2009-01-15

Hemkommen och bortkommen, men mest av allt ont i ryggen

Ambition, men ingen ork. Ork, men ingen ambition. Hur fan ska du ha det??

Jag börjar förstå telefonen. Det gör ungefär som jag vill. Eller så vill jag göra ungefär som den gör. Svårt att avgöra i så här tidigt skede. Jag har i alla falla kommit hem nu. Skönt. Två flaskor vin. Men vet ju aldrig. Ett par byxor. (Nej, jag vet inte vad som hände med den där budgeten jag skulle hålla i fattig-månaden januari) En mage som är fast besluten om att äta upp både njurar och lever (ja, den är nyttig!) om jag inte tillför ett visst mått av näring (smörgås och pannkakorna som blev över från igår (kan man kalla det näring?)) inom en snar framtid. Snar framtid!

Kanske borde jag avveckla detta. Jag har en förhoppning att jag så småningom ska komma på något intressant att skriva om. Något annat än bara jag jag jag och oj oj oj. Men det verkar inte gå så bra. Kanske dags att sluta helt. (Innan jag blir den där.)

Mina bröst är fortfarande utom synhåll... Konstigt. Visst att de brukar vara små, men så här små? (Kanske inte ett intressant ämne)

Nu ska jag gå igenom den lilla listan och sedan inventera mitt kylskåp och min energidepå. Man vet aldrig vad man hittar där... (Det vore gott med äggröra)

5 kommentarer:

Unknown sa...

Prata med chefen!!!!!!

Anonym sa...

På tisdag skall jag skriva in mig hos Viktväktarna, då kommer mina bröst också att försvinna.
Ja, mer intressant än så här är inte en blogg, till och med jag som kommenterar suger ju... ;)
Men skit i det, fortsätt, jag roas!

SaraPirat; sa...

nej! inte sluta inte!!

Mary Potter sa...

Du skulle bara våga sluta..!

Anonym sa...

Det här var ju ditt bästa inlägg hitills. Ärligt, gött och lite skit ;P

/Andreas