2009-03-26

2009.03.26

Om jag kunde lämna och om jag ville. Om det fanns något kvar och om värmen var på riktigt.

Regnet tog aldrig slut.
Jag bad dig vara någon annan. Något nytt.
Jag sved och skrek.
Du blundade.
Alltid.
Blundade.
Regnet blev till snö och is och det enda som kunde värma.
Sluta tätt.
Jag sved och skrek.

Om jag kunde glömma och om jag ville. Om det fanns något kvar och om värmen var på riktigt.

Du lämnade ett spår.
Jag lämnade dig. Eller någon annan.
Jag sved och skrek.
Du satt tyst.
Alltid.
Tyst.
Ditt spår blev ensamt och utsvultet och jag blev föda.
Ingen alls.
Jag sved och skrek.

Om jag kunde veta och om jag ville. Om det fanns något kvar och om värmen var på riktigt.

Regnet tog aldrig slut.
Jag var trasig redan från början.
Det var nog inte ditt fel.

3 kommentarer:

Anonym sa...

fint!

Anonym sa...

Vilken poet du är

Emma sa...

Tack :)