Från buss 772:

Än en gång blir jag förvånad av min elitism. Ibland åker en intressant människa (jag menar inte alls att alla andra är ointressanta) bussen på morgonen. I morse tänkte jag att jag skulle tjuvlyssna lite, och se om människan i fråga verkligen är intressant. Han satt bakom mig och pratade med en annan människa, så jag sänkte musiken i mina lurar (mycket kul ord). Det var ett samtal mellan två människor som inte setts på länge. Kanske hade de gått i samma klass på gymnasiet. Det var inte helt lätt att höra, men jag uppfattade att kvinnan (alltså inte den intressanta människan utan samtalspartnern) ställde följande fråga "Du bor hemma fortfarnade, eller?". Här öppnade jag öronen lite extra, varför vet jag inte riktigt. Kanske var det för att frågan så sällan ställs i sammanhang jag deltar i. Svaret på frågan blev: Ja. Här höjde jag musiken, tittade ut genom fönstret och började fundera på varför den intressanta människan genast blev ointressant. Jag är helt enkelt elitistisk; människor som inte fått sitt fläsk ut ur föräldrabostaden är endera för unga, eller för lata.

Nu kanske man kan tycka att jag borde förfäras av min elitism. Men jag bli bara förvånad. Och lite glad. Faktiskt. Jag har gått runt och varit accepterande. Nu är jag trött på det och vill prova något nytt. Jag vill prova på att vara smaklös.