Under nagelfilar (tiden sliter, men väldigt långsamt)

Det känns som om jag är på väg. Eller väntar. Lite mer än vanligt. Som om det här inte är på riktigt. En mellanlandning.

Jag funderar verkligen på kaffe. Alltså att ta en kopp kaffe. Och dricka upp den. Inte just koppen, utan dricka upp innehållet i koppen. Alltså kaffet. Men jag är väl lite för hungrig för det. Och det är ju inte så gott. Trots att jag verkligen försökt.

Idag börjar min kurs. Min ABF-kurs. Min förkovring. Jag ser fram emot detta. Kanske kommer tiden gå lite snabbare. Eller inte.

Precis nu kom jag att tänka på uttrycket "övning ger färdigthet". Om det stämmer borde jag bli synsk inom en snar framtid. Praktiskt. Och lite obehagligt.

Kanske borde jag också bli känslokall. (Här skulle jag vilja ha ett annat ord för 'känslokall'. Kanske något mellan 'apatisk' och 'känslokall'. Hjärtlös?)

Jag känner mig undermålig och rastlös. Vid sidan av undrar jag när världen ska komma på att jag är en bluff.

Välkommen till Emmas blogg, här rabblas känslor.