I morse

Min dag började med att klockan ringde. Inte helt oväntat. Signalen var betydligt trevligare än igår. (Ni som har en iPhone kan ju lyssna på hur alarmsignalen "påminnelse" låter) Dock misslyckades jag med det där att komma upp. En halvtimme för sent blev det. En halvtimme extra i sängen. Och inte en gnutta piggare.

Eftersom jag var trött vägrade jag stressa. Och på något konstigt sätt hann jag allt (utom diska). Och jag hann med buss nummer ett. Helt inne i ett sms kliver jag på buss nummer två. Tror jag. Men inser att bussen jag satt på inte hade för avsikt att åka över bron, utan åka till hamnen. Och då menar jag oljehamnen längst ut.

Jag frågade busschauffören vilken buss jag var på. Helt fel buss var jag på. Så jag gick av och fick ett "lycka till". Istället för att uppgivet vänta på nästa buss kom jag på att jag har en kollega i närheten. Jag ringde Rebecca, och hon plockade upp mig på (om)vägen till jobbet.

Det jag egentligen vill ha sagt med detta, förutom att jag är lite virrig och trött ibland, var att saker och ting kan vända. Helt oväntat; min dåliga morgon vände till en förvirrad morgon, som vände till en mycket trevlig biltur till jobbet.

Det gillar vi.