Första fredagen, och jag lever

I morse sov det någon på "min" balkong. En människa. Och en hund. Men människan gjorde mig mest förvånad. Jag borde ha tagit kort.

"Om du inte diskar får du sova på balkongen!"

Det är nästan obeskrivligt skönt att cykla till jobbet. Lite som en drog. Jag hade ju planerat att ta bussen idag. Varför vet jag inte. Men det kändes rätt. Nu blev det cykel i alla fall. Jag har ju hela vintern på mig att åka buss (vilket jag ju inte direkt ser fram emot...).

Jag skulle vilja ha allt detta utskrivet. Allt. Men det skulle nog bli lite väl många papper.

En nackdel med att cykla: djuren hinner (eller vill) inte väja. Hur många djur hinner man svälja under en 45 minuter lång cykeltur?

Det är fredag idag. Jag har klarat nästan en vecka (nästan hälften på annat håll). På något sätt ser jag fram emot måndag. Då ska ju allt vara "som vanligt" igen. Då har jag glömt. Kommit "över". Alla typer av gränser (you wish!). Det är ju planen. Och planen är bra. Och rimlig. Det måste jag ju tro.

Men idag är det fredag. Och sol.

(Jag är förbannat hungrig)