En helt vanlig dag?

Jag vet nu varför jag blev upprörd. Och lite mer illamående än innan. Det var ju mig jag blev upprör på. Ingen annan. Inget annat. (Jo, kanske lite)

Det var morgontrafik. Och jag blev lite lugn av det. Då är allt tillbaka till det normala. (Det jag annars brukar kalla tristess) Lättare att hantera. Lättare att glömma. Lättare att anpassa.

Men jag mår illa. Inuti. (Ja, var fan brukar man må illa?) Fortfarande inte nöjd, alltså. Handlingsplan!

Eller så. Ta tag, bara. Ta tag!