Idag bakar jag bröd. Och inser att det man inte har i huvudet, får man helt enkelt ha där ändå. Kanske har jag också insett att huvudet inte riktigt är på plats klockan sex på morgonen. Antagligen har jag inte insett det. Jag tror inte jag är typen som inser på riktigt. Jag låtsas nog bara.
Till exempel har jag inte insett att jag flyr. Och än mindre vad jag flyr från. (Jag vill ju bara att tiden ska gå fort (eller att den inte ska gå så fort))
En sak jag faktiskt har insett (eller om det var min psykolog som insåg) är att jag aldrig är nöjd med att vara just här just nu. Det finns alltid någon annanstans att vara. Någonstans som är lite bättre. Eller kommer bli lite bättre. Om jag förbereder mig tillräckligt väl.
Jag kokar potatis också. Att jag aldrig lär mig: en sak i taget. Jag undrar om jag tror att jag har ont om tid. Hur skulle jag kunna ha det? Jag ska ju ingenstans. Inte den närmaste tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar