Igår gick jag och lade mig klockan åtta. Är jag piggare idag? Var det lättare att gå upp i morse? Somnade jag mindre på spårvagnen? Nej. Tänk för att det är precis som alla andra mornar.
Nu är bara frågan; ska jag ge upp?
(Följdfråga: hur gör man när man ger upp?)
För att bryta ett mösnter kan jag dela med mig av mina funderingar i duschen i morse. (Det var inte alls så gemytligt som det låter) Dessa funderingar började gro under en msn-konversation här om dagen, men i duschen fick jag lite av en aha-upplevelse (har inte med det norska popbandet att göra (även om jag nu fick deras dänga på hjärnhinnan)). Jag har ju länge tänkt att jag gärna skulle göra mer spännande saker själv, men vågar inte riktigt. Jag vill våga, för att jag tror att jag är en sådan människa som trivs med att göra spännande saker själv. I duschen tänkte jag på precis detta; att jag vill våga vara mer själv. Och funderade på varför jag inte vågar. Då dök en ny tanke upp i mitt huvud; jag kanske inte alls vill våga göra mer saker själv för att jag tror att jag skulle trivas med det, utan för att ingen annan vill göra det med mig.
Ja, god morgon, Emma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kommer alltid vilja göra saker med dig. Men jag går nog inte längre än vi gjorde under The Killers....
Åå, jag vet älskling! Men det är ju så krångligt när vi bor så långt ifrån varandra.
Haha. Bra! Jag tror vår vänskap kan bli lite konstig om vi går längre :D
Skicka en kommentar