2009-09-13

Nedslag i vad som brukar kallas verkligheten (där ingenting är på riktigt)

Snart bär det av till söndags-pysslet. Det är faktiskt precis vad som behövs på söndagar.

Jag har gjort ett tappert försök att göra fina morots- och linsbiffar. De blev inte fina. Men goda. Vilken tur att det bara är jag som äter min mat. Verkligen.

Jag vill också säga att jag verkligen uppskattade att vakna hemma. Och inte bakfull. Det är verkligen något jag rekommenderar. (Nu börjar det kännas lite tjatigt här)

Gårdagen blev lyckad. Hela dagen faktiskt. Lång promenad längs vattnet. Pratstund med en kusin (då vi ägnade ungefär en halvtimme åt att räkna efter vilket år morfar dog (det räknades jular, flyttar, festivaler och gamla ex, när lösningen fanns på ett fotografi). Förfest hos en god vän. Dans på gatan. Dans på två olika klubbar. Socialt umgänge på halvsunkig krog. Och pannkakor innan läggdags. Kan det bli bättre?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag rekommenderar inte att vakna bakfull... Trodde jag hade lärt mig från förra kräftskivan men icke! fy fan...

Mary Potter sa...

Pannkakor innan läggdags, nu snackar vi!

Emma sa...

A-K: Men om bakfyllan bara inträffar efter kräftskiva är det ju ändå ganska lindrigt (beroende på hur ofta du är på kräftskiva, vill säga) :)

Bettan: Haha. Ja, jag har lärt mig av den bästa! (Jag fuskade ju visserligen; hade stekt pannkakorna under dagen...)