Den regniga onsdagen

Då har jag beställt tid för klippning. I morgon. Ojdå. Dags att bestämma vad jag ska göra med håret, kanske... Och kamma det! Ajajaj.

(Det finns en till att läsa nu, för den som är intresserad. En långsammare och kanske seriösare. Eller än mindre seriös.)

Jag är väldigt sugen på choklad. Väldigt. Det var på vippen att jag gick ut i detta väder för att te en promenad till närmaste kiosk. Men någon måtta får det att vara! Jag tänker inte förstöra min frisyr bara för lite choklad. Jag vägrar! Tuggummi får duga så länge. Jag slutar ju ändå fem. Då kan jag köpa choklad. Massor! Och skor!

Vilken dag! (Bra eller dåligt?)

Nu har jag målat naglarna också. I'm all set. För? Ja, ve vet? Köpa skor och choklad, kanske.

Snart är min lunch slut och det är dags att kasa sig handlöst in i papper efter papper. Ganska skönt. Tänk vad tiden skulle gå långsamt annars. (Jo, jag kommer ju faktiskt ihåg)

Det känns lite som om jag sitter fast i någon slags kolasmet. Inte god kolasmet. Och inte sådär sockrig kolasmet. Mer tunn, men väldigt seg kolasmet. (Nu har jag skrivit ihop orden kola och smet och skapat kolasmet, och sedan använt det så många gånger att kolasmet nu borde vara erkännt om helt korrekt (datorn har slutat att markera med rött under kolasmet))