Sporadiskt. Ja, det var ordet!

Egentligen har jag mycket att skriva. Och allt innehåller många parenteser. Men jag vågar inte. Så enkelt är det. Kanske snart. Kanske inte.

Jag undrar vart alla små vardagsbetraktelser och morgonbuss-funderingar tagit vägen. Var energin på morgonen tagit vägen. Vart viljan tagit vägen. Tålamodet. Servicen.

Det jag hittar nu är huvudvärk och spruckna hälar.

Inte så jävla kul!

Men, med de näbbar och klor jag har, håller jag mig kvar vid "i morgon blir det bra". Och skjuter upp. Tvätt. Städ. Disk. Liv. Skjuter ner. Skjuter bort. Vi tar det sedan. I morgon blir det bra. En annan dag. Jag ska bara vänta. Vänta ut. Tålmodigt. Det är sådan jag är. Tålmodig. Tålmodigt väntande. Ordningssam, men inte idag. Glad, men inte idag. Påhittig, men inte idag. Jag skjuter upp. Det är sådan jag är. Uppskjutande. I morgon bli det bra.