Är 100 000 år verkligen på riktigt? Inte ens jag kan planera så långt i förväg. Men jag låter dem hållas. De förstår nog det absurda i det, i sinom tid.
Jag har ingen anledning att inte vara glad idag. Därför tänker jag vara glad. Jag tänker vara förbannat glad och harmonisk. För att inte tala om pigg.
På bussen satt jag bredvid en människa som påminnde om en ung Lars Winnerbäck. Det var nog håret som gjorde det. Jag hade ju föredragit en ung Thåström. Men man får väl vara glad åt det lilla (ja, det var ju glad jag skulle vara)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar