Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag vet inte vem som kör. Jag vet inte vart jag är på väg eller vart jag kommer hamna. Jag vet inte vart jag kommer från. Jag vet inte ens varför.
Måndagshumöret infann sig fint på en tisdag. Och det tar emot. Det mesta tar emot. Ungefär som vinden. Och regnet.
Jag har en aning om att det kan hänga ihop med min helg. Bra helg - dålig vecka? Snarare fantastisk hel - ofokuserad och vemodig vecka. Det är ju inte alltid så enkelt. Det är ju aldrig så enkelt.
Maten lagade jag i morse. I går var det soffan och tvn som fick ta del av mig. Inte ta del av; äga. Ibland har jag självdiciplin. Det har jag inte nu. Jag gör listor. Jag talar om för mig vad som gäller. Jag hamnar ju där ändå. Vart det nu är. Det är ju inte jag som kör. Jag undrar vem det är som gör det. Kanske någon jag känner. Kanske någon jag ogillar.
Torftigt och innehållslöst. Fast jag vet att det inte är så. Och det kommer inte bli så. Det vet jag. Det brukar jag veta. (Jag ska försöka minnas det igen)
Det här är nog på tok för nära gränsen. Men det är nog ingen skada skedd. Det är ju inte så att jag är välläst. Och jag är ju ändå en del av min generation. (Även om jag önskar att jag inte vore det)
Jag är nog typisk i genomskärning. Jag tycker inte om att vara typisk. (Torftigt och innehållslöst?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar