att det är en dag närmare fredag. Jag hörde att det skulle bli kallt. Och jag hörde att det skulle bli varmt. Om jag vore vädret skulle jag bli helt vansinnig på alla rykten. (Och jag tror att jag som jag skulle behöva bli lite vansinnig)

2010-04-27

En kortis

På mitt jobb sitter jag ibland och tar emot (och vidarebefordrar) mängder med ansökningar. Där kan man hitta mycket kul. Jag ska inte dra något sådant nu. Utan jag bara funderar. Många verkar ha gemensamma mailadresser. Så som famjohansson@telia eller rikardochlisa@spray. Varför har man en gemensam mailadress? Vilket syfte fyller det? Varför inte ha varsin? De är ju inte direkt dyra att fixa. Är det bara äldre människor som inte upptäckt hur lätt det är att skaffa en mailadress?

En liten kul grej kan jag dra:

"Jag har lätt för att lära, ett gott minne och är utrustad."

Blir man inte nyfiken, så säg?

Veckodagsräknare Emma

Idag är det tisdag. Och jag är ruskigt sugen på att baka bröd. Har hittat massa recept på fantastiska bröd. Dock blir det inget brödbak förän tidigast lördag. Och hur många gånger har jag bakat bröd på en lördag? Jag får helt enkelt satsa på nästa vecka. Precis som alla andra veckor, blir nästa vecka mindre stressig. Så är det.

Annars motsvarar väl tisdagen mina förväntningar so far. Mulet. Långsamtgående tid. Hunger. Ungefär som tisdagar brukar bete sig. Intet nytt under solen (som gömmer sig bakom molnen).

Jag vet inte vad jag tycker om idag. Och vad jag är trött på. Det är konstigt. Jag tittar på något jag annars tycker så mycket om, och allt jag känner inom mig är en suck. Ska jag skylla på någon omständighet, eller är det så att även detta intresse sakterliga dör?

2010-04-26

Måndag, o, denna måndag

Nu har en till helg gått sådär fort. Sådär fort som bara helger kan. Och semesterveckor. Det är alltså måndag och jag är en smula trött. En smula stressad är jag också. Livet är hårt.

Men måndagen började bra. Frukost är om möjligt än godare i sällskap, även tidigt på morgonen.

I lördags deltog jag i ett så kallat "sexparty". Inte ett party där man har sex. Utan ett party där man köper sexprylar. Jag tänkte att jag skulle lära mig massa nytt. Men jag förargade mig både på den tråkiga, och mycket osexiga, säljaren och färg (rosa, lila, ljusblå) och form (delfin, kanin, ådrig kuk) på de många dildosarna. Jag fick helt enkelt förlita mig på min egen fantasi och kunskap när jag skulle göra mina inköp. Och inköp blev det: 1, 2, 3, 4. Ser mycket fram emot leveransen.

Jag tror jag vill ha helg igen nu.

2010-04-24

En stolt ägare

Jag har inhandlat den vackraste klänningen som finns. Den är så underbar. Det ska komma bild så småningom. Men jag vill bara säga att det är jag som har den vackraste klänningen. Ingen annan. Bara jag.

2010-04-23

Lagförslag på morgonkvisten

Jag är ändå en smula imponerad av att jag sitter på jobbet. I sängen där jag sov nyss, ligger en naken man kvar. Det borde vara olagligt att lämna nakna män i sängen.

Idag är jag hoppfull. Idag ska jag shoppa. Idag har jag fått lön. Ett samband kanske kan anas. And I don't like it. Men det ska jag skita i. Jag får leva hur jag vill. Och om det innebär att bli lycklig av att shoppa, eller hanka mig fram som poet, så får det vara så. Det är jag som bestämmer. Ingen annan. Inte över mitt liv.

Nu ska jag skriva en lista. För om jag vill skriva en lista, så får jag skriva en lista. Och nu vill jag skriva en lista.

(Man kan ju tycka att det här var ganska självklart, men så är inte fallet)

2010-04-22

Tänk att få ha en påfågel i håret

Från en trött och väntande Emma:

Jag försöker så gott jag kan att trippa runt på tå. Att inte störa mitt humör. Inte förstöra det. Ändå åker vi bergochdalbana dagarna i ända. Jag blir åksjuk. Jag tycker inte om karuseller.

Nu har jag, för första gången på flera år, använt mousse i mitt hår. Och jag luktar frisör. Kanske är det i morgon jag bokar en tid. Det finns en salong, som jag går förbi rätt som det är, som har så trevlig inredning. Jag tänker att de kan få klippa mig. Kanske. Eller så väntar jag tills håret klipper sig självt. För det brukar det ju göra. Om man väntar tillräckligt länge. Väldigt länge.

Sa jag att jag inte har något tålamod? Jo, det tror jag att jag har sagt. Vänta är långtråkigt. Just nu väntar jag på ett tåg. Och eftersom det råkar vara ett tåg ägt och framdrivet av det eminenta företaget SJ, så är jag nu inne på en och en halv timmes övertid.

När tåget väl kommer. Nej, fel. Det ska ju vara: om tåget väl kommer. Så, om tåget väl kommer så ska jag lämna min fina, men stökiga, lägenhet för ett tag. Vi behöver en timeout, jag och lägenheten. Eller så behöver jag John.

Sådant vet man aldrig. Man vet det ungefär lika lite som man vet hur mitt humör är just nu. Eller just nu. Eller just nu. (Och där var säcken ihopknyten)

Lunchisen

Idag har jag ingen lust att sitta här (alltså där jag sitter under dagarna). Men jag gör det ändå. Och jag samlar min viljestyrka och kreativitet. Den ska jag använda en annan dag. En dag snart. En vacker dag.

Just nu undersöker jag mina möjligheter att svälja mitt ha och erkänna mig besegrad av Apple. Kan jag motivera den kostnaden?

Jag väntar på post. Lite meningslöst är det att sitta på jobbet och vänta på post. Brevbäraren lär ju inte komma förbi här. Men jag väntar på att få komma hem och kolla om jag fått post. Antagligen har jag inte fått det. I alla fall inte rätt post. Det jag helst vill ha är ett brav från Brev Revolutionen, men jag får väl ge dem en chans att få mitt brev först. Det andra jag väntar på är inte lika kul, men däremot ganska akut. Min lilla dosa som man använder för att logga in på banken har slutat fungera. Och bostadsbolaget vill visst ha lite pengar. Bankkvinnan jag beklagade mig för sa att hon skulle skicka en ny.

2010-04-21

Emma tampas med de yttre krafterna

Jag lyssnar på P3 (igen), Brunchrapporten, och de pratar om Apple's marknadsföring. Redan innan visste jag hur genialiska marknadsförarna på Apple är. Men det gör lite ont att inse att jag är precis lika hjärntvättad som så många andra. Apple är inte annolrunda från andra marknadsförda märken. Jag kan ju sitta här och säga att jag vill bara ha en Mac för att de är lättare att använda, håller längre och har snyggare design. Men är det inte något mer än så? En livsstil? En "medvetenhet"? Ett aktivt val (till skillnad från PC, som är ett icke-val)?

För detta vill jag hata Apple. Jag vill vägra köpa Apple lika mycket som jag vägrar köpa ett visst diskmedel som figurerar i varje reklampaus. Jag vill helt ta avstånd från Appel och istället hålla mig till min pappas gamla telefon och min billiga dator.

Men jag kan inte. Jag kan inte stå enmot Apple's marknadsföring. Jag vill ha en Mac. Jag vill ha en Iphone. Och jag tror att det är för att de är bättre, och passar just mig. Jag tror att det gör mig till en medveten konsument.

Den dagen Apple tar över världen kommer vi inte ens märka vad som har hänt. Apple kommer sakta men säkert bli Storebror. Och vi vet ju alla att Storebror ser dig...

jag undrar...

... om det är snor eller hjärnsubstans jag snyter ut. Hur som helst verkar det aldrig ta slut.

God morgon igen, då.

Ibland kan man tycka att det blir lite tjatigt. Till exempel när man försover sig för andra morgonen i rad. Jag vill nog bara gå och lägga mig igen.

Ändå ska detta vara en glädjens dag. Det är onsdag. Det är sol. Det är?

Jaja. Jag ska jobba nu. Och nästa gång jag skriver här ska jag vara en optimistisk männsika. Så det så.

2010-04-20

Nu...

... kan jag titta ut genom fönstret igen!

Just nu...

... vill jag dra ner persiennen och glömma att det finns ett utomhus.

Några hyllningar

P3 Populär bjöd idag på mycket godis. Först presenterar de en brevvänsförmedling, och jag höjer volymen något. Förmedningen heter BrevRevolutionen och har funnits i ett år ungefär. Jag kastade mig över papper och penna och har nu lagt mitt brev på lådan. För hoppningsvis kommer det en brevvän nerdimpandes snart! Det andra godiset de bjöd på var en hel timme med Twin Peaks-analyserande. Timmen var visserligen ganska kort (?), men jag är glad ändå. Lite stolthet kände jag över att jag sett det de kalla den bästa serien någonsin. Ännu mer stolt är jag att jag håller med.

Emma goes fulkultursomblirfinkulturpåp3 somegentligenärungdomskulturmendöljerdetbra.

Inte den bästa morgonen i världshistorien

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde. Jag vaknade. Jag tryckte inte på den stora snooze-knappen. Min väckarklocka slutade ringa.

Min väckarklocka ringde inte. Jag vaknade inte.

2010-04-19

Nästa kvist

Nu har jag tagit ut min senast insatta piercing. Den var snygg som få, men till oerhört mycket besvär. Jag är nöjd med mitt beslut. Nu är det ett konstigt hål där. Egentligen inte minsta konstigt, men det känns skumt. Jag undrar om det kommer vara helt igenväxt i morgon när jag vaknar.

Förut gav jag layouten här på bloggen en chans. Om än halvhjärtad. Kanske blev det bättre, kanske inte. Huvudsaken var nog förändring nu.

Om åtta timmar ringer min väckarklocka. Är det så värst rättvist?

På kvisten, eftermiddagskvisten

Jag tampas med en vilja att äta förfärligt mycket. Detta ska bekämpas med vatten. Och diskning. Borde funka. Funkar det inte får jag gå vidare till plan b. (I plan a ingår det att utveckla en plan b, om jag märker att plan a börjar svikta)

En annan sak jag tampas med är mina torra läppar. Fnasiga och tråkiga är de. Och jag har kladdat på Försvarets hur många gånger som helst. Utan effekt. Just hang in there, till slut ska väl läpparna återfå sin forna glans. (Här syftar "forna" till igår)

För några veckor sedan var jag till Stockholm och bodde på slott. Vill att alla ska veta det. Mycket luxuöst. Jag ska gnida in min lyx ordentligt, så ni utan lyx kan känna det där stinget av avundsjuka bli mer och mer som en giftig tagg i hjärtat. Här är en bild:



Mer lyx än så var det väl inte. Denna gång. Jag är en människa att avundas. Glöm inte det.

Tillbaka

Nu är det tidigt. Det är lite löjligt tidigt. Och jag har varit vaken flera timmar. I alla fall två. Än så länge sitter jag upp.

(Dessutom lämnade jag en varm karl i min säng)

Alltså: jag är tillbaka till verkligheten och gör som annat seriöst folk. Typ.

Det är något särskilt med tidigar mornar. Jag har saknat den luften lite. Den där nya luften. Oanvända.

Fast jag har inte saknat den så mycket att jag inte vill ligga i min säng och sova just nu. Jag är ju fortfarande normal. För det mesta.

2010-04-16

Emma meddelar:

Idag är det fredag, sol, värme och mycket tätt i min näsa.

2010-04-15

Det där lunchinlägget jag brukade lägg in

Det jag behöver göra nu är släppa taget. Om så mycket. Låta så mycket falla fritt mot golvet. Eller vad som råkar vara i närheten. Jag behöver måla naglarna och klippa håret. Jag behöver veta massa saker jag inte vet. Och inte vet att jag inte vet (tror jag). Jag behöver verkligen släppa allt som inte behöver hållas i. Det är ju så förbannat logiskt att jag blir trött.

Tills vidare, innan jag släppt, målat och klippt, gör jag som alltid; planerar, analyserar, diskuterar och suktar efter någon form av spännande harmoni. (Som ju borde finnas, om mina beräkningar, visar sig stämma (vilket det, enligt mina andra beräkningar, inte kommer göra))

Jag har en egen ö. Det blir praktiskt till sommaren. Dock har jag några inneboende att dela ön med. Det vore inte försvarbart, ur miljö- och platssynpunkt, att ha hela Hisingen själv.

Emma tipsar:

Ett fantastiska hak med fantastiska människor och en känsla av att världen kanske inte är så elak ändå: Truckstop Alaska

Ett annat fantastiska ställe med fantastiska människor, som jag tipsat om så många gånger, är ju självklart min älskade burlesk-värld och Tip The Velvet.

Jag är kär i båda världar.

En logisk utveckling (ungefär som våren)

På tiofikat idag ägnade jag mig åt lugnt men bestämt bloggförsvarande. Och då kan jag ju känna att det vore bra om jag ägnar mig åt lite bloggskrivande också. Logiken säger väl så.

Jag har lite bilder jag vill lägga upp, men lyckas inte framkalla det minnet när jag väl är hemma och kan göra det. Nu är jag på jobbet. Tänkte att nu när jag skrivit att jag har bilder jag vill lägga upp, så behöver jag inte lägga upp dem. Det är ju tanken som räknas. Och i synnerhet den nedskrivna tanken.

Det är vår och jag har en speciell känsla när jag åker buss på morgonen. Tyvärr vet jag inte hur jag ska beskriva den. Och för en gång skull tänker jag inte ens försöka. Jag har för mycket slem i mina bihålor. Hjärnsignalerna går långsammare då.

2010-04-07

Allt mer sällsynt, allt mer förvirrat

Jag har så mycket idéer, och just nu undrar jag vad jag kan kasta mig in i utan att vara dumdristig. För dumdristigt är väl dåligt? Eller?

En sak jag vet är att Twin Peaks blir svåröverträffat. Come on, bara, alla nya tv-serier! Inte ens inblandning av vampyrer kan ta hem segern. (Det var väldigt vad jag blottade mig, helt plötsligt)

På lördag ska jag göra det igen. Gå ut ensam. På klubb. Med skräckblandad förtjusning. Men vad göra man inte för... För?

Jo, jag intalar mig ju att det är för min skull. Och min skull är en nog så bra skull. Borde jag veta. Men det är lättare för andra skull. Eller för en gemensam skull.

Det här makes no sense. Vilket antiklimax; jag har inte skrivit något på, hur länge?, och när jag väl skriver är det bara ett jag-ska-gå-och-lägga-mig-snart-men-har-lite-för-mycket-att-fundera-på-inlägg. För detta, och allt annat som kan tänkas vara obekvämt, ber jag om ursäkt. Kanske inte min sak att göra, men jag har inget annat för mig just nu. Deklarationen såg inte så kul ut.

Men i köket står en äppelsockerkaka och på den andra kusten finns annat jag vill ha. Jag ska inte klaga. Men...

Återigen tänker jag att det är planer som behövs. Listor och kartor. Kartor över hjärnan. Hjärnkartor. Jag har alltid känt mig dragen till hjärnkartor. Men jag har aldrig kunnat producera någon själv. I alla fall inte någon med innehåll (som räknas).

Är förvirrad en känsla? Får jag ta i den? I natt drömde jag om en kyrkogård. Ibland var det mitt på dagen och ibland inte. Mer än så kommer jag nog inte ihåg. Resten är bara aningar (jag vill inte kalla det känslor).

Hur översätter man "makes no sense" på ett bra sätt? Jag har funderat på det ganska länge. Känns löjligt att blanda in engelska i min, annars, väldigt svenska text. Har jag inte nog ord eller är det språkets fel?

Nu är det hög tid att sova, fröken Lennström.