Idag har jag "återupptäckt" det fantastiska med menskoppen. Min mens har tydligen tappat förståndet och vill nu dyka upp lite då och då. En av dessa då var idag. Eftersom detta hänt förut var jag förberedd, typ. Jag hade ett gäng bindor på jobbet. Det var länge sedan jag behövde använda sådant. Och jag minns verkligen, verkligen varför menskoppen var så fantastisk i början. Jag tror inte mitt underliv tycker om att använda binda. Inte alls, faktiskt.
Nog talat om mitt kön och dess bravader. Nu ska jag istället dryfta mina tankar runt programledaren i svt's Hype. En rödhårig, lång och smal kvinna. Med vita tänder, stora ögon och välformade läppar. Hon är snygg. Tror jag. Och jag tror att hon är en bra programledare. Men jag vill gärna hata henne. Eller älska henne. Jag vet faktiskt inte. Kanske vill jag bara vara henne. Men vet att det aldrig kommer hända. Avundsjuka. Bitterhet (men det visste vi ju redan).
Förresten. Jag har bestämt mig. Jag kommer jobba efter jul. Det andra livet kan vänta.
En biverkning av medicinen mot beslutsångest (alltså beslutstagande) är någon form av tomhet, eller känsla av att falla väldigt plötsligt. Den biverkningen fick jag idag. Efter att jag meddelat mitt beslut. Jag hade ju bestämt mig innan, men det är just meddelandet som framkallar biverkningar. Jag har känns så förut. Vid tidigare beslutsfattande. Vid större beslut. Inte vilket bröd jag ska köpa. Utan beslut som inte går att ändra veckan därpå. Beslut som inte bara påverkar mig. Beslut jag måste visa upp och få bedömda.
Helt plötsligt var vi framme vid prestationsångesten. Alltid är det något. Därför ska jag nu avsluta detta. Eller flytta det till mina privatare domäner. En riktig penna mot ett riktigt papper.
"Skriver du dagbok?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar