Jag har ett behov att av skriva det självklara. Just nu undrar jag varför. För det mesta skriver jag bara det självklara och är nöjd med det. (Detta kändes ju inte allt för meningsfullt)
Helgen har varit mer eller mindre fantastisk. Mest mer. Stundvis har den varit lite bakfull. Men det är väl smällar man får ta, I guess. Norge är fint. Ungefär som Sverige. Fast dyrare. Jag kan tänka mig att göra detta till tradition.
En annan sak jag ibland undrar är hur min dialekt skulle låta om jag flyttade tillbaka till Kristinehamn. Eller om jag skulle få för mig att flytta till Skåne. Hur som helst så tänker jag just nu i termer som "vi gillört" och "preciss dyng gött" (jo, det finns en och annan term som inte är lämpad för detta forum också).
Det här var nog min mest "svenska" midsommar. Trots att den utspelade i The Far Away Country Of Norway. Det var sill och potatis (smuggelgods), det var nubbe, det var midsommarstång med dans, det var pilkastning och klapplekar, det var svenskar och norskar, det var gamla vänner och nya bekantskaper, det var fylla, det var sol, det var Ledin och Håkan, det var hemsökt hus, det var stek, det var dåliga ordvitsar och fyllefadäser.
I morgon är det måndag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh vad Jag älskar Norge! Fast håller inte med om att det är som Sverige fast dyrare. Det är så olikt Sverige det bara kan bli.
Jag tror inte jag fick den norskaste bilden av norge, direkt. Vi var ett gäng med mest svenskar som firade den mest svenska midsommar jag firat. Jag märke ju kanppt att jag var utomlands :) Av ren nyfikenhet: vad är det som är så olikt Sverige?
Gula mittlinjer! :D
Haha. Ja, det är faktiskt en jävla skillnad på gula och vita mittlijer!
Skicka en kommentar