2008-11-06

Utan ett visst mått av självavsmak stannar världen?

Brevbärare kan vara kul. Bara namnet är ju kul. Det låter prestigefullt; en bärare av brev. Brev är något fint. (Jag räknar inte räkningar som brev, de är räkningar). Här byts det brevbärare ibland. Vi har tre olika. Alltid samma på morgonen. På eftermiddagen finns det två olika. Kanske är någon vikarie. Eller så byts de av. Vem det är än så säger jag "Hej" och ler. Och funderar. Fascineras. Av folk. Som vanligt. (Kanske är jag också fascinerande, vem vet?)

Le är min lösning på det mesta. Kanske lägga huvudet på sned också. Men det brukar jag inte göra så ofta. Kanske ska börja med det. Det skulle nog klä mig.

"Hej". Leende och huvudet på sned.

Snart ska jag på After Work med jobbet jag bara pratar i telefon med. Min egentliga chef. (Mina egentliga arbetskamrater?) Spännande? Nervöst? Nej, jag tror inte det. Mest trött. Som vanligt. Mest stökig lägenhet. Som vanligt. Den ska bli ren. Någon gång. Någon annan gång. (Men jag lovar inte, för lova ska man inte göra till höger och vänster)(eller på rak arm)

Inga kommentarer: