En morgon utan fungerande avståndsbedömning

Seriöst, Bettan, hur ska jag hinna med i din takt? Börjar bli lite stressigt här...

Nya ögon är spännande. Världen ser lite annorlunda ut. Speciellt avstånden. Är det såhär det ska se ut? Eller har jag fått fel ögon?

Jag tänker att idag ska jag inte tänka på att det är tisdag. (Och jag borde nog tänka att det är dags att använda ett mindre inkorrekt skriftspråk)

I morse fisk jag brottom. Det tycker jag inte om. Men jag hann ändå. Mascaran aplicerades på bussen (nej, det gjordes den ju självklart inte, den aplicerades på mina ögonfransar när jag satt på bussen), mitt te blev mer en prydnad än en del av frukosten och tänderna förblev oborstade. Det var nära att jag inte hann bädda sängen, men i sista stund gjorde jag det. Förberedande. Förebyggande.

Det gäller ju att prioritera. Inte sant?

Då och då får jag lust att vara mindre luddig. Då menar jag inte mina polisonger, utan min blogg. Denna blogg. Stundvis får jag lust att vara mindre hemlig och mer "rätt fram" mer personlig.

Jag tror att det är tur att det bara stannar i lust-stadiet. Att det aldrig kommer längre. Problem är inte vad jag behöver. Kan vi säga.

Det här känns torftigt och innehållslöst. Jag ber (lite) om ursäkt för det, och mer (mycket) om överseende. (Vad är det som ska ses över?)