Jag hade nog tänkt att det inte skulle bli något idag. Jag hade nog tänkt att jag skulle tvätta och städa. Bla bla bla. Jag har varken tvättat eller städat. Jag har gett även denna dag mening. Och det är bra.
Ändå känns det fel. Inte dumt. Inte vemodigt. Nej. Det känns som om jag har gjort helt fel. Fel som i att skriva 7 som svar på 2+2. Fel som att glömma säga "vad är" när man deltar i Jeperdy (fel som i att stava Jeperdy "Jeperdy").
Jag sökte en skvätt uppskattning och uppmuntran. (Du kan vara lugn, Jenny, av dig har jag fått så mycket uppmuntran och uppskattning att jag har fyllt en hel byrålåda. Det kan vara bra att ha till ett senare tillfälle (det kan vara bra att ha nu!)). Där jag sökte det fanns det inte. Där jag sökt det brukar det inte finnas. Där jag sökte det är det så många andra som söker och som aldrig hittar. (Men de har inte den ofantliga turen att känna någon som Jenny, som kan fylla upp en hel byrålåda) Egentligen vet jag int vart jag vill komma med det här. Det vet jag ju aldrig. Mn jag vet att om jag ska hitta det jag söker där jag söker det här dt här helt fel väg att gå.
(Här kan jag passa på att meddela att bokstaven e på mitt tangentbord inte vill vara med d andra barnen och leka. Vilket kanske leder till ett och annat bortfall av bokstaven e.) (Vissa bortfall av e och andra bostäver kan också bro på saker som trötthet, dålig arbetsställning och slarv.)
Jag ska nog, i förebyggande syfte, sova nu. Jag ska nog, i förebyggande syfte, släppa sökandet och glömma allt utom sömnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar