Det här är inte hållbart. Inte hållbart. Inte det minsta hållbart. Det är allt annat än hållbart. Det är ohållbart. Värre än så. Preciss dyngohållbart. Det är så ohållbart att mina trasiga byxor framstår som diamant i jämförelse.
Och det är ju lite skrämmande.
Jag vet inte riktigt vad en mänsklig hjärna är bygd att utstå. Eftersom jag inte är så kunnig vad gäller den fysiska hjärnan eller den psykologiska hjärnan, är det ganska naturligt. Helt naturligt faktiskt. Kanske spelar det ingen roll att jag inte vet det. Antagligen kan inte min hjärna utstå varken mer eller mindre om jag tar reda på vad en mänsklig hjärna bör kunna utstå. (Jag är inte säker på vart jag är på väg) Men om jag visste att den bör kunna utstå det den får utstå varje dag, kanske jag skulle vara mindre rädd att den en dag inte längre står ut.
Har jag sagt att dett inte är särskilt hållbart?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar