Emma myntar begrepp och borde verkligen stängas av från sin egen hjärna (don't try this at home)

Ibland tror jag att jag är jävligt speciell. Ibland tror jag att jag är jävligt ospeciell. Just nu undrar jag vad som är närmast sanningen.

En sak som är väldigt nära sanningen är att jag inte städat idag. Helt nära sanningen är det inte. För jag plockade ju undan i ett rum (sovrummet) och bytte sängkläder. Det måste ju räknas till städning. Nästan. Alltså, nästan sant. Nästan städat (fast så ofantligt långt bort).

Men jag fick min sushi. Och den gjorde mig ganska glad. Sedan höll vinet kvar mig på den nivån. Snart ska sömnen rädda mig från eventuella förändringar på humörplanet.

(Det är kul när man läser igenom det man skrivit och ser att sushin gjorde mig "glas" (nej, egentligen var det väl inte det minsta kul))

Jag tror jag ska skriva en bok om att bränna broar. Den kan heta "att ligga sig till botten" (menat som en parafras på "att ligga sig till toppen" (som jag inte alls vet vart det kommer från)(och det var en väldigt dålig parafras (är parafras det ord jag menar?))) eller något annat ostigt (parafras på engelskans cheezy (som jag inte har en aning om hur det stavas)). Det ska vara en självhjälpsbok (det visste inte min dator vad det var). Den ska innehålla okristligt många parenteser och könsord. Och orden 'könsord' och 'självhjälpslitteratur'. Det kommer bli en riktig kioskvältare (allstå 7-eleven- eller Pressbyrån-vältare). Jag kommer bjudas in till företag och hålla föreläsningar. Folk kommer bränna broar som aldrig förr! (Är det att föredra framför bilar?)

På något vis kan jag känna att jag spårade ur (undrar fortfarande om det heter "att spåra ur" eller spåra ut").