Dagens "där ser man":

Ibland bli jag förvånad, som bekant. Och jag tycker det är kul att dela med mig av dessa förvåningar, också det bekant.

För en stund sedan hade jag en stokholmskille på telefon. Det utbyttes inte många ord, men jag hann uppfatta stockholsdialekten. Inte så väldigt utpräglad. Inte 60-tals-utpräglad. Inte 90-tals-it-boom-utpräglad. Utan mer mordern. Lite uppblandad med annat, men ändå tydlig. En ganska glad och artig dialekt. Nu var det ju inte just detta som förvånade mig (även om det skulle kunna ha varit det), det som förvånade mig var vad jag tyckte om dialekten. Vanligtvis tycker jag, har i alla fall gjort det tidigare, att stockholmska är allt annat än angenämt. Jag blir lite motsträvig när jag hör det. Men denna dialekt gjorde mig glad. Den kändes äkta och jag fick en vindpust av liv i ansiktet. Dialekten var nästan lite sexig. Detta förvånade mig.