2009-12-02

Det är ju tur att jag tror på mig själv i alla fall (sa hon som hade huvudet under armen)

Just nu känner jag att jag väldigt gärna vill tro på övernaturlighet (naturlighet är ju så tråkigt). Tyvärr har jag svårt för det.

Kan någon bistå med ett övertygande argument varför övernaturlighet är lika naturligt som naturlighet (fast kanske lite roligare)? Tack på förhand!

Vad är undernaturlighet? Siliconbröst? I så fall tror jag inte på undernaturlighet heller.

Och jag tror inte på fula ord. Men det har jag nog redan avhandlat. Vill ju inte verka tjatig (även om det är precis vad jag råkar vara).

6 kommentarer:

D. sa...

Jag tycker att det här med "verkligheten" är lite lame faktiskt. Det är ju bara den mänskliga perceptionens begränsningar liksom. Det förefaller mer spännande att utforska det transcendenta och/eller akosmiska osv.

Emma sa...

Det är ju inte det bästa argumentet jag hört. Men, okej, du har nog rätt.

Är du tillbaka från London nu, förresten? Haft trevligt?

D. sa...

Det var inte riktigt något argument, det är väldigt svårt att argumentera för eller emot Gud exempelvis. Det går ju inte att bevisa att Gud inte finns.

Yes! Det var trevligt, om än aningen spritindränkt. :D

Emma sa...

Det är ju inte så att jag inte tror på det övernaturliga, jag har bara svårt att tro på det.

Haha. Jasså? Finns det sprit även i England? :P

D. sa...

Det är väl det som är mitt största problem med organiserad religion. Det är för mycket fokus på att tro någonting. Bättre att nå insikt och vetskap genom empiri!

Emma sa...

Du talar som en bok, herr Abrahamsson. (Jag är upprörd och har huvudvärk så jag orkar för ögonblicket inte tänka)