När jag tog bort överkastet och gick och lade mig igår, alldeles för sent, anade jag föga vad drömmarnas land skulle bjuda på. Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men jag kommer oerhört sällan ihåg mina drömmar numer. Det är väldigt synd, då jag misstänker att de är ganska fantasifulla.
Ibland händer det att jag faktiskt kommer ihåg vad jag drömt. Dock brukar det vara ett dåligt tecken; det är inte de mysiga och fluffiga drömmarna jag minns.
I natt lyckades jag drömma om min enda djurfobi; kackerlackor. Och det var inte en liten kackerlacka, utan mängder av ganska stora kackerlackor (varje gång jag skriver 'kackerlackor' ryser jag). Kackerlackorna kröp upp ur min soffa. Och sprang runt på mitt skrivbord. Efter att ha sprungit och skrikigt i panik, gåritit svurit, kastat saker lyckades jag komma till sans. I drömmen lyckades jag alltså komma till sans och inse att dessa äckliga djur, dessa kackerlackor, var ju bara djur. Jag övervägde att slå ihjäl dem på fläcken, men mindes då historier om hur kompisarna kommer på begravning och hur de lever även ihjälslagna (zombie-kackerlackor?). Därför bestämde jag mig för att hålla dem levande i väntan på bättre lösning. Jag hämtade alla burkar jag kunde hitta i köket och jagade in en kackerlacka i varje burk. Någonstans under detta jagande vaknade jag.
När jag vaknade var det bara paniken jag känt innan jag kom till sans, jag mindes. Det var inte alls kul att vakna till kackerlackspanik. Efter att ha funderat lite insåg jag att jag faktiskt överkommit min rädsla i drömmen. Jag hade lyckats fånga in kackerlackor i burkar. Lite stolt blev jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar