Precis innan jag ska sova och precis efter att viljan runnit bort

De två senaste dagarna har jag varit på bio ungefär lika många gånger som hela 2008. Ungefär. (Till och från 100 procent, skulle man kunna säga)

Bio 1: The Photograf - Politiskt korrekt, lite tung och obehaglig, fin, lyckligt slut. Emma tyckte att den var bra, men själva biografen hjälpte filmen avsevärt.

Bio 2: We've Never Been To Venice - Svidande, tyst, tung, vackert ljus och vackra landskap, tragisk men ändå hoppfull. Emma undrar varför hon inte grät till den, men tyckte ändå att de visade något man aldrig kan förstå. Kanske förstod hon lite.

Kanske blir det fler filmer. Jag tycker verkligen om bio. Det känns på något sätt som om man står utanför allt annat när man sitter i en grupp men inte ser någon i gruppen. När man vet att alla tittar på samma sak, men inte på samma sätt. Och när man är själv om att veta vem man är.

Nackdel: Jag måste resa mig direkt efter filmen, även om jag helst vill sitta kvar och låta det sjunka in. Stolarna är inte alltid särskilt bekväma, i synnerhet inte under filmfestivalen. Jag får lite ont i nacke och ögon av att koncentrera mig och inte få ändra sittställning.

But I love it anyway...