Idag har jag verkligen lust att förbanna kylan. Det är nog det jag har absolut mest lust med. Men jag är rationell och förstår att kylan inte kommer ge med sig bara för att jag förbannar den gång på gång. Kylan bryr sig nog föga om lilla mig.
Så. Här sitter man och muttrar, med värmefläkt och tjock kofta. Fingrarna är stela och hjärnan försöker febrilt att hitta en hållbar lösning inför vintern.
Jag kommer inte längre. Det är för kallt och min kofta är för tråkig. Återkommer en annan årstid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar