Det är bara första gången, ingen fara, ingen panik, det ordnar sig så småningom (och det sista som lämnar oss är girigheten)

Detta kanske inte är det ultimata tillfället att börja. Men någon gång måste jag ju göra det. (Det tar ju emot ganska ordentligt (but why?))

Å andra sidan är detta det ultimata tillfället att börja. Enkelt det blev nu. (Jag ska bara bli varm i kläderna först)

Jag är väldigt kall i kläderna just nu. Får nog fortsätta när jag faktiskt har någonting att fortsätta med. Annars känns det en aning meningslöst (och de viktigaste är ju, som bekant, att allt ska vara mycket, mycket meningsfullt (och måtten på meningsfullhet har jag ju här i lådan bredvid mig))

Fötterna är speciellt kalla.