Avreagering

Ibland kan man bli lite arg. Och ibland mycket. Och ibland kan man inte skriva på internet varför. Men ibland vill man det ändå. Då är det bättre att ta en promenad. Men ibland är det för varmt för att ta en promenad och man har tvätt i tvättmaskinen. Då kan det hända att man råkar skriva varför man är arg i alla fall. Och då kanske allt blir ännu värre. Ibland kanske man borde skriva det i sin dagbok. Men ibland räcker inte det. För ibland är man helt enkelt för arg och vill att alla ska veta varför.

Suck. Det där hjälpte inte alls som jag hoppats.

Kanske kan jag hitta något annat att vara arg på. Något som jag faktiskt kan skriva om här.

Eller så tar jag ett glas vatten (eller vin) och glömmer det hela.

Jag skyller på värmen. Fast på ett snällt sätt.

Rask lunchpromenad i denna värme: inte min smartaste idé.

Men. Jag vill ju ta en promenad genom Eklanda Spökstad en sista gång innan semestern. Det är ju ganska trevligt. Dock visade det sig att Eklanda Spökstad inte var lika spölklik nu. Det bodde tydligen folk i husen.

Tacka vet jag fläkt. (Borde ju ha varit med på min Saker som är The Shit just nu-lista (nu kan det inte finnas någon (som läser denna blogg) som missat min andra blogg))

Jag kommer bli en bra mediehora (kul att datorn godkänner det ordet!) en vacker dag.

Hur hade ni tänkt detta; jag sov ungefär två timmar mer än jag brukar, men jag är precis lika jävla trött. Vem är det som bestämmer sådant? Jag hade ju till och med sovmorgon!

Vad ska vi kalla 10-talet (1910-talet) nu när vi snart får ett eget 10-tal? Tycker det verkar tråkigt att alltid säga 1910-talet. (Detta problem blir ju ännu större när vi kommer till 20-talet)

(Och jag undrar varför jag är trött...)

Morgonpigg?

Efterfrågas: balans.

Jag tycker att det är en aning orutinerat av mig att vara på jobbet en halvtimme innan jag börjar. Why? Jo, det ska jag tala om. Jag gjorde som jag funderade på att göra; jag bytte ut första bussen mot cykel. Och för säkerhets skull cyklade jag hemifrån lite tidigare än jag trodde var nödvändigt. Därför kom jag med en (eller två?) bussar tidigare. Lär dig av dina misstag!

Men nu fick jag ju lite kvalitetstid med min blogg. Mycket bättre än att sova, bädda sängen, diska eller liknande. Mycket bättre!

(Kvalitetstid med min andra blogg)

Jag skulle gärna gå ut och lägga mig på en filt. (Och somna lite) Eller kanske ta på mig ett par bekväma skor (just nu har jag skavsårsskor deluxe) och promenara i ett par timmar.

Men. Det blir ju jobb, självklart. Och det är väl, på sitt lite speciella sätt, bra också.

Jag känner mig ganska lugn.

Konsten att dra ut på saker

Bra helg. Det kan jag säga. Tack alla som bidrog! Nu har jag bara en vecka kvar. Och den är ganska fulltecknad. (Läge för en lista?)

Sedan. Sedan bär det av.

Jag funderar på om jag ska byta ut buss nummer ett på morgonen mot cykel. (vilket innebär att jag också byter ut buss nummer tre på eftermiddagen) Jag kommer inte tjäna någon tid på det. Men jag tror att jag kommer tjäna lite energi och en smula lycka. Och det är ju bra.

Sommaren är här; Emma har varit på andralång tre dagar i sträck. (Men idag åt hon pizza (och drack en halv öl))

Egentligen borde jag sova (eller diska) men jag har inte någon större lust med det. Det är varmt och jag är lite uppe i varv. Jag skulle vilja ta en lång cykeltur och bara skita i att jag ska upp i morgon (leva här och nu?). Men, nej, jag är alldeles för ansvarstagande/praktiskt/realistisk (tråkig?) för det. (I stället sitter jag här (på en kudde på golvet) och beklagar mig över hur ansvarstagande/praktisk/realistisk (tråkig?) jag är) Vad är detta?

Mycket onödigt

Idag är Emma seg. Och det är inte lite seg Emma är. Nej, det är mycket seg. Men jag är glad ändå. Visst kan man få vara seg ibland, utan att för den skull vara en dålig människa? (En dålig människa är jag väl ändå)

Jag har ingenting alls av värde att printa ner här. Och det är väl lika bra det. Vore ju synd om det helt plötsligt blev intressant att läsa min blogg. Obehaglig tanke!

Nästa vecka är min sista innan semestern. Det har jag sagt förr och jag kommer säga det igen. (Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet)

Vinet har börjat flöda igen. Men väldigt långsamt denna gång. Det blir nog fart snart, ska ni se. Don't worry! (Här tror jag ju ingen var orolig att det inte skulle bli fart)

God natt, då!

Morgon, men inte vilken morgon som helst: Fredagsmorgon!

Nu är det exakt en vecka kvar tills jag har en arbetsdag kvar till semestern. Och det är ju bra. (Jag vet inte om det framgår, men nu var det alltså INTE ironi)

Idag är jag glad. Och eftersom jag brukar spy galla här tänkte jag även spy blommor (är det motsatsen till galla?). Eller så kanske det får bli en lista (som jag senare kan länka till). En lista blir det. En lista blev det.

Jag skriver i realtid. (Blir ju lite väl avancerat om jag ska skriva i dåtid (eller framtid))(Är realtid ett tempus? (Finns språkpolisen kvar?))(Om nu realtid inte är ett tempus, vad är det då? Och var är "motsatsen"?)

Jag säger såhär: Nästa vecka! (Då var det det här med att leva nu, och inte sedan (fast jag vill ju leva sedan också))

Innan jag gick och lade mig igår hamnade jag framför tvn. Igen. (Men denna gång valde jag det) Jag tittade på En filmatisering av en Agatha Christie deckare. Från 80-talet. 80-tals filmer är kul. Då kunde de verkligen göra film. Vart tog den konsten vägen? (Kan det vara så att medieutrymmet är uppätet av romantiska komedier från Hollywood? Kanske. Kanske inte.) Blodet var blodrött. Bilarna blänkte. De engelska herrgårdarna var täckta med ljusrosa rosor. Kvinnorna skrev som kvinnor bara kunde skrika på 80-talet.

Sedan somnade jag till tonerna av West Coast Riot.

Ett litet inlägg (valfri sort) såhär strax innan matintaget

Jag har gjort en loppa. Bra, va? Fast jag vet inte vad jag ska skriva i den. Och jag har ingen att leka med. Så nöjet var ganska kort.

Det blev sent igår. (Vilket min lista avslöjar) (Jag gillar verkligen att länka, borde göra det oftare!) När man skriver att det blev sent brukar det ju innebära att det blev sent på grund av någon trevlig aktivitet (eller hur?). Så var det inte i mitt fall. Men i morgon är det fredag och planerandet har börjat (allt för att slippa vara här just nu (och då menar jag inte just här just nu, utan mer generellt))

Jag förstår inte att datorn inte godkänner böjningar som "planerandet" och "ätandet". Det är ju de bästa!

Det är lite ändrat tonfall idag. Kanske är det torsdagen som påverkar mig, eller det faktum att jag, än en gång, vaknade och gick upp.

Strax blir det potatis och sill. Ute på gräsmattan. Är inte det fint? (Och opraktiskt)

Det finns en kommentar jag skulle behöva hjälp att hitta ett bra reply på; Skriver du dagbok? (Och denna kommentar fälls oftast när man (jag) sitter och skriver något i ett block) Hur ska man kunna svara på det? Det är ju inte en dagbok i dagbokens klassiska mening, men visst är det en dagbok (en bok som jag skriver i på dagen, och så vidare). Jag skulle vilja ha något fyndigt att säga. Sist blev det "Nja, hehehe". Vad är det för jävla svar?? Och vad är det för jävla fråga?? Hjälp...!

Det finns ju så många anledningar att inte (och att)

Jag sitter och uppdaterar och uppdaterar och uppdaterar och hoppas att det ska hända något spännande. Fast jag vet att det inte riktigt funkar så. Jag kokar potatis också.

Dessutom är jag obefogat hungrig. Och det är inget konstigt med det. Bara lite tröttsamt. Ett par potatisar så ska nog det vara löst. Glassen gjorde inte riktigt sitt jobb. Den kan ha varit lite väl gammal.

Igår, när jag hade krupit till sängs, kom jag att tänka på något intressant. Och jag tänkte att det skulle passa här. Nu kommer jag inte alls ihåg vad det intressanta var. Kanske skrev jag upp det. Jag vet inte riktigt. Kanske ska jag ta reda på det. Jag vet inte riktigt.

Nu ska jag ha te! (Jag har redan ätit potatisen)

Nu såg jag en reklam. Inte något speciellt konstigt i det heller, då jag tittar på reklamtv. Reklamen fick mig att må lite dåligt. Det gör alla reklamer, men vanligtvis är det för att de är just reklamer. Denna, däremot, fick mig att må dåligt på grund av vad innehållet sa. Det var reklam för pensionssparande. Det var en larv som blev fjäril. I mina ögon sa reklamen "det spelar ingen större roll hur din barndom/ungdom är så länge du blir fjäril på slutet".

Uppdaterandet fortsätter. När jag egentligen borde sova.

Även tv kommenterandet fortsätter: varför använda så fula knep som ett trevligt restaurangbesök? Går folk på det? Jag tyckte det var löjligt. (Men uppenbarligen fortsätter jag kolla)

Det går inte så bra det här.

Emma rekommenderar alla som ska till Hultsfredsfestivalen 09:

Smakprov från (nästan) alla akter (Spotify)

Ett (ödesdigert) undantag:

Om jag bara visste vem jag är när du tar mig med storm gjord av is och vind och du skriver ord på näthinnan som bränns fast vid mitt minne utan att jag vet hur jag ska hantera och vem jag är när du tar mig härifrån och leder mig in i din värld av mörker och ljus som aldrig syns utåt och aldrig blåser bort i den storm som är du och borde vara jag.

Här hade jag tänkt ut något fint, men eftersom jag är så seg (och glömsk) har det fina gått upp i rök

Lite hänger känslan från i går morse kvar. Men det värsta har släppt och jag är en smula hoppfull.

Mina födelsemärken är ofarliga. Så det så!

Jag tror att mitt sofföverdrag skulle behöva en tvätt. Det ser lite tråkigt ut. Vilket ju är lite tråkigt. Fast å andra sidan är det ju även tråkigt att tvätta det. (Här sprudlar den positiva energin som vanligt)

Hm. Jag kom av mig. Verkligen. Men jag har ett par saker jag skulle vilja ta med här. Inte just här. Men i bloggen. Snart.

(Ordet 'blogg' gör ont i mig)

Nu ska jag nog avsluta detta innehållsfulla (och meningsfulla) inlägg (i detta sammanhang gör även ordet 'inlägg' ont i mig) eftersom jag inte har något mer att skriva. Det tog slut och jag är utmattad.

Jag är lite trött

Det blev tisdag tidigare än väntat. På ett dåligt sätt. Jag är så utmattad. Jag är bara så trött. Hur ska det gå när den riktiga tisdagen kommer? Jag vet faktiskt inte.

Jag borde ha lagat mat. Men det får väl bli en annan dag. I morgon kommer jag i alla fall ha lite sovmorgon. Det är bra. Så om jag kommer i säng kanske jag kan få sova lite.

Att det ska vara så förbannat svårt!

Nej, nu ska jag stänga av tvn. Plocka in maten. Ta fram papper och penna. Och sedan, förhoppningsvis, slappna av.Det är ju egentligen det enda jag vill. Slappna av. Allt annat får vänta. Till en annan dag.

Men nu dök ju Filip och Fredrik upp på tvn. Typiskt!

Morgonrapport Måndag

I morse kände jag mig väldigt ensam när jag vaknade. Inte så konstigt kanske. Men ovanligt. Det brukar mest vara skönt. Det var oerhört svårt att inse att det var måndag och att jag var tvungen att gå upp. När jag väl insåg det kändes duschen ganska lockande.

Nu är jag ren och hel. Det är måndag. Och allt är som vanligt. (Jag vet inte om detta är bra eller dåligt (för tillfället lutar det faktiskt åt bra))

Men. Jag måste nog jobba på mina matvanor. Hur vet jag inte. När jag vet jag. Varför vet jag. Det här är icke hållbart.

Jag har något att ta ställning till; träning eller inte träning idag? De fakta jag har att basera mitt ställningstagande på är följande: Jag måste laga mat idag, minst ett par matlådor. Jag måste handla mat, för att kunna laga den. Jag kommer vara väldigt hungrig när jag slutar (ja, då var det matvanorna igen). Jag mår väldigt bra av att träna. Jag har svårt att koncentrera mig på träningen när det finns så mycket annat som behöver göras. När jag har svårt att koncentrera mig har jag också svårt att tycka det är skönt och kul att träna.

Ja gillör inte å bestämme mej.

Tillbaka från Norge, ganska hel och inte särskilt ren

Jag har ett behov att av skriva det självklara. Just nu undrar jag varför. För det mesta skriver jag bara det självklara och är nöjd med det. (Detta kändes ju inte allt för meningsfullt)

Helgen har varit mer eller mindre fantastisk. Mest mer. Stundvis har den varit lite bakfull. Men det är väl smällar man får ta, I guess. Norge är fint. Ungefär som Sverige. Fast dyrare. Jag kan tänka mig att göra detta till tradition.

En annan sak jag ibland undrar är hur min dialekt skulle låta om jag flyttade tillbaka till Kristinehamn. Eller om jag skulle få för mig att flytta till Skåne. Hur som helst så tänker jag just nu i termer som "vi gillört" och "preciss dyng gött" (jo, det finns en och annan term som inte är lämpad för detta forum också).

Det här var nog min mest "svenska" midsommar. Trots att den utspelade i The Far Away Country Of Norway. Det var sill och potatis (smuggelgods), det var nubbe, det var midsommarstång med dans, det var pilkastning och klapplekar, det var svenskar och norskar, det var gamla vänner och nya bekantskaper, det var fylla, det var sol, det var Ledin och Håkan, det var hemsökt hus, det var stek, det var dåliga ordvitsar och fyllefadäser.

I morgon är det måndag.

Raportering från den sista utposten

Idag regnar det. Och Emma har sandaler på sig. Bra.

Jag tror jag, än en gång, lyckades packa. Och än en gång blev det väldigt mycket packning. Jag börjar bli van. Bara det finns vin hemma. Och det fanns det. Nu finns det inte det längre.

Lite misstänker jag en urlakning. Och förfärande nog är det mitt språk vi pratar om. (Och för hoppningsvis pratar med (men eftersom det har urlakats en aning kanske jag inte längre kan använda det))

Sedan. Undrar jag varför jag har ont i min arm. Någon som vet? (Ja, jag är lite rörig och ofokuserad idag (det är mycket nu (nej, egentligen inte (i alla fall inte utanpå))))

En rapport, en ursäkt och alldeles för många bokstäver

Jag kom inte ihåg att det var så grönt här. (Kanske har det att göra med att det inte var grönt sista jag var här. Då¨var det vinter.) Just nu lockar inte stadens gråa asfalt och äckliga bilar alls. Inte vägen dit heller. Men jag vet ju att det är där jag hör hemma. Jag vet ju att det är där jag inte kryper ur skinnet och kriverar. Som jag gör här. Snart.

Det har varit trevligt. Trots att det alltid är lite jobbigt och svårt. Denna gång har det varit riktigt trevligt. Kanske är det distansen som börjar komma. Kanske börjar det bli hälsosamt. (Jag konverserar med mina monster istället för att gömma dem under sängen)

Jag tror jag ska ut till mammas trädgårdsland och plocka rabarber. (Här säger vi "lannet", men det är ju jag för sofistikerad för (för elitistisk?)) Lite kryddor ska jag bära med mig hem också, tänkte jag. Timjan. Kanske rosmarin. Inte basilica. Basilican bara dör hemma hos mig. Jag har basilica-mördar-larver hos mig.

En annan sak jag hade glömt var hur billigt loppis kan vara. "Allt detta för 33 kronor?" Och nu längtar jag verkligen till loppisarnas loppis; loppiset i Tidan. Har ni inte varit där så bör ni åka dit (om ni gillar loppis).

Det finns minst en människa, i min ringa ålder, som har mer saker än mig. Det är min syster (som ju visserligen är yngre än mig, men jag kallar det att vara i min ålder (jag vet ju själv inte riktigt hur gammal jag är)). Tänk att det skulle bli så. Jag ser det lite som min förtjänst (mitt fel?). Lite stolt är jag.

Innan jag avslutar detta meningslösa (men ändå så meningsfulla) svamlandet för att plocka med mig naturens godis, ska jag säga att det antagligen (igen) kommer vara tyst här. Tomt. Jag är stressad. Denna gång tror jag att jag har anledning. Eller inte. Hur som helst kanske detta blir lidande (jag blir lidande?). Jag menar inte att jag inte vill. Jag menar inte att det inte är viktigt (för mig). Jag menar inte att det jag ska göra istället kommer fylla mig med tillfredsställelse på samma sätt som detta. Eller att det jag ska göra innehåller något givande. (Jag tror jag har tappat tråden)

(Jag vet ju att allt leder ingenstans och inget leder någonstans. Och jag vet ju att allt kommer inifrån. Jag ska bara förstå också.)

Det är ingen idé att be om ursäkt. Jag kommer inte förlåta mig själv ändå. Så jag slutar med det nu och går ut i den skrikande gröna naturen.

En sten i muren eller det sista innan nästa uppehåll. Vem vet?

Nu har jag lämnat min lägenhet för en stund. Och jag lämnade den i kaos. Känns inte jätte bra. Men det ska ju bli ganska skönt att inte behöva se skiten på några dagar. Få mig lite guld och gröna skogar till livs. Fast utan guld, skulle jag tro.

(Här har jag skrivit och raderat några gånger nu. Inget känns riktigt bra. Inget känns nog relevant. Allt känns avslöjande och tjatigt. Det känns som om jag står på en kant. En gräns. (Men det har jag gjort många gånger förut, utan att det hänt något av vikt.))

Men. Jag har i alla fall kommit igång med detta igen! Kanske tillfälligt. Det har jag svårt att avgöra. Jag är ju ändå inte synsk. Eller något åt det hållet. Jag är bara lite shufflad. Eller mycket. (Och den sidan ska jag testa att bejaka och släppa fram. Kanske går det bra. Kanske går det åt helvete. (Jag är ju inte synsk))

Lite snopen blev jag när jag fick mail om att min kavaj finns. Tyvärr är det ju i Kalmar den finns. Inte helt bra. Men det här löser vi!(Ja, det fixar jag!)

Kan det vara så att det är shufflandets fel att jag är så ofokuserad? (Kan det vara vattnets fel att jag är okoncentrerad?)

Det spökar verkligen. Och jag kan inte låta bli att vara där och kika in under sängen. Jag kan inte låta bli att stå framför garderoben med handen på handtaget. Bara för att plåga. (Bara för att smärta ändå är ganska skönt)

Spendera eller inte spendera. Det är frågan. (Är det verkligen en viktig fråga?)

Ja, jag får väl ta mig an denna dag också. Inte svårare än så.

Nej, packning blev det inte mycket av igår. Inte mycket alls. Då antar jag att det blir mycket packning idag. All packning. Typiskt! En dag ska jag sluta skjuta upp jobbiga saker. (Vad har vi sagt om detta?)

Mindre skitsnack, mer handling! (Kan det bli ett nytt mantra? (Har jag ett gammalt mantra? (Heter det 'mantra'?)))

Hur hållbart är det att vara hungrig redan? Inte alls hållbart. Men tydligen ofrånkomligt. I try and I try and I try. Men jag kommer aldrig till dörren. (Och om jag skulle komma till dörren skulle den säkert vara låst (eller så skulle den dörren leda till tjugo andra dörrar (och där vet ju alla att Emma skulle ha beslutsångest)))

Jag har ältat lite nu, och är ganska nöjd. Inte lugn. Inte beslutsam. Bara lite nöjd för tillfället. Jag har funnit mig. (Och jag finns i havet med alla plankton. Jag är en val) Nej, jag har inte alls funnit mig. Men jag är något på spåren. (Och jag tänkte följa spåren åt rätt håll, denna gång)

Jag undrar vad som händer om det blir översvämning. Spännande...

Och grattis älskade Jenny!

Tillkännagivande:

Jag är inspirerad av Marie och äter numer makrill till frukost. Tack, Marie!

(Jag har ätit det en hel vecka nu)

När jag blir stor ska jag vara mindre öppenhjärtig. Tillsvidare:

Jag har fått en lös tand. Eller en sårskorpa. Eller ett virus. Kanske träningsvärk. Eventuellt är jag är aning insnöad. Men vi får se. Det är ju bara måndag.

Annars då? Jovars, det knallar och småspringer. Lite trött. Eller mycket. Kanske helvetiskt trött. Och till det kan vi även sluta stressad. Mer eller mindre utan anledning. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen; det finns inga genvägar till det perfekta ljudet. Eller så skulle jag säga; så mycket att uträtta, så lite tid. (Så mycket att känna, så lite utrymme)

Hur som helst har jag tre mer eller mindre normala dagar att klara mig igenom. Sedan blir det lite andra bullar. En psykisk semester.

På tal om semester finns det en sak som irriterar mig. Det är det fina uttrycket "hemester" (semester hemma). Och detta utryck innebär alltså inte att semestra i sin lägenhet eller i sin stad, det innebär att semestra i sitt land. Jag undrar varför de ska kalla det hemester. "Semester" är ju inte en beteckning på vart man är utan snarare på att man har en betald ledighet. Har jag fel?

Jag tror jag har bestämt vilken metafor jag ska använda. Träningsvärk. Jag har fått träningsvärk. Antagligen kommer det gå över om ett par dagar. (För att antagligen inte vänta på sig allt för länge igen. För visst är det väl lite härligt med smärta?)

I väntans tider, då jag tappade sysselsättningen:

Nu fick jag lite tråkigt. Oväntat. (Oväntat är också att jag publicerar två inlägg samma dag) Min plan var att titta på avsnitt två av True Blood efter duschen. Och efter ungefär tio minuter av avsnitt två dök det upp ett otrevligt meddelande. Jag fick inte kolla mer. Jag hade tydligen kollat i 74 minuter och då fick jag inte se mer. Why? Vad ska jag nu göra? Vänta?

Facebook svarade på vilken som var den ultimata städ-musiken. Och Facebook hade rätt. God bless the allmighty Facebook!

Det skulle finnas en spotify för filmer. Finns det?

Jag har tagit hand om min lägenhet idag (inte "köket"). Och hoppat hopprep. Nu har jag huggit in på mitt rosé och funderar på om jag ska försöka mig på något aktivt. Kanske lite pack-planering? Eller vad sägs om disken?

Jag vill ju bara se klart på avsnitt två av True Blood! Det är allt jag vill! (Nej)

Här om dagen fick jag en roman av SIFO. Nej, det var ju självklart ingen roman. Det var ju en gigantisk undersökning de vill att jag ska delta i. Hur jämnt fördelar är det där egentligen? Jag deltog ju i en sådan i höstas. Det ger väl ingen bra bild av vad Sverige tycker, tänker och gör. Eller är jag ett perfekt tvärsnitt av det svenska folket?

Efter en promenad och så:

Nu gör jag det här seriöst. Datorn har flyttat till bordet. Jag sitter på stolen. (Vanligtvis sitter datorn i fotöljen och jag på golvet) Jag tror att det är här bra. Jag tror det här kan vara symboliskt. Eller så är jag bara trött på att mina fötter somnar när jag sitter vid datorn. Vem vet?

Idag är det röd dag. Det hade inte välplanerade Emma tänkt på. Det kändes snopet. Jag som alltid har sådan koll (haha?). Det blev ingen second hand. Inget system. No nothing. Jo. Det blev Blomsterlandet och lecakulor. Ett par små söta rosa blommor fick följa med hem också. Nu är de planterade i min blomlåda. Det ser fint ut. Jag blir glad av det. Men. Glädjen grusas lite av att jag vet att mina fingrar snarare är röda än gröna. Vi får väl se. (Nej, men jag får)

Till lunch (ja, jag åt hemlagad lunch en lördag) blev det spaghetti, falafel och spenatstuvning. Är inte det toppen, så säg. Om en stund ska det bli efterrätt. Tror jag. I alla fall kaffe. Kanske. Eller lite vatten. Och sporadisk städning. 'Sporadisk' är ett behändigt ord. Så är även 'behändigt'. Men det hörde ju egentligen inte alls hit. Jag tänkte ju göra en redovisning. Ett vad-jag-gjort-idag-inlägg. Och så smyger det in sig sådant. Och så tappar jag spåret. Och skrivet för långa stycken utan innehåll. Det kan ju verka dumt. (Men ni skulle bara veta vad kul det är)

Ska jag ta och göra mig en eftermiddags-plan, tro? Kanske vore det bra. Kanske ska jag försöka att göra städningen mindre sporadisk och mer effektiv. Och sedan få lite tid över till annat. (Som vad då? Disk?) Vilken är den bästa städmusiken? Jag ska fråga Facebook. Och sedan ska jag sätta igång!

Jag drar ut på det. Men här är äntligen rubriken.

Nu sitter jag och lyssnar på Jennys pepp-lista. Hon har gjort den åt mig. Det gör mig glad. Och snart ska jag träffa Jenny för en stillsam stund på krogen. (Är det så det ska låta?)

Jag ska sluta skriva saker som "en dag ska jag börja mitt nya liv". (Istället ska jag börja det?) Jag tror inte det är bra för mig. (Vad är det för fel på mitt gamla liv?)

Har jag skrivit "en dag ska jag börja mitt nya liv" någon gång?

Jag får så många förklaringar varför jag är trött. Men jag bli inte pigg. Dumt. Allt händer inte över en natt. Inte alla händer över en natt. Alla händer är inte över i natt.

Men. Jag undrar vart sommaren tog vägen. Jag är nog inte ensam. Nej, jag är aldrig ensam. Jag har det bra. Och jag har rosé. Och mina fötter sover.

Det var en trevlig stund på stan förut. Jag gick i normal takt. Och hittade vad jag skulle. Kändes skönt. Sedan åkte jag hem. Jag tror inte jag somnade på vägen. Men kanske. Jag minns inte. (Min kollega kallar det teflon, hon har samma)

Sporadiskt. Ja, det var ordet!

Egentligen har jag mycket att skriva. Och allt innehåller många parenteser. Men jag vågar inte. Så enkelt är det. Kanske snart. Kanske inte.

Jag undrar vart alla små vardagsbetraktelser och morgonbuss-funderingar tagit vägen. Var energin på morgonen tagit vägen. Vart viljan tagit vägen. Tålamodet. Servicen.

Det jag hittar nu är huvudvärk och spruckna hälar.

Inte så jävla kul!

Men, med de näbbar och klor jag har, håller jag mig kvar vid "i morgon blir det bra". Och skjuter upp. Tvätt. Städ. Disk. Liv. Skjuter ner. Skjuter bort. Vi tar det sedan. I morgon blir det bra. En annan dag. Jag ska bara vänta. Vänta ut. Tålmodigt. Det är sådan jag är. Tålmodig. Tålmodigt väntande. Ordningssam, men inte idag. Glad, men inte idag. Påhittig, men inte idag. Jag skjuter upp. Det är sådan jag är. Uppskjutande. I morgon bli det bra.