Jag är disträ. Mycket disträ. Jag har varit disträ förr, men nu har disträheten nått nya höjder. Det vore ju trevligt om jag kunde hitta några fördelar med att vara disträ. Enklare än att sluta vara det. Några förslag?
Dessumtom är jag trött, lite irriterad på mig själv, en smula hoppfull och stressad. Man skulle kunna tro att det är tisdag.
Mina reaktioner förvånar mig. Då menar jag inte de som har med disträandet att göra. Eller tröttheten, eller irritationen och så viddare. Just nu är det musiken som förvånar mig. När började jag digga till hiphop? (Vad är hiphop? (Jag tycker att det begreppet låter som ett skämt. Är det ett skämt?)) Och när började jag uppskatta skränig, stökig rock? Igen. Jag som trodde att jag blivit lugn och sofistikerad. (Ville jag bli lugn och sofistikerad?)
Jag trivs inte alls med att inte längre vara en övermänniska. Inspirationen måste återvända snarast. Annars kanske det blir för sent. Annars kanske jag för alltid kommer vara vanlig. Hemska tanke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar