Spontanitet är det nya svarta. Verkligen. Det är så jag jobbar. Eller borde jobba (snart ska jag jobba på det där vanliga sättet, det där sättet som genererar i en liten slant varje månad).
En sak som lätt får stå åt sidan, när spontaniten sätter in, är sömnen. (En annan sak är den där slanten) Men vad ska vi med sömn till, egentligen? (Och vad ska man med slantar till?) Det är ju inte direkt under sömnen det inträffar stordåd. (Kan ett dåd inträffa eller måste någon göra ett dåd?)
Varför är det så kallt? Eller, en än mer intressant fråga, varför vänjer jag mig aldrig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar