Jag har en känsla, men märker egentligen inte någon skillnad. Mer en inbillning.

Jahaja. God morgon och det är måndag den första december. (Ska jag försöka se julkalendern i år? (ständig fråga (i december, alltså)))

Angenäm helg! Angenäm vecka? Ja, de får vi väl hoppas.

Kanske har jag lite kontroll över ratten nu. Kanske. Vi få väl hoppas det också. Kanske fick jag en skymt av det livet jag skulle vilja ha. En liten skymt. Men ändå en skymt. En skymt är en skymt är en skymt. Fortsätter jag så även denna vecka. Och inte har för höga förhoppningar och för höga förväntningar (det kan ju vara där problemet (problemen) gror som mest) så kanske det kan bli lite mer permanent. Lite mer. Ja, det en en lite strimma hopp jag håller fast vid. En sådan behövs en måndagsmorgon.

Jag måste börja träna. Verkligen. Jag ska göra det också. Efter jul. Efter nyår. Så småningom. Sedan. Senare. Nästa år. Härligt. Då var det bestämt. Enkelt!

Dags att jobba (vilket man gör när man har kontroll över ratten (vad trött jag blev!)).