Och allt vi behövde var väl musiken? (och en känsla att lita på)

Jag stängde precis av tvn. Det är något jag borde göra oftare. Eller mer sällan. Beror ju på hur långt man ska gå. Och så.

Det var svårt med koncentrationen idag. Det var svårt att komma upp. Svårt att få tiden att gå. Svårt att inte sätta på tvn. Svårt att gå ut till köket och diska (Ja, jag har ju inte gjort det än.) Helt enkelt ganska svårt.

Men jag blev ändå ganska peppad. Lade upp planer (som jag nu har glömt) kollade på bilder och visste att det där kommer vara jag. Jag kan. Jag är bra. Och allt det där. (Idag känner jag inte igen mitt sätt att skriva) Nu vet jag inte mycket längre. Utom att jag måste duscha. Städa. Diska. Äta. Sova. Städa. Planera.

Jag blir trött.