Söndagens otippade (med betoning på otippade) med mera:

Igår höll jag på att snubbla över en barnvagn. Det var för att jag var upptagen med att fundera på vad barnvagns-chauffören viftade åt. När vi (jag och Jenny) gått förbi, utan att någon skadats, viskar Jenny att det var Håkan Hellström. Haha, sa jag, det kan det ju inte varit. Men hon var säker. Och jag tror på henne. Med andra ord höll jag på att krocka med Håkan Hellströms barnvagn (med mycket gullig unge i), eftersom jag var upptagen med att fundera på vad Håkan Hellström viftade åt. Utan att se att det var Håkan Hellström. Och jag som trodde att jag var medveten om min omgivning.

När jag gick av buss nummer ett (det är inte nummer ett, men det är min första buss på morgonen) i morse var det någom som sa hej till mig. Och log lite skrämt. Jag tror han brukar åka samma buss som mig. Men vart viljan att säga hej kom ifrån, vet jag inte. Jag såg nog mest paff ut, och trängde fram någon form av svalt leende.

På samma buss vilade jag mina ögon på en mycket stilig karl. Han verkade vila sina ögon på sin Ipod, och på mig. Det var trevligt. Jag slapp sova.