En sten i muren eller det sista innan nästa uppehåll. Vem vet?

Nu har jag lämnat min lägenhet för en stund. Och jag lämnade den i kaos. Känns inte jätte bra. Men det ska ju bli ganska skönt att inte behöva se skiten på några dagar. Få mig lite guld och gröna skogar till livs. Fast utan guld, skulle jag tro.

(Här har jag skrivit och raderat några gånger nu. Inget känns riktigt bra. Inget känns nog relevant. Allt känns avslöjande och tjatigt. Det känns som om jag står på en kant. En gräns. (Men det har jag gjort många gånger förut, utan att det hänt något av vikt.))

Men. Jag har i alla fall kommit igång med detta igen! Kanske tillfälligt. Det har jag svårt att avgöra. Jag är ju ändå inte synsk. Eller något åt det hållet. Jag är bara lite shufflad. Eller mycket. (Och den sidan ska jag testa att bejaka och släppa fram. Kanske går det bra. Kanske går det åt helvete. (Jag är ju inte synsk))

Lite snopen blev jag när jag fick mail om att min kavaj finns. Tyvärr är det ju i Kalmar den finns. Inte helt bra. Men det här löser vi!(Ja, det fixar jag!)

Kan det vara så att det är shufflandets fel att jag är så ofokuserad? (Kan det vara vattnets fel att jag är okoncentrerad?)

Det spökar verkligen. Och jag kan inte låta bli att vara där och kika in under sängen. Jag kan inte låta bli att stå framför garderoben med handen på handtaget. Bara för att plåga. (Bara för att smärta ändå är ganska skönt)

Spendera eller inte spendera. Det är frågan. (Är det verkligen en viktig fråga?)