Trots att min hjärna är i slemmets besittning så tror jag att jag vet vad jag gör. Ungefär som vanligt.

Nu är det verkligen på tiden att jag skriver något här. Jag fick lite energi av tuppluren efter Sugarplum Fairy efter promenad till mataffären. (Ja, jag har ju väldigt mycket energi; ligger i soffan insvept i en filt med datorn på magen)

Hon hade en dator på magen, det gillar säkert av lagen...

Nu vet jag ju inte om någon hängde med på det där, men det spelar ju egentligen ingen som helst roll. Det finns mycket här som många inte hänger med på.

Förutom att ligger inbäddad i min soffa och inte får något gjort, så ör jag mycket nöjd med min situation. Ville bara klargöra det. Det kan komma viss klagan, eftersom jag tycker lite synd om mig själv då snoret erövrat halva min hjärna, men jag är egentligen glad och hyffsat lycklig. (Hyffsat lycklig låter ju inte som ett särskilt bra betyg, men det är det. Verkligen. Bättre än på länge!)

En annan sak vill jag säga:

Markus Krunegård, du är en fantastisk männsika som har gett oss den underbara textraden "vem är inte ful i 60W ljus?". Jag vet inte hur många gånger (per dag) min dag har blivit räddad, tack vare dig.

Nu tänkte jag återgå till det jag egentligen tänkte skriva, men jag har liksom glömt vad det var...

Jag kan ju passa på att ge lite cred till det härliga programmet Musikhjälpen som inte bara har hjälpt flyktingar, utan även stackars mig i min tristess.

Det är svårt att komma på något fyndigt (ja, jag brukar ju vara oerhört fyndig) eller vettigt (ja, det brukar jag ju också vara...) när man inte får särskilt många intryck. Ingen morgontrafik att fundera över. Jag saknar morgontrafiken lite. (Konstigt uttalade av någon som verkligen inte tycker om att gå upp tidigt (eller så är det det jag gör...))

Är det okej att ha det såhär bra?