2009-08-28
2009-08-27
Fuck you, Society! (Det är torsdag och i morgon är det fredag)
Jag känner mig upprorisk och rebellisk idag. Jag vill vara obekväm. Jag vill häge mig åt dekadens. Jag vill inte rätta mig i ledet och blunda för att orka stå kvar.
Det sprudlar.
Men vad kan jag göra? Vad vill jag göra?
Egentligen handlar det inte om att göra. Det är mest flöde av energi. Jag har styrt min energi åt ett annat håll. In på en ny väg.
Och nu släpper vi det.
Jag har hylla och vill ha tegelstenar. (Jag har energi och vill ha ledigt) Jag har också en fin cykelkorg. Det är torsdag och jag har hopp. Jag vet vart jag vill och jag vet att jag kan komma dit. Jag vet att jag kan klara av VAD FAN SOM HELST!
Det är en konstig blandning, just nu. Innuti. En mycket konstig blandning som inte bör analyseras och separeras. Jag har kommit en bit och vet att jag kommer längre och längre. Jag har så mycket hopp. Så mycket potential. Så många ideér. (Så mycket otålighet)
Det sprudlar.
Men vad kan jag göra? Vad vill jag göra?
Egentligen handlar det inte om att göra. Det är mest flöde av energi. Jag har styrt min energi åt ett annat håll. In på en ny väg.
Och nu släpper vi det.
Jag har hylla och vill ha tegelstenar. (Jag har energi och vill ha ledigt) Jag har också en fin cykelkorg. Det är torsdag och jag har hopp. Jag vet vart jag vill och jag vet att jag kan komma dit. Jag vet att jag kan klara av VAD FAN SOM HELST!
Det är en konstig blandning, just nu. Innuti. En mycket konstig blandning som inte bör analyseras och separeras. Jag har kommit en bit och vet att jag kommer längre och längre. Jag har så mycket hopp. Så mycket potential. Så många ideér. (Så mycket otålighet)
2009-08-26
Lunch-inlägget mitt i veckan (vadå? är det bara onsdag?)
Det här är en fin tradition. Lunch-inlägget. (Här kan jag reservera för eventuella stavfel, då min webbläsare är på engelska och tycker att alla ord är fel)
Jag har även återupptagit lunchpromenaderna. I alla fall i två dagar. Det ingår väl också i min storslagna plan, tror jag.
(Jag undrar vad ordet 'jag' betyder på engelska)
Förra veckan var jag väldigt trött. Därför tänkte jag att jag skulle ta det lugnt fredagen. Stanna hemma och vila ut mig. Hade tänkt att göra liknande även på lördagen. Fredagen gick ju bra, lördagen gick väl sådär (kan hända blev jag full som en kastrull), Men det var allt som allt en lugn helg. För mig. Vad resulterade då detta i? Jo, att jag är ännu tröttare nu. Vad är då sensmoralen? Jo följande: ta det inte lugnt, det hjälper inte. (Eller: det räcker inte att ta det lugnt enbart på fredagen...)
På jobbet har vi nu bytt till P4. Förut hade vi P3. Jag kan tycka det är ett väldigt bra byte. Men jag kan också tycka att det är ett ganska dålig byte. Kanske ska jag utveckla det lite. Motivera, så att säga.
Jag tycker P3 är en väldigt rolig, och ofta intressant kanal. Mycket bra musik. Trevliga programledare. Det passa mig ganska bra. Men när man lyssnat på P3 varje dag 8-17 i ganska många månader känns den lite tjatig.
Det är så P4 kommer in i bilden. Det är ju något nytt. Helt annan musik. Men även där ganska mycket bra musik. Ofta också intressant. Kanske mer "matnyttigt" än P3. Men. Ja, det är inte bara bättre. Alla dessa dova röster med samma typ av intonation och samma tillrättalagda språkbruk. Nyheter en gång i halvtimme. Samma nyheter en gång i halvtimmen. För att inte tala om alla nyheter efter 16: 16.00 nyheter i ca. 5-10 minuter, 16.30 nyheter ca. 5 minuter, 16.45 nyheter 15 minuter.
Jag kommer bli allmänbildad. One and for all!
Jag har även återupptagit lunchpromenaderna. I alla fall i två dagar. Det ingår väl också i min storslagna plan, tror jag.
(Jag undrar vad ordet 'jag' betyder på engelska)
Förra veckan var jag väldigt trött. Därför tänkte jag att jag skulle ta det lugnt fredagen. Stanna hemma och vila ut mig. Hade tänkt att göra liknande även på lördagen. Fredagen gick ju bra, lördagen gick väl sådär (kan hända blev jag full som en kastrull), Men det var allt som allt en lugn helg. För mig. Vad resulterade då detta i? Jo, att jag är ännu tröttare nu. Vad är då sensmoralen? Jo följande: ta det inte lugnt, det hjälper inte. (Eller: det räcker inte att ta det lugnt enbart på fredagen...)
På jobbet har vi nu bytt till P4. Förut hade vi P3. Jag kan tycka det är ett väldigt bra byte. Men jag kan också tycka att det är ett ganska dålig byte. Kanske ska jag utveckla det lite. Motivera, så att säga.
Jag tycker P3 är en väldigt rolig, och ofta intressant kanal. Mycket bra musik. Trevliga programledare. Det passa mig ganska bra. Men när man lyssnat på P3 varje dag 8-17 i ganska många månader känns den lite tjatig.
Det är så P4 kommer in i bilden. Det är ju något nytt. Helt annan musik. Men även där ganska mycket bra musik. Ofta också intressant. Kanske mer "matnyttigt" än P3. Men. Ja, det är inte bara bättre. Alla dessa dova röster med samma typ av intonation och samma tillrättalagda språkbruk. Nyheter en gång i halvtimme. Samma nyheter en gång i halvtimmen. För att inte tala om alla nyheter efter 16: 16.00 nyheter i ca. 5-10 minuter, 16.30 nyheter ca. 5 minuter, 16.45 nyheter 15 minuter.
Jag kommer bli allmänbildad. One and for all!
2009-08-25
Ständigt denna tisdag.
Jag är så pepp på pyssel. Jag vill inte sitta här och vända papper (nu är det ju verkligen inte det jag gör). Jag vill hem och pyssla!
Idag sitter mina nerver utanpå. Det är tisdag. Helt naturligt. Jag vill stå längst fram när allt bara säger pang pang pang. Jag vill skrika och gapa lite. Vara lite arg. Det är tisdag och jag har mens. Helt naturligt.
Men. Jag ska till den stora möbeljätten med blå och gul logga. Jag ska spendera så mycket pengar. Och pengarna kommer gå direkt in i barnarbete och miljöförstöring. Känns bra.
(Det är ingen idé att jag försöker kommer med ursäkter. Det finns ju egentligen inga.)
Bitterheten har spridit sitt gift i mina ådror. Jag skulle tro att det är en tillfällighet. I morgon är det ju onsdag. Och då är det snart helg.
Idag sitter mina nerver utanpå. Det är tisdag. Helt naturligt. Jag vill stå längst fram när allt bara säger pang pang pang. Jag vill skrika och gapa lite. Vara lite arg. Det är tisdag och jag har mens. Helt naturligt.
Men. Jag ska till den stora möbeljätten med blå och gul logga. Jag ska spendera så mycket pengar. Och pengarna kommer gå direkt in i barnarbete och miljöförstöring. Känns bra.
(Det är ingen idé att jag försöker kommer med ursäkter. Det finns ju egentligen inga.)
Bitterheten har spridit sitt gift i mina ådror. Jag skulle tro att det är en tillfällighet. I morgon är det ju onsdag. Och då är det snart helg.
2009-08-24
Spretigt, men kanske ärligt
Just nu funderar jag på hur världen skulle se ut om vi människor skulle se mer olika ut. Jag menar inte bara hårfärg, hudfärg och kroppsform. Utan större skillnader. Kanske fler typ av färger. Och skillnaderna skulle inte bero på vilken del av världen man kom från, eller hur föräldrarna sett ut. Skillnaderna skulle komma av hur man tänkte. Vilket typ av tänkemöster (om det nu finns olika) man hade.
Egentligen vet jag inte alls vad jag är ute efter. Det är bara sådant jag rätt som det är funderar på.
Annars har jag väl en helt vanlig måndag. Lite mer hoppfull än andra måndagar, kanske. Men ganska vanlig. Hemma ligger kikärterna i vatten. Bibliotekskortet lämnade jag hemma. Efter jobbet ska jag köpa en röd penna. En helt vanlig måndag.
Jag funderar också på varför politiker inte kan säga 'ja' eller 'nej'. Det är ju inte så att de slipper stå till svars mer ('slipper mer' inte helt okej) för att de slingrar sig från just de orden. Helt korkade är vi väl inte (eller så är det precis det vi är (jobbigt)).
Nej, det här blev verkligen inte hållbart. Vilken tur att jag strax ska börja jobba igen, då.
Egentligen vet jag inte alls vad jag är ute efter. Det är bara sådant jag rätt som det är funderar på.
Annars har jag väl en helt vanlig måndag. Lite mer hoppfull än andra måndagar, kanske. Men ganska vanlig. Hemma ligger kikärterna i vatten. Bibliotekskortet lämnade jag hemma. Efter jobbet ska jag köpa en röd penna. En helt vanlig måndag.
Jag funderar också på varför politiker inte kan säga 'ja' eller 'nej'. Det är ju inte så att de slipper stå till svars mer ('slipper mer' inte helt okej) för att de slingrar sig från just de orden. Helt korkade är vi väl inte (eller så är det precis det vi är (jobbigt)).
Nej, det här blev verkligen inte hållbart. Vilken tur att jag strax ska börja jobba igen, då.
2009-08-22
Innan dekadensen slagit till
Det är lätt att dricka alkohol. Jag undrar varför. Nej, jag undrar inte; jag dricker utan att tänka. (Och där kom svaret som en blixt från blå himmel)
Ikväll ska vi klubba. Jag och Jenny. Vi ska klubba säl. Och det ska bli kul.
Mitt, just nu, största problem är att bestämma om jag ska tvätta håret eller inte. Det är ju skönt när det är det största problemet. Det är nog så jag vill leva. Och så jag föreställer mig att det finns människor som lever. Fast jag tror ju inte på det själv. Ska jobba på att bli mer lättlurad. Det är nog nyckeln till ett lyckligt liv.
Vi hamnade på en helt annan nivå idag. Jag vet inte om det är solen utanför, musik i mina högtalare eller den nyöppnade ölen jag ska skylla på. Men jag känner mig ytlig. Inget annat är egentligen viktigt. Inget annat ska behöva vara viktigt. Om jag blir tillräckligt lättlurad.
Ikväll ska vi klubba. Jag och Jenny. Vi ska klubba säl. Och det ska bli kul.
Mitt, just nu, största problem är att bestämma om jag ska tvätta håret eller inte. Det är ju skönt när det är det största problemet. Det är nog så jag vill leva. Och så jag föreställer mig att det finns människor som lever. Fast jag tror ju inte på det själv. Ska jobba på att bli mer lättlurad. Det är nog nyckeln till ett lyckligt liv.
Vi hamnade på en helt annan nivå idag. Jag vet inte om det är solen utanför, musik i mina högtalare eller den nyöppnade ölen jag ska skylla på. Men jag känner mig ytlig. Inget annat är egentligen viktigt. Inget annat ska behöva vara viktigt. Om jag blir tillräckligt lättlurad.
2009-08-21
Om jag somnar i den röda soffan kommer jag även vakna där. Därför föredrar jag okända sängar.
Jag är hemma. En fredagskväll. Och jag trivs. Tror jag. (Hur ska man kunna veta sådant?)
En dag ska jag bekämpa mitt undermedvetna. Jag ska inte ha något undermedvetet. Det ska inte dyka upp tankar automatiskt. Jag ska inte hitta fantasier och planer långt inne. Allt ska ligga längst fram. Och synas. Allt ska vara överskådligt. Allt ska vara styrt av mig. Och jag ska vara bra på att styra. Jag ska ta rätt beslut vid rätt tillfällen.
I min hjärna, alltså. Något annat vill jag inte styra. (Något annat kan jag inte styra)
Kan man trivas med vemod? Kan man vara både grubblare och lycklig? Är alla filosofer män? Har alla filosofer skägg? (om svaret på den senaste frågan är "ja" är högst troligt svaret på den tidigare från också "ja") Kan man med vilje sätta sig i en livsituation man vet är destruktiv utan att vara sinnessjuk? Kan man verkligen älska en specifik person? Hur bör man sköta handfatet för att det inte sk bli stopp? Måste reklam vara löjlig? Vad blir det för väder i morgon?
Jag slösar tid och energi på att tänka saker jag inte vet om att jag tänker och för att distrahera mig ställer jag massa dumma frågor till min blogg. Och på något vis känns det meningsfullt.
Min lever är ju i alla fall tacksam.
Sedan jag kom hem har tvn varit avstängd. Den var ju (högst troligt) även avstängd när jag inte var hemma, men det tillhör ju normaliteten.
Jag har verkligen en plan jag tror på nu. Och den är inte fastknuten i det psykiska. Den står för sig själv. Och funkar ändå. Tror jag. Hoppas jag. (Måste jag tro) Oavsett om jag kommer över, glömmer, upplever, super mig full, gråter mig till sömns, skrattar i timmar. Oavsett om jag är ensam eller tillsammans med andra människor. Planen kommer att fungera.
En dag ska jag bekämpa mitt undermedvetna. Jag ska inte ha något undermedvetet. Det ska inte dyka upp tankar automatiskt. Jag ska inte hitta fantasier och planer långt inne. Allt ska ligga längst fram. Och synas. Allt ska vara överskådligt. Allt ska vara styrt av mig. Och jag ska vara bra på att styra. Jag ska ta rätt beslut vid rätt tillfällen.
I min hjärna, alltså. Något annat vill jag inte styra. (Något annat kan jag inte styra)
Kan man trivas med vemod? Kan man vara både grubblare och lycklig? Är alla filosofer män? Har alla filosofer skägg? (om svaret på den senaste frågan är "ja" är högst troligt svaret på den tidigare från också "ja") Kan man med vilje sätta sig i en livsituation man vet är destruktiv utan att vara sinnessjuk? Kan man verkligen älska en specifik person? Hur bör man sköta handfatet för att det inte sk bli stopp? Måste reklam vara löjlig? Vad blir det för väder i morgon?
Jag slösar tid och energi på att tänka saker jag inte vet om att jag tänker och för att distrahera mig ställer jag massa dumma frågor till min blogg. Och på något vis känns det meningsfullt.
Min lever är ju i alla fall tacksam.
Sedan jag kom hem har tvn varit avstängd. Den var ju (högst troligt) även avstängd när jag inte var hemma, men det tillhör ju normaliteten.
Jag har verkligen en plan jag tror på nu. Och den är inte fastknuten i det psykiska. Den står för sig själv. Och funkar ändå. Tror jag. Hoppas jag. (Måste jag tro) Oavsett om jag kommer över, glömmer, upplever, super mig full, gråter mig till sömns, skrattar i timmar. Oavsett om jag är ensam eller tillsammans med andra människor. Planen kommer att fungera.
2009-08-20
By the way
"Det var lite skottlossning utanför vallokalen i morse, annars är det lugnt" Lite skottlossning? Jag tycker nog att ett avlossat skott är för mycket skottlossning. Kom någon till skada? Om skottlossning föregås av 'lite', vad är då lugnt?
Egentligen borde jag väl inte bry mig. Som vanligt. Men ibland blir det bara för mycket. Så är det. Måttet är rågat. För stunden. Om en stund, då jag ätit och suttit en stund i solen, är allt glömt och jag kan återgå till att småskratta åt bilbränderna i mina kvarter.
Vem är det som är sjuk, egentligen? Ja, det är ju i alla fall inte de som går till vallokalen med "lite skottlossning" utanför. När jag röstade var jag själv i hela biblioteket. Personalen verkade glad att någon kom på besök.
Egentligen borde jag väl inte bry mig. Som vanligt. Men ibland blir det bara för mycket. Så är det. Måttet är rågat. För stunden. Om en stund, då jag ätit och suttit en stund i solen, är allt glömt och jag kan återgå till att småskratta åt bilbränderna i mina kvarter.
Vem är det som är sjuk, egentligen? Ja, det är ju i alla fall inte de som går till vallokalen med "lite skottlossning" utanför. När jag röstade var jag själv i hela biblioteket. Personalen verkade glad att någon kom på besök.
Uppdatering:
De bränner tydligen bilar i mina nuvarande hoods också. Oerhört spännande! (Och jag märker ingenting...)
Snart är det fredag. (Snart är det jul)
I morse ville jag inte gå upp (till skillnad från andra mornar?), men jag gick ju upp (till skillnad från andra mornar?). Dessutom gjorde jag sallad till lunchen (mycket avancerad: jag skar en tomat i klyftor och öppnade en burk kikärter (det är inte det enda salladen innehåller, men resten var redan fixat)).
De bränner bilar i mina gamla hoods. Det är ju trevligt när det är liv och rörelse.
Igår, innan jag gick och lade mig (och efter att jag skrivit här) fastnade jag framför mina inlägg jag skrev i januari. De innehöll ingenting av intresse, men var betydligt intressantare att läsa än de jag skriver nu. Vad gör jag för fel? Var gjorde jag för rätt?
Jag insåg också, när jag läste mitt gamla dravel, att blogg är en bra hjälp för de med dåligt minne (alltså jag). Praktiskt. Tydligen var det i januari, inte februari, jag stukade foten. Vilket innebär att jag, såhär efter sju månader, fortfarande har ont. Är det okej? Nej, det är inte okej.
De bränner bilar i mina gamla hoods. Det är ju trevligt när det är liv och rörelse.
Igår, innan jag gick och lade mig (och efter att jag skrivit här) fastnade jag framför mina inlägg jag skrev i januari. De innehöll ingenting av intresse, men var betydligt intressantare att läsa än de jag skriver nu. Vad gör jag för fel? Var gjorde jag för rätt?
Jag insåg också, när jag läste mitt gamla dravel, att blogg är en bra hjälp för de med dåligt minne (alltså jag). Praktiskt. Tydligen var det i januari, inte februari, jag stukade foten. Vilket innebär att jag, såhär efter sju månader, fortfarande har ont. Är det okej? Nej, det är inte okej.
2009-08-19
På kvällskvisten
Jag har ont i min mun. Jag är trött. Jag är rastlös. Jag har anmält mig till högskoleprovet. Jag var nyss på Liseberg. Och i morgon ska jag jobba.
Dessutom har jag nog glömt hur man gör detta. Känns mest onödigt och meninglöst. Ungefär som att duscha. Kanske ganska trevligt, men helt meningslöst.
Min plan, att vara tillbaka på fötter och tänka som folk (som inte kan tänka som folk?), vid det här laget har ju för länge sedan gått om intet. Även min plan att utrota blomflugorna gick inte i lås. Ändå fortsätter jag mitt löjliga planerande. Mina lappar. Mina tankekartor i hjärnan. (Mina ostrukturerade och självömkande blogginlägg (jag hatar ordet 'blogg'!))
Ledord: nya upplevelser (visserligen två ord, men en företeelse) och spontanitet. (Spontanitet och planering passar som fisken i handsken)
Jag ska sova nu. För det är ju jävligt nytt och spännande. För att inte tala om spontant!
Dessutom har jag nog glömt hur man gör detta. Känns mest onödigt och meninglöst. Ungefär som att duscha. Kanske ganska trevligt, men helt meningslöst.
Min plan, att vara tillbaka på fötter och tänka som folk (som inte kan tänka som folk?), vid det här laget har ju för länge sedan gått om intet. Även min plan att utrota blomflugorna gick inte i lås. Ändå fortsätter jag mitt löjliga planerande. Mina lappar. Mina tankekartor i hjärnan. (Mina ostrukturerade och självömkande blogginlägg (jag hatar ordet 'blogg'!))
Ledord: nya upplevelser (visserligen två ord, men en företeelse) och spontanitet. (Spontanitet och planering passar som fisken i handsken)
Jag ska sova nu. För det är ju jävligt nytt och spännande. För att inte tala om spontant!
2009-08-18
Bortförklaring (om det skulle bli nödvändigt i framtiden)
Ibland känner jag bara att ironin inte riktigt går hela vägen in i mål.
2009-08-17
Efter stormen?
Nu var det visst en stund sedan jag var här och trasslade. Har jag inte rätt? Allt flyter liksom ihop för mig. Skulle vilja skriva att det är för ögonblicket, men jag har nog inga sådana just nu (kanske har jag heller inga 'just nu').
Det har varit Way out West. Och det var ju trevligt. Men jag blev förvånad att jag fortfarande var jag efteråt. Det blir jag alltid. Lite som att ta två steg fram och två steg bak. Eller bara stå still.
En sak som hände under Way out West måste jag nog återge här, utan att tänka efter innan; Gud (eller vem det nu är som fixar vädret) hindrade mig från att prata med Per Sinding-Larsen. Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Men hade jag inte haft 90-tals luggen (som regnet skapat under dagen) hade jag antagligen gått fram till honom. Vad det hade resulterat i är ju svårt att säga. Kanske en bakfylleångest. Kanske lite ligga. Vem vet? Men jag kan säga det jag vet: han är lika het i verkligheten som på tv. (Här ska stalkas!)
Så snart jag har tid (eller lust) att ta mig för kommer det Way out West-relaterade listor och bilder. Här släpper jag nog Way out West för året.
Det har varit Way out West. Och det var ju trevligt. Men jag blev förvånad att jag fortfarande var jag efteråt. Det blir jag alltid. Lite som att ta två steg fram och två steg bak. Eller bara stå still.
En sak som hände under Way out West måste jag nog återge här, utan att tänka efter innan; Gud (eller vem det nu är som fixar vädret) hindrade mig från att prata med Per Sinding-Larsen. Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Men hade jag inte haft 90-tals luggen (som regnet skapat under dagen) hade jag antagligen gått fram till honom. Vad det hade resulterat i är ju svårt att säga. Kanske en bakfylleångest. Kanske lite ligga. Vem vet? Men jag kan säga det jag vet: han är lika het i verkligheten som på tv. (Här ska stalkas!)
Så snart jag har tid (eller lust) att ta mig för kommer det Way out West-relaterade listor och bilder. Här släpper jag nog Way out West för året.
2009-08-12
2009-08-11
Det som inte dödar det härdar. Det som inte dödar det härdar. Det som inte dödar det härdar. Det som inte dödar det härdar. Det som inte dödar...
Jag tänkte att jag skulle låta bli tvn. Jag tänkte att jag kunde klara av det. Att det skulle vara bra för mig. Men jag är rastlös och orkar inte umgås. Inte med mig själv eller något annat. Jag vill bara att någon ska sköta allt. Att hjärnan kan få gå på autopilot. Slappna av.
Snälla, kan jag få sätta på tvn? Snälla!
Jag upptäckte en låt idag (den borde ju då, logiskt sett, döpas efter mig); Soul meets body med Death Cab for Cutie. Jag är nöjd med mitt fynd. Men rastlös.
Annat jag gjort idag: tittat på den mycket sexige sångaren i Kings of Leon (han finns på mitt kontor), lagt tvätt i två maskiner (den tredje var tydligen trasig (får man pengarna tillbaka då? (nu har jag ju inte betalt något för att tvätta (men ändå))), ätit (självklart), jobbat, cyklat mig halvt fördärvad (först var det regnet sedan blåsten), stalkat (i smyg, liksom), funderat (än mer självklart än ätandet), fördrivit tid, tagit tag i mig, släppt taget igen, torkat kläder med hårblås, insett en och annan brist och en och annan styrka, tejpat min fot och haft 80-tals lugg.
Men jag har väl kanske inte riktigt kommit så långt över jag hoppats. Men jag är på väg. (Vilken väg får väl tiden utvisa, så att säga)
Snälla, kan jag få sätta på tvn? Snälla!
Jag upptäckte en låt idag (den borde ju då, logiskt sett, döpas efter mig); Soul meets body med Death Cab for Cutie. Jag är nöjd med mitt fynd. Men rastlös.
Annat jag gjort idag: tittat på den mycket sexige sångaren i Kings of Leon (han finns på mitt kontor), lagt tvätt i två maskiner (den tredje var tydligen trasig (får man pengarna tillbaka då? (nu har jag ju inte betalt något för att tvätta (men ändå))), ätit (självklart), jobbat, cyklat mig halvt fördärvad (först var det regnet sedan blåsten), stalkat (i smyg, liksom), funderat (än mer självklart än ätandet), fördrivit tid, tagit tag i mig, släppt taget igen, torkat kläder med hårblås, insett en och annan brist och en och annan styrka, tejpat min fot och haft 80-tals lugg.
Men jag har väl kanske inte riktigt kommit så långt över jag hoppats. Men jag är på väg. (Vilken väg får väl tiden utvisa, så att säga)
Ursäkt och så vidare
Jag har blivit lite trött. Det är därför det är ganska tyst här. Det här med att formulera sig är en aning ansträngande. Och kul. Och ansträngande. (Bilder var visst lättare) Men jag tror jag blir lite piggare snart. Om ett tag. Kanske när jag slutat försova mig. (Kanske når försovningen en smärtpunkt när man inte ens vaknar av att drömma att man försovit sig, vad vet jag)
Idag tänkte jag på en sak; tänk om man har mens på sitt bröllop. Tråkigt.
Om cirka tio minuter ska jag tvätta. Det skulle vara trevligare att sova. Men hade jag inte tvättat så hade jag varit inne i stan och kommit hem väldigt sent. Kanske tjänar jag lite sömn på detta. Det är väl min förhoppning.
Jag borde verkligen laga mig lite mat idag också. (Min mamma jobbar ju liksom inte här) Men jag vet inte vad det skulle vara för mat. Eller är det en promenad jag borde ta?
Tvätt, Emma, tvätt!
Idag tänkte jag på en sak; tänk om man har mens på sitt bröllop. Tråkigt.
Om cirka tio minuter ska jag tvätta. Det skulle vara trevligare att sova. Men hade jag inte tvättat så hade jag varit inne i stan och kommit hem väldigt sent. Kanske tjänar jag lite sömn på detta. Det är väl min förhoppning.
Jag borde verkligen laga mig lite mat idag också. (Min mamma jobbar ju liksom inte här) Men jag vet inte vad det skulle vara för mat. Eller är det en promenad jag borde ta?
Tvätt, Emma, tvätt!
2009-08-10
Koll på läget. Liksom.
Jag vill börja med att meddela att min ålder sjunkit till cirka 14 nu; jag har skaffat bilddagboken (igen). Det är ganska kul.
Sedan vill jag också säga tack till Anna och Jenny som städade min lägenhet idag. Förstår ni hur fantastiska ni är?
Det är måndag och jag har hopp. Jag har hoppat. Och har lite ont i magen. Men egentligen har jag inget att skriva här för tillfället. Jag är nöjd. God natt.
Sedan vill jag också säga tack till Anna och Jenny som städade min lägenhet idag. Förstår ni hur fantastiska ni är?
Det är måndag och jag har hopp. Jag har hoppat. Och har lite ont i magen. Men egentligen har jag inget att skriva här för tillfället. Jag är nöjd. God natt.
2009-08-07
Första fredagen, och jag lever
I morse sov det någon på "min" balkong. En människa. Och en hund. Men människan gjorde mig mest förvånad. Jag borde ha tagit kort.
"Om du inte diskar får du sova på balkongen!"
Det är nästan obeskrivligt skönt att cykla till jobbet. Lite som en drog. Jag hade ju planerat att ta bussen idag. Varför vet jag inte. Men det kändes rätt. Nu blev det cykel i alla fall. Jag har ju hela vintern på mig att åka buss (vilket jag ju inte direkt ser fram emot...).
Jag skulle vilja ha allt detta utskrivet. Allt. Men det skulle nog bli lite väl många papper.
En nackdel med att cykla: djuren hinner (eller vill) inte väja. Hur många djur hinner man svälja under en 45 minuter lång cykeltur?
Det är fredag idag. Jag har klarat nästan en vecka (nästan hälften på annat håll). På något sätt ser jag fram emot måndag. Då ska ju allt vara "som vanligt" igen. Då har jag glömt. Kommit "över". Alla typer av gränser (you wish!). Det är ju planen. Och planen är bra. Och rimlig. Det måste jag ju tro.
Men idag är det fredag. Och sol.
(Jag är förbannat hungrig)
"Om du inte diskar får du sova på balkongen!"
Det är nästan obeskrivligt skönt att cykla till jobbet. Lite som en drog. Jag hade ju planerat att ta bussen idag. Varför vet jag inte. Men det kändes rätt. Nu blev det cykel i alla fall. Jag har ju hela vintern på mig att åka buss (vilket jag ju inte direkt ser fram emot...).
Jag skulle vilja ha allt detta utskrivet. Allt. Men det skulle nog bli lite väl många papper.
En nackdel med att cykla: djuren hinner (eller vill) inte väja. Hur många djur hinner man svälja under en 45 minuter lång cykeltur?
Det är fredag idag. Jag har klarat nästan en vecka (nästan hälften på annat håll). På något sätt ser jag fram emot måndag. Då ska ju allt vara "som vanligt" igen. Då har jag glömt. Kommit "över". Alla typer av gränser (you wish!). Det är ju planen. Och planen är bra. Och rimlig. Det måste jag ju tro.
Men idag är det fredag. Och sol.
(Jag är förbannat hungrig)
2009-08-05
Jag säger som Thåström: Fanfanfan
Det här gick ju inte så bra. Eller så var det precis vad det gjorde. Jag vet inte. Hur som helst kunde jag inte sova i natt. Igen. Berodde mest på hostan.
På vägen till jobbet (vilken utspelade sig på cykel) kom jag på att det är onsdag. Och det är ju bra. Efter lunch har jag klarat halva. Och det är ju bra. Jag kom på lite annat också, men det är oerhört svårt att skriva ner saker när man sitter på cykel.
Jag funderade på (inte under cykelturen utan i natt) om jag skulle överleva själva uppstigningen i morse. Tänkte att jag kanske borde meddela någon att jag ligger i koma ett par dagar. Så att folk vet. Och så att någon kan komma hem till mig och ge mig dropp eller liknande. Självklart meddelade jag ingen detta. Och självklart överlevde jag. Det verkar jag ju göra för jämnan. Kanske lite för ofta. Jag började till och med ta hand om min hemgjorda saft (vad silar man koncentrerad saft genom? Kaffefilter är inte bra. Inte en vanlig sil heller. Några ideér?).
Nu undrar jag ju om jag överlever till fem. Och till jul. Den som lever får se. Och den som tittar lär ju leva. Logiskt (och logisk har vi ju sett att jag är bra på).
En annan sak jag funderade på i natt (ja, natten är en bra tid för reflektion) är det här med lägenheter och höga ljud. Om någon spelar hög musik mitt i natten kan man ju säga till. Och musiken går att stänga av. Men om någon hostar en hel natt, kan man klaga då? Jag hoppas inte det, jag lär ju ha hållit hela mitt hus vaket hela natten. (Men det var skönt att ha någon annan misär att koncentrera sig på)
Lite känns det som om jag står i ett rum fullt med nybakade, fantastiskt doftande kanelbullar. Men jag får inte smaka. Inte ens lite. Och när jag ändå tar en, trots att jag verkligen inte får, och tar första tuggan är det inte en riktig kanelbulle. Den är av plast. Och smakar äckligt!
Jag är helt enkelt snuvad på karamellen. Men karameller är inte bra för kroppen, så kanske har jag tur.
På vägen till jobbet (vilken utspelade sig på cykel) kom jag på att det är onsdag. Och det är ju bra. Efter lunch har jag klarat halva. Och det är ju bra. Jag kom på lite annat också, men det är oerhört svårt att skriva ner saker när man sitter på cykel.
Jag funderade på (inte under cykelturen utan i natt) om jag skulle överleva själva uppstigningen i morse. Tänkte att jag kanske borde meddela någon att jag ligger i koma ett par dagar. Så att folk vet. Och så att någon kan komma hem till mig och ge mig dropp eller liknande. Självklart meddelade jag ingen detta. Och självklart överlevde jag. Det verkar jag ju göra för jämnan. Kanske lite för ofta. Jag började till och med ta hand om min hemgjorda saft (vad silar man koncentrerad saft genom? Kaffefilter är inte bra. Inte en vanlig sil heller. Några ideér?).
Nu undrar jag ju om jag överlever till fem. Och till jul. Den som lever får se. Och den som tittar lär ju leva. Logiskt (och logisk har vi ju sett att jag är bra på).
En annan sak jag funderade på i natt (ja, natten är en bra tid för reflektion) är det här med lägenheter och höga ljud. Om någon spelar hög musik mitt i natten kan man ju säga till. Och musiken går att stänga av. Men om någon hostar en hel natt, kan man klaga då? Jag hoppas inte det, jag lär ju ha hållit hela mitt hus vaket hela natten. (Men det var skönt att ha någon annan misär att koncentrera sig på)
Lite känns det som om jag står i ett rum fullt med nybakade, fantastiskt doftande kanelbullar. Men jag får inte smaka. Inte ens lite. Och när jag ändå tar en, trots att jag verkligen inte får, och tar första tuggan är det inte en riktig kanelbulle. Den är av plast. Och smakar äckligt!
Jag är helt enkelt snuvad på karamellen. Men karameller är inte bra för kroppen, så kanske har jag tur.
Urdrag ur min lilla skrivbok (undantag):
Självövertalning 2009-08-04
Del 2
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju rent ologiskt.
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju bara ologiskt.
Hur kan någon vilja ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan någon jag vill ha inte vilja ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte tycker om mig nog mycket?
Hur kan någon veta vad nog mycket är?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju så förbannat ologiskt!
Del 2
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju rent ologiskt.
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju bara ologiskt.
Hur kan någon vilja ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan någon jag vill ha inte vilja ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte tycker om mig nog mycket?
Hur kan någon veta vad nog mycket är?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju så förbannat ologiskt!
2009-08-04
Oooops...
En lördag gick (nej, jag cyklade) jag hem till Sara. Hon hade kalas. Sedan åkte några av oss från Sara. Jag hade lite andra kläder på mig då och skulle helt plötsligt gifta mig. Detta blev jag påmind av idag. Av just Sara. Hon hade nämligen hittat detta på djungeltrummn.se:
(Jag försökte lägga in det som en länk först, för jag tänkte att det är så man ska göra. Men det gick visst inte så bra. Tänk om, tänkt rätt!)
(Jag försökte lägga in det som en länk först, för jag tänkte att det är så man ska göra. Men det gick visst inte så bra. Tänk om, tänkt rätt!)
Under den fantastiska 80-tals luggen
I morse vaknade jag och kollade på klockan. Klockan visade tjugo över sju. Jag undrade lite vilken dag det var. Och varför jag var vaken. Och varför jag sov. Och kunde verkligen inte förstå vilken dag det var! Det var tisdag. Jag hade visst sovit lite för länge. Ungefär två timmar för länge. Så jag cyklade till jobbet. Och blev blöt. Mycket blöt.
Nu är jag torr och mitt hår är platt. (Många dimensioner där, du!)
Igår var jag däremot ganska bra. Jag beställde böcker från Adlibris (bra?), jag bokade ABF-kurs (bra?), jag "lagade" mat (det var väl kanske inte så bra som jag trodde). Jag skötte det mesta ganska snyggt. Utom just insomnandet, som aldrig riktigt infann sig (förrän någon gång när min väckarklocka ringt en stund).
Jag har verkligen lust att lägga upp bilder här mer frekvent. Men jag vet inte riktigt vad man lägger upp för bilder på en blogg. Kanske kan någon hjälpa mig med detta? Några tips? (Jag avböjer alla tips om att lägga upp bilder på min frukost, redan nu, med anledning av att min frukost alltid ser likadan ut.)
Nu är jag torr och mitt hår är platt. (Många dimensioner där, du!)
Igår var jag däremot ganska bra. Jag beställde böcker från Adlibris (bra?), jag bokade ABF-kurs (bra?), jag "lagade" mat (det var väl kanske inte så bra som jag trodde). Jag skötte det mesta ganska snyggt. Utom just insomnandet, som aldrig riktigt infann sig (förrän någon gång när min väckarklocka ringt en stund).
Jag har verkligen lust att lägga upp bilder här mer frekvent. Men jag vet inte riktigt vad man lägger upp för bilder på en blogg. Kanske kan någon hjälpa mig med detta? Några tips? (Jag avböjer alla tips om att lägga upp bilder på min frukost, redan nu, med anledning av att min frukost alltid ser likadan ut.)
2009-08-03
Jag har inte lärt mig än. Jag är inte van. (Det här ska nog gå fint, ska ni se)
Och nu vill jag upplysa om att det regnar, jag kunde inte sova särskilt bra i natt, jag är på jobbat, jag vill hellre vara hemma, jag åt fiskpinnar till lunch, jag har lite ont i magen, det finns ett svagt ljus vid horisonten och det ska jag utnyttja så småningom, man kan få ont i huvudet av att inte sova, man kan också få ont i huvudet av andra orsaker, jag vill ha katt, man kan uppenbarligen skicka sms via skype, efter jobbat ska jag till apoteket, jag och verkligheten är inte vänner för tillfället.
Annars då?
Annars då?
2009-08-02
God natt då. (Eller god kväll, för inte fan är det natt!)
Om en liten stund ska jag gå och lägga mig. Jag skulle ljuga om jag sa att det är för att jag är trött (vilket löjligt uttryck!).
I morgon börjar jobbet och slutar livet.
Nej, så illa är det inte. Jag tror jag hyser ett försiktigt hopp till framtiden. Det där hoppet jag alltid har. Det där "i morgon blir det bra"-hoppet. (Som följs av "idag blev det inte alls bra"-besvikelsen)
Det här blev inte alls som jag tänkt mig. Det mesta faktiskt. Men jag badar mina vinflaskor i badkaret (för att känna att jag lever?). Och dricker mitt te.
Nu ska jag lansera en idé som, teoretiskt, skulle lösa två av mina största problem; brist på harmoni och ökande kroppshydda. Bristen på harmoni kommer till stor del av att jag aldrig kan slappna av i mina stackars hjärnsubstanser (tror jag (hoppas jag)) och den ökande kroppshyddan beror på brist på träning. Alltså: jag sparar allt ältande, grubblande, funderande, all onödig hjärnaktivitet som skapar disharmoni och kanaliserar det i en eller två mycket intensiva avfrustreringspromenader i veckan.
Det lät inte alls lika bra nu som när jag var ute och avfrustreringspromenerade förut.
Men jag måste ge mig kredit för denna dag. Trots att jag var ute och härjade igår och jag hela dagen har vetat att jag ska upp löjligt tidigt i morgon för att jobba har jag skött mig fint. Jag gick upp (bara det, liksom!) och åt frukost. Bra frukost. Jag gjorde mig ordning och packade en liten kasse med bok, högskoleprov filt och vattenflaska. Sedan tog jag min fantastiska cykel (som för övrigt möjligtvis ska ta mig till jobbet i morgon) och cyklade till en kaj. Där satt jag och läste den goda boken, och gjorde del ett av ett gammalt högskoleprov. Delen med diagrammen. Sedan cyklade jag hem. Lagade mat. Åt mat. Tittade på tv, men bara lite. Tittade på lite dvd. Konverserade med Bettan. Gick ut och avfrustreringspromenerade. Kom hem. Duschade. Åt lite till. Diskade. Satte mig här. Det är väl en ganska bra dag (under omständigheterna (som uppenbarligen är väldigt omständiga))
Fast det jag är mest nöjd med idag är mitt tålamod. Bra, Emma. Bra.
Nu tog mitt te slut och det blev sängdags. Typiskt! Vi som hade det så trevligt här. Jaja. Vi får väl fortsätta en annan dag.
I morgon börjar jobbet och slutar livet.
Nej, så illa är det inte. Jag tror jag hyser ett försiktigt hopp till framtiden. Det där hoppet jag alltid har. Det där "i morgon blir det bra"-hoppet. (Som följs av "idag blev det inte alls bra"-besvikelsen)
Det här blev inte alls som jag tänkt mig. Det mesta faktiskt. Men jag badar mina vinflaskor i badkaret (för att känna att jag lever?). Och dricker mitt te.
Nu ska jag lansera en idé som, teoretiskt, skulle lösa två av mina största problem; brist på harmoni och ökande kroppshydda. Bristen på harmoni kommer till stor del av att jag aldrig kan slappna av i mina stackars hjärnsubstanser (tror jag (hoppas jag)) och den ökande kroppshyddan beror på brist på träning. Alltså: jag sparar allt ältande, grubblande, funderande, all onödig hjärnaktivitet som skapar disharmoni och kanaliserar det i en eller två mycket intensiva avfrustreringspromenader i veckan.
Det lät inte alls lika bra nu som när jag var ute och avfrustreringspromenerade förut.
Men jag måste ge mig kredit för denna dag. Trots att jag var ute och härjade igår och jag hela dagen har vetat att jag ska upp löjligt tidigt i morgon för att jobba har jag skött mig fint. Jag gick upp (bara det, liksom!) och åt frukost. Bra frukost. Jag gjorde mig ordning och packade en liten kasse med bok, högskoleprov filt och vattenflaska. Sedan tog jag min fantastiska cykel (som för övrigt möjligtvis ska ta mig till jobbet i morgon) och cyklade till en kaj. Där satt jag och läste den goda boken, och gjorde del ett av ett gammalt högskoleprov. Delen med diagrammen. Sedan cyklade jag hem. Lagade mat. Åt mat. Tittade på tv, men bara lite. Tittade på lite dvd. Konverserade med Bettan. Gick ut och avfrustreringspromenerade. Kom hem. Duschade. Åt lite till. Diskade. Satte mig här. Det är väl en ganska bra dag (under omständigheterna (som uppenbarligen är väldigt omständiga))
Fast det jag är mest nöjd med idag är mitt tålamod. Bra, Emma. Bra.
Nu tog mitt te slut och det blev sängdags. Typiskt! Vi som hade det så trevligt här. Jaja. Vi får väl fortsätta en annan dag.
Den verkligt sista utposten
Jag tänkte först att jag skulle skriva att mina fyra semesterveckor har gått fort. Men det är väl självklart, eller hur? Det vet ju alla att semesterveckor går fort. Det jag istället kan skriva är att denna helg (min sista som semesterfirare) har gått onaturligt fort. Jag blir lite rädd. Är det så korta helger är?
Men snart är det Way Out West. Och det gör mig glad. Och snart är det jul. Vilket också gör mig glad. (Jag hörde talas om att man ska leva i nuet för att få harmoni. Jag säger bullshit!)
Idag ger vädret oss sol. Då ska vi vara tacksamma. Det är vi. Jag ska skriva färdigt detta, sminka mig, dricka upp mitt te, sedan ska jag ut och vara tacksam. Jag fick ju säkert fyra soldagar under min semester. Detta kanske till och med är den femte. Jag är tacksam! Tack vädret!
Jag undrar vart jag ska vara tacksam. Kanske tar jag mig till någon kaj och är tacksam. Tittar ut lite över "havet". Och läser en god bok (ja, faktiskt, jag brukar ju läsa onda böcker, men denna gång har jag börjat med en god bok).
Men snart är det Way Out West. Och det gör mig glad. Och snart är det jul. Vilket också gör mig glad. (Jag hörde talas om att man ska leva i nuet för att få harmoni. Jag säger bullshit!)
Idag ger vädret oss sol. Då ska vi vara tacksamma. Det är vi. Jag ska skriva färdigt detta, sminka mig, dricka upp mitt te, sedan ska jag ut och vara tacksam. Jag fick ju säkert fyra soldagar under min semester. Detta kanske till och med är den femte. Jag är tacksam! Tack vädret!
Jag undrar vart jag ska vara tacksam. Kanske tar jag mig till någon kaj och är tacksam. Tittar ut lite över "havet". Och läser en god bok (ja, faktiskt, jag brukar ju läsa onda böcker, men denna gång har jag börjat med en god bok).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
