Tillbaka till verkligeheten eller vad vi ska kalla det det vi lever varje dag som inte riktigt känns verkligt

Vad skönt det var att vara tillbaka i morgontrafiken. Jag har väl inte direkt några djupa funderingar att komma med, eftersom hjärnan fortfarande är lite beslagtagen. Men det var skönt. Jag är glad. Så glad att jag inte kunde sluta le. Nu har jag slutat med det, inte för att jag är mindre glad, utan för att jag är hungrig.

Jag skulle vilja redovisa för alla anledningar till min glädje. Men det tänker jag inte göra. Det vore inte lämpligt. Och jag är väldigt lämplig. Synd att förstöra det på en sådan sak. Liksom. (Lik som vad, kan man undra...)

Tänk vad en mössa kan göra; bra hårdag blir dålig hårdag. Inte bra.

Men jag är glad ändå! (Börjar likna en orgie i positivitet (vilket är ett ord som antagligen inte riktigt existerar) och kolla-vad-bra-jag-har-det. Sorry.)

Konstigt att jag känner mig så pigg idag. Det borde jag inte göra. Hade svårt att sova igår. (Och så hade de ju skjutit på den enda serie jag vill följa (men inte lyckas följa ändå) ca 20 minuter, så den slutade lite senare än planerat (ca. 20 minuter)) Men när jag väl somnat tror jag att jag sov. Märkte i alla fall inget annat. Och det duger för mig.

Nu ska jag nog avsluta detta, innan det blir alldeles för mycket jag jag jag. (Vilket kan ses som försent) (Fast jag är ju inte värst...) (Tror jag) (Men vad har det egentligen med saken att göra?)